[quote="Lofty Peak"]
Då var det fram med favoritkäket och läsa, läsa, läsa. [:D]
[/quote]
Det är verkligen något särskilt med att äta något gott samtidigt som man läser sina favoritserier, ett slags sätt att ytterligare förhöja njutningen.
Har jag köpt ett nytt album eller en ny bok så ser jag helst till att ha något riktigt smaskigt att mumsa på under läsningen. [:)]
Samlandet under tonåren?
https://www.flashback.org/ - När du vill veta det som mainstream-media inte vill berätta.
-
Mr.Pickles
- Good
- Inlägg: 17
- Blev medlem: mån 22 okt 2007, 15:28
- Ort: Sverige
-
Stenens vise
- Very Fine
- Inlägg: 1113
- Blev medlem: fre 15 jun 2007, 14:18
- Ort: Sverige
- Kontakt:
Bra att det är så blandade åldrar!
Jag kunde ganska länge köra med "snälla, kan jag få?" mot föräldrar och farföräldrar, och fick prenumerationer på både Kalle och Fantomen såväl som album. Veckopengen räckte just ingenstans. Men jag samlade från unga år. Redan som 6-7-åring hade jag mina serier i prydliga sorterade högar, till och med de trasiga resterna av tidningarna jag fått som 4-åring. [:)]
Jag kunde ganska länge köra med "snälla, kan jag få?" mot föräldrar och farföräldrar, och fick prenumerationer på både Kalle och Fantomen såväl som album. Veckopengen räckte just ingenstans. Men jag samlade från unga år. Redan som 6-7-åring hade jag mina serier i prydliga sorterade högar, till och med de trasiga resterna av tidningarna jag fått som 4-åring. [:)]
-
Mr.Pickles
- Good
- Inlägg: 17
- Blev medlem: mån 22 okt 2007, 15:28
- Ort: Sverige
Jag har inte så mycket att bidra med, men för några år sedan så läste jag mycket Spindelmannen och en jäkla massa Kalle Anka. Sen tappade jag intresset helt, men fick tillbaka det för inte så länge sen. Nu är jag 19 år och samlar på mest vuxenserier, agentserier och diverse 'konstböcker'. Kan säga att jag inte har speciellt mycket pengar att röra mig med, men ju mer uppskattar man det man får.
Jag började samla efter att jag fått en bunt av en bekant till min pappa. Sedan upptäckte jag att det gick att beställa gamla nummer från förlaget, men eftersom det var dyrt - det kostade "aktuellt lösnummerpris + 50 öre per exemplar" - var det ett efterlängtat mål att få råd att skicka efter en ny bunt omkring varannan månad. Det här började hösten 1968, och det var 1957 års ankor som då tog slut fortare än jag hann få tag i dem.
Senare hittade jag adresser till några som sålde gamla serier per post. Några seriebutiker fanns inte än - Seriehuset i Stockholm var väl den första som jag kände till, men det var i mitten av 70-talet. Det svåraste var alltså att över huvud taget hitta gamla tidningar, men om man gjorde det kostade de flesta inga förmögenheter. Det ryktades att första numret av Kalle Anka skulle kosta över 100 kronor, men det var inget jag själv hade sett. "Gamla" var tidningar från före 1960, i mitt tycke, eftersom det var sådana som låg före min egen och mina jämnårigas samlingar. De fanns förstås, och säkert rätt gott om dem också, men jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna komma över dem. Att annonsera själv eller knacka dörr låg utanför min kreativa förmåga - och ekonomiska, kanske jag tyckte.
Nu kan man förstås få tag på "allt", bara man har tillräckligt med pengar. Lite tråkigare, kanske. Och som alla samlare upptäckte jag också att längtan att ännu inte ha det man vill är större än tillfredsställelsen över att sedan faktiskt ha det. Så nu letar jag mest efter udda exemplar av Lilla Fridolf från tidigt 60-tal ... [:)]
Senare hittade jag adresser till några som sålde gamla serier per post. Några seriebutiker fanns inte än - Seriehuset i Stockholm var väl den första som jag kände till, men det var i mitten av 70-talet. Det svåraste var alltså att över huvud taget hitta gamla tidningar, men om man gjorde det kostade de flesta inga förmögenheter. Det ryktades att första numret av Kalle Anka skulle kosta över 100 kronor, men det var inget jag själv hade sett. "Gamla" var tidningar från före 1960, i mitt tycke, eftersom det var sådana som låg före min egen och mina jämnårigas samlingar. De fanns förstås, och säkert rätt gott om dem också, men jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna komma över dem. Att annonsera själv eller knacka dörr låg utanför min kreativa förmåga - och ekonomiska, kanske jag tyckte.
Nu kan man förstås få tag på "allt", bara man har tillräckligt med pengar. Lite tråkigare, kanske. Och som alla samlare upptäckte jag också att längtan att ännu inte ha det man vill är större än tillfredsställelsen över att sedan faktiskt ha det. Så nu letar jag mest efter udda exemplar av Lilla Fridolf från tidigt 60-tal ... [:)]
Anders Berglund
AndersB, alltid kul att få ta del av gamla historier och berättelser. Jag kan tänka mig att folk tyckte att det var konstigt att samla serier i mitten av 60-talet men tänk va mycket det måste funnits att tillgå, även om det som du säger var svårt att få tag i gamla serier. Måste väl ha funnits marknader och loppisar, kunde det hända att antikvariaten hade serier på den tiden?
With great powers comes great responsibility.
[quote="Robrocker"]
Måste väl ha funnits marknader och loppisar, kunde det hända att antikvariaten hade serier på den tiden?
[/quote]
Det fanns antikvariat som tog emot serietidningar som byte redan på 50-talet. Min far som är uppväxt i Borås har berättade om antikvariatet i den stan där ungdomarna sålde in sina serietidningar för att köpa annat, cigaretter m m.
När jag började samla serier, i början av 80-talet, åkte jag bl a dit. Det var allt man kan önska sig. Ett ställe fullpackat med serier från hela 50- och 60-talet. Seriesamlande hade dock hunnit dra igång och priserna börjat stiga, så det fanns mycket mer än en ung samlare någonsin kunde drömma om att ha råd att köpa.
Idag finns inget kvar, Borås Antikvariat sålde från det lagret i ca 10 år och sedan köptes restpartiet av en annan seriehandlare.
Måste väl ha funnits marknader och loppisar, kunde det hända att antikvariaten hade serier på den tiden?
[/quote]
Det fanns antikvariat som tog emot serietidningar som byte redan på 50-talet. Min far som är uppväxt i Borås har berättade om antikvariatet i den stan där ungdomarna sålde in sina serietidningar för att köpa annat, cigaretter m m.
När jag började samla serier, i början av 80-talet, åkte jag bl a dit. Det var allt man kan önska sig. Ett ställe fullpackat med serier från hela 50- och 60-talet. Seriesamlande hade dock hunnit dra igång och priserna börjat stiga, så det fanns mycket mer än en ung samlare någonsin kunde drömma om att ha råd att köpa.
Idag finns inget kvar, Borås Antikvariat sålde från det lagret i ca 10 år och sedan köptes restpartiet av en annan seriehandlare.
Simma lugnt!
-
spindelmannenelektra
- Near Mint
- Inlägg: 2248
- Blev medlem: ons 19 sep 2007, 00:25
- Ort: Sverige
Jag samlade mycket på Hulken, Spindelmannen när jag var runt 8-13år. Detta var på mitten av 80-talet. Jag köpte det mesta på Dolores som låg vid Heden (Göteborg) på den tiden, tror man kunde köpa en tidning för 1-2kr då. Ekonomin var inget problem på den tiden. Jag prenumererade på alla Marveltidningar som kom ut 1984 och framåt. Det kostade ju knappt någonting då. Nu är det tuffare med ekonomin och så. Man måste ju prioritera familjen i första hand. Det är klart att det går fortfarande att fynda på antikvariat, jag har hittat en massa intressant på sista tiden, för en hyfsad peng. Men det är klart det bästa är väl att gå på loppmarknader. Tradera, Ebay och Amazon har ju schyssta priser emellanåt också.
Jag har legat lågt med mina köp på sista tiden, är väldigt nöjd med min samling och kommer nog ligga lågt ett tag till, tills ekonomin blir bättre. Det är rätt skönt att inte köpa allt för mycket tidningar, då hinner man läsa, titta i och strukturera upp den samling man redan har. [:)]
Edit: Tycker fortfarande alla serieantikvariat är hur bra som helst. För mig som boende i Göteborg finns det många spännande serieantikvariat av välja på och alla är bra. [:)]
Jag har legat lågt med mina köp på sista tiden, är väldigt nöjd med min samling och kommer nog ligga lågt ett tag till, tills ekonomin blir bättre. Det är rätt skönt att inte köpa allt för mycket tidningar, då hinner man läsa, titta i och strukturera upp den samling man redan har. [:)]
Edit: Tycker fortfarande alla serieantikvariat är hur bra som helst. För mig som boende i Göteborg finns det många spännande serieantikvariat av välja på och alla är bra. [:)]
Idrottsläraren
"I may not agree with what you say, but I will defend to the death your right to say it".
"We all walk a fine line between extremes the key is not to trip".
"I may not agree with what you say, but I will defend to the death your right to say it".
"We all walk a fine line between extremes the key is not to trip".
För att vara uppkäftig så tycker jag svenska utgåvor är skräp.
Det enda sättet att läsa superserier är i orginalserierna.
Man ser verkligen hur de larvat till sig när man läser Essentials av Uncanny X-men tex. de har ju hoppat hit o dit, hoppat över, kortatt ner osv som idioter.
Personligen lär jag kasta ala mina jäkla Marvel Mutants och allt vad de hette, de är skit.
En sak vil jag dock tacka seriesverige för, Daredevil, allt Miler gjord gavs ju ut kan man säga, utan dessa och även Moench Moon Knight så hade jag aldrig upptäckt storheten i dessa serier.
Idag skaffar jag dem på enelska förstås, jag stödköper inget Marvel, det ska till DC material för att jag ska göra detta.
Jag kallar dem idioter allihop, eller så består sverige av smaklösa töntar i allmänhet, det finns så mycket som man kunnat givit ut men som ingen vågat ta i.
En del allt för förblindade av europeiska serier, eller japanska, hörrni fåntrattar det händer saker mer än ren mainstream borta på andra sidan Atlanten med.
Eller är svenska serieläsare rent allmänt för korkade?
Det enda sättet att läsa superserier är i orginalserierna.
Man ser verkligen hur de larvat till sig när man läser Essentials av Uncanny X-men tex. de har ju hoppat hit o dit, hoppat över, kortatt ner osv som idioter.
Personligen lär jag kasta ala mina jäkla Marvel Mutants och allt vad de hette, de är skit.
En sak vil jag dock tacka seriesverige för, Daredevil, allt Miler gjord gavs ju ut kan man säga, utan dessa och även Moench Moon Knight så hade jag aldrig upptäckt storheten i dessa serier.
Idag skaffar jag dem på enelska förstås, jag stödköper inget Marvel, det ska till DC material för att jag ska göra detta.
Jag kallar dem idioter allihop, eller så består sverige av smaklösa töntar i allmänhet, det finns så mycket som man kunnat givit ut men som ingen vågat ta i.
En del allt för förblindade av europeiska serier, eller japanska, hörrni fåntrattar det händer saker mer än ren mainstream borta på andra sidan Atlanten med.
Eller är svenska serieläsare rent allmänt för korkade?
9mm, i'm never further away than that.
[quote="Agentum"]
En del allt för förblindade av europeiska serier, eller japanska, hörrni fåntrattar det händer saker mer än ren mainstream borta på andra sidan Atlanten med.
Eller är svenska serieläsare rent allmänt för korkade?
[/quote]
Tvärtom kanske. Svenska serieläsare är för smarta för att det ska vara lönande att ge ut amerikanska serier på svenska! Varenda kotte från 12 år och uppåt kan ju läsa engelska! Så var finns marknaden för att översätta de serierna?
Japanska och franska är det betydligt färre som behärskar, så där finns det en marknad för översättningar.
[Edit: Fast både det här och det jag svarar på är nog påfallande OT i den här tråden]
En del allt för förblindade av europeiska serier, eller japanska, hörrni fåntrattar det händer saker mer än ren mainstream borta på andra sidan Atlanten med.
Eller är svenska serieläsare rent allmänt för korkade?
[/quote]
Tvärtom kanske. Svenska serieläsare är för smarta för att det ska vara lönande att ge ut amerikanska serier på svenska! Varenda kotte från 12 år och uppåt kan ju läsa engelska! Så var finns marknaden för att översätta de serierna?
Japanska och franska är det betydligt färre som behärskar, så där finns det en marknad för översättningar.
[Edit: Fast både det här och det jag svarar på är nog påfallande OT i den här tråden]
[quote="Magnus"]
[quote="Robrocker"]
Måste väl ha funnits marknader och loppisar, kunde det hända att antikvariaten hade serier på den tiden?
[/quote]
Det fanns antikvariat som tog emot serietidningar som byte redan på 50-talet. Min far som är uppväxt i Borås har berättade om antikvariatet i den stan där ungdomarna sålde in sina serietidningar för att köpa annat, cigaretter m m.
När jag började samla serier, i början av 80-talet, åkte jag bl a dit. Det var allt man kan önska sig. Ett ställe fullpackat med serier från hela 50- och 60-talet. Seriesamlande hade dock hunnit dra igång och priserna börjat stiga, så det fanns mycket mer än en ung samlare någonsin kunde drömma om att ha råd att köpa.
Idag finns inget kvar, Borås Antikvariat sålde från det lagret i ca 10 år och sedan köptes restpartiet av en annan seriehandlare.
[/quote]
Jag växte upp i Västerås, och i det antikvariat som fanns där på 60-talet (Sjöbergs) hade visserligen gamla veckotidningar ibland, men jag minns inga serier. Däremot kunde man hitta de mest mystiska restupplagor från mitten av 1800-talet och framåt, och man fick känslan av att de legat där sedan de var nya! Loppisar och marknader med dagens utbud såg man (= jag) inte heller mycket av.
I början av 70-talet startade däremot Leanders antikvariat, och där förekom ibland serier. Bland annat grämde det mig oerhört när han berättade att han hade "förmedlat en komplett Kalle Anka-samling i förra veckan" när jag en dag tagit mod till mig och frågat efter sånt. Den hade kostat 10.000, berättade han nästan lite skamset. Ungefär samtidigt startade en butik som bytte/sålde begagnade serietidningar, med det pampiga namnet "AB Svenska Affärskedjan" - Kedjan kallat. Där kunde 50-talstidningar dyka upp enstaka gånger, men mest var det 60- (0ch 70-)talet. Man kunde göra fynd där ibland på grund av deras enhetsprincip: alla tidningar hade samma pris & inbytesvärde, om det så var en inbunden årgång eller ett album.
Jag hörde talas om mer välsorterade serieantikvariat före Seriehuset, men det enda jag faktiskt hittade och besökte - sommaren 1974 - var ett i Malmö som hette "Esset". En vänlig dam där sa att det hände att de fick in 40-talstidningar, men att det var rätt sällan. De tog 100 kr/st för dem, alltså vad det än var från 40-talet, 10 kr (om jag minns rätt) för 50-talare, och 1 kr för 60-talarna.
Så även om det självklart fanns massor av "gamla" serier hemma hos folk, så fanns de inte alls tillgängliga för en fattig och blyg 10-15-åring i Västerås, och en orsak till att de var så svårhittade var nog helt enkelt att de var för billiga. Folk såg inget värde i dem, och därmed heller ingen anledning att leta fram dem och försöka prångla ut dem dyrt till samlare. Uppfattningen att "gamla Kalle Anka" var oerhört värdefulla kom definitivt inte förrän senare under 70-talet, men då ökade också både utbud och antalet seriebutiker.
[quote="Robrocker"]
Måste väl ha funnits marknader och loppisar, kunde det hända att antikvariaten hade serier på den tiden?
[/quote]
Det fanns antikvariat som tog emot serietidningar som byte redan på 50-talet. Min far som är uppväxt i Borås har berättade om antikvariatet i den stan där ungdomarna sålde in sina serietidningar för att köpa annat, cigaretter m m.
När jag började samla serier, i början av 80-talet, åkte jag bl a dit. Det var allt man kan önska sig. Ett ställe fullpackat med serier från hela 50- och 60-talet. Seriesamlande hade dock hunnit dra igång och priserna börjat stiga, så det fanns mycket mer än en ung samlare någonsin kunde drömma om att ha råd att köpa.
Idag finns inget kvar, Borås Antikvariat sålde från det lagret i ca 10 år och sedan köptes restpartiet av en annan seriehandlare.
[/quote]
Jag växte upp i Västerås, och i det antikvariat som fanns där på 60-talet (Sjöbergs) hade visserligen gamla veckotidningar ibland, men jag minns inga serier. Däremot kunde man hitta de mest mystiska restupplagor från mitten av 1800-talet och framåt, och man fick känslan av att de legat där sedan de var nya! Loppisar och marknader med dagens utbud såg man (= jag) inte heller mycket av.
I början av 70-talet startade däremot Leanders antikvariat, och där förekom ibland serier. Bland annat grämde det mig oerhört när han berättade att han hade "förmedlat en komplett Kalle Anka-samling i förra veckan" när jag en dag tagit mod till mig och frågat efter sånt. Den hade kostat 10.000, berättade han nästan lite skamset. Ungefär samtidigt startade en butik som bytte/sålde begagnade serietidningar, med det pampiga namnet "AB Svenska Affärskedjan" - Kedjan kallat. Där kunde 50-talstidningar dyka upp enstaka gånger, men mest var det 60- (0ch 70-)talet. Man kunde göra fynd där ibland på grund av deras enhetsprincip: alla tidningar hade samma pris & inbytesvärde, om det så var en inbunden årgång eller ett album.
Jag hörde talas om mer välsorterade serieantikvariat före Seriehuset, men det enda jag faktiskt hittade och besökte - sommaren 1974 - var ett i Malmö som hette "Esset". En vänlig dam där sa att det hände att de fick in 40-talstidningar, men att det var rätt sällan. De tog 100 kr/st för dem, alltså vad det än var från 40-talet, 10 kr (om jag minns rätt) för 50-talare, och 1 kr för 60-talarna.
Så även om det självklart fanns massor av "gamla" serier hemma hos folk, så fanns de inte alls tillgängliga för en fattig och blyg 10-15-åring i Västerås, och en orsak till att de var så svårhittade var nog helt enkelt att de var för billiga. Folk såg inget värde i dem, och därmed heller ingen anledning att leta fram dem och försöka prångla ut dem dyrt till samlare. Uppfattningen att "gamla Kalle Anka" var oerhört värdefulla kom definitivt inte förrän senare under 70-talet, men då ökade också både utbud och antalet seriebutiker.
Anders Berglund
ISF ge ut de engelska orginalen direkt här bara, pusha för dem.
Den som tor USA srier bara är superserier tror fel, det finns mycket nanat som jag tror europeiskläsare skulle uppskatta.
Idag kommer nämligen en hel del serieskapare från vår sida av Atlanten, och även om det inet innebär Spirou eller Tintin har det klart satt en prägel på de amerikanska serierna.
Den som tor USA srier bara är superserier tror fel, det finns mycket nanat som jag tror europeiskläsare skulle uppskatta.
Idag kommer nämligen en hel del serieskapare från vår sida av Atlanten, och även om det inet innebär Spirou eller Tintin har det klart satt en prägel på de amerikanska serierna.
9mm, i'm never further away than that.
Som jag minns det bytte man ofta tidningar med seriebutiker (jag bodde och bor i Stockholm så det fanns ganska mycket att välja på), dvs. man gick in med stora högar av något man hade tröttnat på och uppfattade som lite löjligt (exempelvis Fantomen) och kom ut med en (betydligt mindre) hög av det man tyckte var tufft för tillfället (Marvel, Samuraj etc.). Jag har inte något minne av att ekonomin var något verkligt problem, de inplastade dyrgriparna var bara något som man kastade längtansfyllda blickar efter inne i butikerna (och som butiksinnehavaren sa åt en att inte röra). Å andra sidan har jag aldrig varit någon samlare i strikt bemärkelse, det primära var alltid att läsa tidningarna. Jag tror inte heller att jag fortfarande samlade serier när jag var i tonåren, tror jag var yngre än så. Det är först på senare år (är 29 nu) som mitt serieintresse återuppväckts även om jag nästan uteslutande läser vuxenserier nu.
[quote="spindelmannenelektra"]
Edit: Tycker fortfarande alla serieantikvariat är hur bra som helst. För mig som boende i Göteborg finns det många spännande serieantikvariat av välja på och alla är bra. [:)]
[/quote]
[quote="AndersB"]
Jag hörde talas om mer välsorterade serieantikvariat före Seriehuset, men det enda jag faktiskt hittade och besökte - sommaren 1974 - var ett i Malmö som hette "Esset".
[/quote]
Ett förtydligande först. Antikvariatet i Borås var i första hand ett vanligt antikvariat. Dom hade ett rum med serier på övervåningen. Vad som var så imponerande var att det inte var fyllt med en massa "skräp". Det var antika serier, rakt igenom.
I Göteborg fanns det när jag började (runt 1980) flera serieantikvariat så hade hållit på ett tag.
Dolores(Engelbrektsgatan) hade startat några år tidigare på en annan adress (Bomgatan). Det startade som en skivimport precis när punken slog igenom. I lokalen hade tidigare varit en sån där butik som hade tagit emot serier under något drygt decennium. Lasse Dolores fortsatte med serierna och hade med en gång ett intressant sortiment.
En annan som var tidigt ute var Seriekungen. Han höll till i olika lokaler runt Antikhallarna/Västra Hamngatan. Kommer ihåg att gamla Kalle Anka och Fantomen fanns i stora mängder. Dom var sorterade i olika lådor beroende på hur bra kvaliteten var.
Serieknodden startade sitt antikvariat mot slutet av 80-talet. Det är som ett antikvariat av den gamla sorten, trots att det startade relativt sent. Grunden var en stor privat samling, om jag har förstått det rätt.
En annan tidig källa med mycket material var Kent Wahlqvist. Han hade (mig veterligen) aldrig någon butik utan sålda via annonser och loppisar. Han var storsamlare och gick bort i början av 90-talet.
Edit: Tycker fortfarande alla serieantikvariat är hur bra som helst. För mig som boende i Göteborg finns det många spännande serieantikvariat av välja på och alla är bra. [:)]
[/quote]
[quote="AndersB"]
Jag hörde talas om mer välsorterade serieantikvariat före Seriehuset, men det enda jag faktiskt hittade och besökte - sommaren 1974 - var ett i Malmö som hette "Esset".
[/quote]
Ett förtydligande först. Antikvariatet i Borås var i första hand ett vanligt antikvariat. Dom hade ett rum med serier på övervåningen. Vad som var så imponerande var att det inte var fyllt med en massa "skräp". Det var antika serier, rakt igenom.
I Göteborg fanns det när jag började (runt 1980) flera serieantikvariat så hade hållit på ett tag.
Dolores(Engelbrektsgatan) hade startat några år tidigare på en annan adress (Bomgatan). Det startade som en skivimport precis när punken slog igenom. I lokalen hade tidigare varit en sån där butik som hade tagit emot serier under något drygt decennium. Lasse Dolores fortsatte med serierna och hade med en gång ett intressant sortiment.
En annan som var tidigt ute var Seriekungen. Han höll till i olika lokaler runt Antikhallarna/Västra Hamngatan. Kommer ihåg att gamla Kalle Anka och Fantomen fanns i stora mängder. Dom var sorterade i olika lådor beroende på hur bra kvaliteten var.
Serieknodden startade sitt antikvariat mot slutet av 80-talet. Det är som ett antikvariat av den gamla sorten, trots att det startade relativt sent. Grunden var en stor privat samling, om jag har förstått det rätt.
En annan tidig källa med mycket material var Kent Wahlqvist. Han hade (mig veterligen) aldrig någon butik utan sålda via annonser och loppisar. Han var storsamlare och gick bort i början av 90-talet.
Simma lugnt!
Ja, Kent Wahlqvist var den första postordersäljare som också jag kom i kontakt med, någon gång i det tidiga 70-talet. Bengt Sollenby (som senare startade Serieknodden) var en annan. Och som sagt, det fanns nog ställen - antikvariat och andra - som förde antika serier också på den tiden, men jag visste inte om dem, och det fanns inget nät att googla på heller [;)]
Men en bit fram på 70-talet ändrades läget på ytterligare ett sätt, i och med att Seriefrämjandets annonsblad kom igång. Jag minns inte att det fanns något tidigare specialforum för att sälja/köpa/byta serier (då räknar jag inte de vanliga tidningarnas småannonser, som förstås alltid varit en möjlig väg för de företagsamma).
Men en bit fram på 70-talet ändrades läget på ytterligare ett sätt, i och med att Seriefrämjandets annonsblad kom igång. Jag minns inte att det fanns något tidigare specialforum för att sälja/köpa/byta serier (då räknar jag inte de vanliga tidningarnas småannonser, som förstås alltid varit en möjlig väg för de företagsamma).
Anders Berglund
Innan Dolores slog igenom och blev den ledande serieaffären i Göteborg, var det en affär som hette Fyndbutiken (låg på Övre Husargatan) som gällde i Göteborg. Där fanns mycket serietidningar och de stod staplade i stora boxar. Det kändes dock alltid ganska utsorterat och bara nyare av de populära tidningarna vara med där, och mindre intressanta titlar av de något äldre som t.ex. Peo var där, så några fynd gjordes ganska sällan trots namnet "Fyndbutiken". Det hände att de fick in rariteter som folk hade med sig, men dessa sorterades ut och hamnade i ett rum på lagret där man inte hade tillträde. Några år senare, när Seriekatalogen hade kommit ut och de skulle börja sälja bättre grejer till samlarpriser, fick jag lov att komma in där. Det var dock inte speciellt mycket som fanns där. Några Tuff & Tuss från 1950-talet, några Fantomen från 1974-75 i bra skick, några gamla Kalle Ankor och en och annan gammal superhjältetidning. Jag trodde att det skulle finnas mer. Men de hade helt enkelt bara satsat på det billiga och förmodligen inte gett särskilt mycket för de få godbitar som fanns, och det var väl helt enkelt inte alls deras grej. Desto bättre lyckades Dolores med just detta.