Jag hade tänkt vänta med att köpa dessa Optimal-album till
SIS/SPX, men eftersom omständigheterna ändrades fick jag dra iväg en snabb beställning per post istället:
Kapten Stofils årsbok,
Lång väg tillbaka av
Mats Källblad och
Nekyia av
Li Österberg.
Sen har det kommit in lite nya serieoriginal:
Först en julhistoria från 1975, publicerad i
Laugh #299. Det finns ingen uppgift om upphovsmän, men det är utom allt tvivel att det är
Dan DeCarlo som tecknat den. Betty löser sina julklappsproblem på ett som hon tycker alldeles utomordentligt smart sätt, men det visar sig att hon nog inte tänkt igenom sin plan riktigt ordentligt... Min kvalificerade gissning om vem som tuschat baseras på hur flickornas ögon ser ut (ganska små pupiller), och det skulle förvåna mig mycket om det inte var Dans son,
James DeCarlo, som hållit i penseln. Det är i så fall ett tidigt exempel på det samarbete mellan far och son som utvecklades ytterligare under 80-talet.
Den här historien som handlar om generationsmotsättningar av det enklare slaget (Sabrina och Harvey vill spela musik på hög volym vilket faster Hilda kraftigt motsätter sig) trycktes först våren 1970 i
Archie´s T.V. Laugh-Out #3 och konflikten skilde sig nog inte namnvärt från det som mången tonårsförälder upplevde i denna tid om man bortser från den magi som är ständigt närvarande i det Spellmanska hushållet.
Dan DeCarlo har tecknat och tuschare torde vara
Rudy Lapick som här verkligen stod på toppen av sin förmåga jämfört med de mediokra alster han svarade för på 80-talet.
En lustig detalj är att Sabrina och Harvey spelar
The Archie's första singel
"Bang-Shang-A-Lang" från september 1968 med volymkontrollen på 11. Den låg som högst på 22:a plats på Billboard-listan i USA. Med tanke på att serien trycktes 1970 hade det varit mera logiskt om man lyssnat till monsterhiten
"Sugar, Sugar" som låg etta sommaren 1969, men jag misstänker att historien skrivits och tecknats tidigare och sen inte kommit till användning förrän vid ett senare datum. Och som ljudeffekterna på sidan 4 är utformade hade det varit ett alldeles för stort jobb att ändra på dem...
Serien gick i repris i
nummer 3 av Sabrinas egen tidning från 1973, och då måste låtvalet framstått som ganska mossigt. En trevlig bonus var att det på baksidan av sidan 4 fanns några skisser av Dan som också var delvis tuschade:
Men sen kom det grejer...
Då jag alltid uppskattat
David Perrys fotokonst var det ganska naturligt att jag funderat på hur det skulle se ut om han hade plåtat Betty och Veronica sin mycket karakteristiska stil. Nuvarande huvudtecknare på
Betty & Veronica,
Jeff Shultz, hade ju
tidigare visat sig ha den rätta känslan för denna typ av motiv, så jag kontaktade honom och frågade om han ställde sig positiv till min idé. Det gjorde han, så jag skred till verket med att hitta lämpliga referensbilder för att han skulle ha något att jobba efter. Jag misstänker att det här med förebilder är en miljöskada från min tid i plastmodellhobbyn där det alltid skall finnas dokumentation på det man avbildar i modell.
Att välja vilket fordon som borde finnas i bilden var enkelt: Naturligtvis skulle det vara min granne Stefans
veteran-dragster från 1959. Denna typ av så kallad
"slingshot-dragster" med motorn framför föraren var högsta mode under hela 60-talet och är därför självklar i en bild som borde vara från 1966 eller däromkring:
Sen gällde det att bestämma vad flickorna skulle ha på sig, och för att få lite inspiration bläddrade jag igenom samtliga nummer av
Betty & Veronica från 1966. Efter en stunds funderande bestämde jag att Veronica såg bäst ut i denna uppsättning ur
nummer 129 från september 1966 (tecknat av
Dan DeCarlo):
Betty hade en lämplig utstyrsel i numret därpå,
130 från oktober 1966. Jag tycker att den rutiga toppen är klart racing-inspirerad, och shortsen passar också de bra i depån:
Hatten måste dock bytas ut mot något mera ändamålsenligt, och det är inte tillrådligt att gå omkring barfota i depån så jag föreslog vissa modifieringar för Jeff som glatt tog till sig mina anvisningar. Betty bör dessutom ha håret i sin vanliga hästsvans, annars ser det konstigt ut.
Det var sen lugnt i ett par veckor, och eftersom jag inte anser att man skall stressa konstnären lade jag band på mig och väntade tålmodigt på ett livstecken. Till sist dök detta upp i e-posten:
Att påstå att jag blev positivt överraskad är en underdrift. Jeff hade uppenbarligen snappat essensen av David Perrys bilder för här syns det att det inte är frågan om några professionella modeller, något som Perry inte använder sig av utan fotograferar tjejer som han hittat på bilträffar och i garagen och som i många fall också mekar själva. Betty ser lite lagom blyg ut, medan Veronica med sitt stora sjävförtroende naturligtvis spelar över. Helt i linje med deras personligheter alltså. Archies reaktion är även den lätt förutsägbar...
Nu vidtog en nervös väntan på den färdiga bilden, allra helst som Jeff gått med på att färglägga den med
Dr. Ph. Martin's akvarellfärger. Efter ytterligare ett par veckor fick jag ett meddelande om att Jeff var upptagen med en Betty & Veronica-historia, men så snart den var klar skulle han ta tag i min kommission igen. Och så i måndags kväll stod det ett platt paket och väntade utanför dörren när jag kom hem. Så här såg innehållet ut:
Jösses! Resultatet var precis så bra som jag förväntat mig! Färgerna är verkligen pricken över i! Det råder inget tvivel om vilken dragster det är frågan om. Ett bevis på Jeffs omsorg om de små detaljerna är att
RC Cola-flaskorna är av
60-talsmodell. Så bilden måste vara tagen sent på eftermiddagen i depån på en ännu okänd dragstrip någonstans i New England sommaren 1966...
En mycket lyckad kommission som jag måste ta under allvarligt övervägande om den inte skall ramas in. Jeff hälsade också att han tyckt den var rolig att göra så han han ställde gärna upp igen om jag hade någon annan kul idé på lut. Vi får se hur det blir med det. Nu skall jag först njuta ordentligt av den här. (Klicka på bilderna för att se dem i större format.)