Nytt i december:

Första gången på år och dag jag investerat i leksaksbilar, men då Hot Wheels släppte sex stycken med Archie-anknytning i sin Popular Culture-serie kände jag hur habegäret blev övermäktigt. Fem av omslagsillustrationerna är av
Dan Parent, men den sjätte (strandscenen som hör till Betty & Veronicas '40 Ford) är omisskännligen av
Fernando Ruiz. Fordonen har
ingen som helst anknytning till serien är det väl bäst att tillägga så ingen blir förvirrad i onödan.

Två av Kerstin Ödman & Johan Andreassons Folke-böcker (att det inte är någon ekonomi att göra serier för Johan är verkligen en förlust när man ser hans illustrationer här),
New York Dolls "comebackplatta" från 2011, en tjock lunta med
DC:s Witching Hour 1-21 (många bra tecknare representerade i den, dessutom ordnade Bokus fram den när alla andra bokleverantörer påstod att den var slutsåld & utgången) samt
Herman Hedning 8 och 9 med den Lilleman-figur som följde med nian till köparna.
Jag har utökat min samling
Eduardo Barreto-original:

Ett tvåsidesuppslag från
Mike Danger #5.

Ytterligare en sida (41) från Elseworlds-historien
Scar of the Bat som skrevs av
Max Allan Collins.
Sen fyra sidor från miniserien
Indiana Jones and the Sargasso Pirates (
Karl Kesel löpte totalt amok med manuset, det är troligen lättare att räkna upp vad han inte lät sig inspireras av i storyn där det går att spåra influenser av allt från
Carl Barks och
Robert Louis Stevenson till
Frank Robbins och
Dashiell Hammett).

Från nummer 2 (sidan 12) och nummer 3 (sidan 2) där piraternas befälhavare , The Sea Witch, råkar illa ut under ett myteri. Till de tre första numren gjorde Karl Kesel även grovskisser över sidorna men i nummer 4 var det helt och hållet Barretos eget verk:

Sidan 6 respektive 14. Det är möjligt att jag inbillar mig, men jag tycker det är avsevärt bättre flyt i bildberättandet i det sista numret när Barreto får rå sig själv. Notera att han använder sig av en zipatone/crafttint-variant för att skapa skuggor och toningar. Det fungerade väldigt dåligt eftersom serien publicerades i färg, men här i svart/vitt har den fått den rätta anstrykningen av gammaldags äventyrsserie. Barreto har kanske inte lika bra kontroll över tekniken som
Roy Crane, men han är inte långt efter.

Till sist ett alldeles överdådigt tecknat tvåsidesuppslag från
Robin Annual #6 (sidan 2 och 3) som jag velat äga ända sen jag såg det i tryck för första gången 1997. Som jag brukar säga: "Allting kommer till den som kan vänta!" . Inte bara det ovanliga perspektivet bidrar till detta, utan även den eleganta och detaljrika tuschningen där så väl brädväggar som kläders veckning, hjulspår och vapen är minutiöst återgivet. Och vem är det som är tjänstgörande U.S. Marshal? Någon vi känner...? För att toppa det här krävs det en sida eller två från
The Shadow Strikes! vilket nog blir knivigare att åstadkomma. Men jag har ingen brådska.
Klicka på bilderna för att se dem i större format i mitt
Barreto-galleri på CAF.