Agentum skrev:Det finns nåt liknande mellan Italien och Japan som heter eurodance eller nåt sånt, förekommer inte här men väl i en del animefilmer osv.
Jag orkar inte diskutera hiphoppens eventuella förtjänster och avigsidor mer, men den italiensk-japanska musikstilen är antagligen "eurobeat".
spindelmannenelektra skrev:Kajagoogoo var det ju visst. De var tydligen etta i England ett tag och 5:a på någon lista i USA. Men jag tror de flesta kommer ihåg The Neverending Story.
Icke. Kajagoogoos 'Too Shy' slog som en monster på listorna och var det enda tjejerna på skolan pratade om under lång tid efteråt. Som fjunig ung hårdrockare var de ett enormt hatobjekt på den tiden.
spindelmannenelektra skrev:Kajagoogoo var det ju visst. De var tydligen etta i England ett tag och 5:a på någon lista i USA. Men jag tror de flesta kommer ihåg The Neverending Story.
Icke. Kajagoogoos 'Too Shy' slog som en monster på listorna och var det enda tjejerna på skolan pratade om under lång tid efteråt. Som fjunig ung hårdrockare var de ett enormt hatobjekt på den tiden.
Ja länkade just till videon några inlägg bakåt...
Wakuran skrev:Kajagoogoo hade ju en stor hit med "Too Shy".
Agentum skrev: Italodisco existerar inte längre, det var ju de låtar som var på max mix skivorna men en hel del av dem var väl italienare Men tidningen hade ett inflytande helt klart, liksom Tracks och motsvarande på TV.
Kommer ihåg "scoot"?? tror jag det var italienskt discso på en maxi singel Och det var någon som hostade som bara den i låten (var någon tecknad "Neg.." på omslaget med en bergsprängare på axeln) och Tracks listorna. Fick tag i en bok som hette "Tio i Topp Listan" och efter det har "Topplistan" och "Tio år på Trackslistan" böckerna införskaffats. Det är samma nostalgi som Okey är måste jag säga, men nu tillhör jag den generationen som var intresserad av musiklistor. Ska finnas kanske någon mer inb. bok över någon lista som man missat (inte svensktoppen men den köps nog ändå fast man inte gillar musiken)
Jo det är de han menar, MAXMIX de var mixade med den typen av musik, jag vet inte exakt varför, men som sagt alla var inte italienare, en hel dle är tyskt, det finns danskt(Laban -Love in Siberia) och svenskt och förstås brittiskt(typ Baltimora - Tarzan boy)
Scotch hade några fler låtar en var Delirio mind som jag mins iaf, denna är nog tom mer känd än den hostande låten hehe. Fancy hette en annan sån grupp, Ken Lazlo. En del av dem är kul då de bryter väldigt på italienska när de sjunger hehe.
Finns nån site mins jag där man kunde se vilka låtar som använts i de olika Maxmixarna, för det var det inte alltid man visste, men som sagt det var väldigt Europeiskt och de som gjorde dem var från Spanien. Extremt populära var de iaf ett tag.
Bläddrade nog bara i någon enstaka Okej hos någon kompis, men den föll mig inte i smaken. Schlager (som sedermera mera blev Slitz och ändrade inriktning rejält) däremot köpte jag nog nästan regelbundet.
EDIT: I övrigt anser jag att Sabrina Salerno är totalt överlägsen Sam Fox.
With great collections comes great responsibility. larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer. E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Jag har väl kanske 4 av lp format och några CD, det var alltid 2 varaianter av mixarna på varje.
Men jag vet tat det fanns andra mixare självklart, det var ju sånna tider då.
Miko Mission, jag visste väl att jag glömde nån. Nu låter det som om man satt ocjh lyssnade på sånt här ofta, så är det inte men det väcker ju en del minnen, och jag skäms inte över att det kanske är lite tralliga låtar med inte så värst genomtänkt text, sånt brydde man sig ju inte om.
Dock var det mycket om man var synthare eller hårdrockare mins jag, och jag var båda, jag kunde inte ta ställning i det där.
Labrador Road 26 skrev:Schlager (som sedermera mera blev Slitz och ändrade inriktning rejält) däremot köpte jag nog nästan regelbundet.
Ett annat gammalt hatobjekt för en headbanger... Schlager-redax tyckte intensivt illa om hårdrock i början av 80-talet och publicerade minst två hätska utfall mot genren i snart sagt varje nummer; att bläddra i den var lite som att vara serieläsare och hitta en inflytelserik kulturtidskrift med Wertham och Bejerot i redaktionen. Sedan tvärvände de plötsligt i ett nummer '83 och höll därefter en ganska låg profil i ämnet, men bland metalheads var de väl ihågkomna för sina attacker på genren så länge de fanns kvar som musiktidning.
Jag har hört en förklaring som gick ut på att redaktionen främst bestod av gamla proggare, som var frustrerade över att arbetarklassens ungdomar föredrog hårdrock framför deras politikmusik. En så god anledning som någon, antar jag.
Det missade jag helt och hållet, kanske började läsa den efter ändringen. Jag gillade den för att den på något sätt var djupare än Okej som kändes på tok för flamsig för min smak. Närmaste jag kom i den stilen var nog engelska Smash Hits som jag köpte rätt ofta också, fast det var lite senare. http://en.wikipedia.org/wiki/Smash_Hits
With great collections comes great responsibility. larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer. E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Jo idag fatatr man inte sånt där, vis hårdrock var ju jävulsmusik som lockade folk ta livet av sig osv, när mna lyssnar på det idag så är det ju inte farligt direkt.
Tyckte de det var högermusik så att säga då progg här i landet ju var vänstermusik?
Siewert Öholm har väl iofs i princip alltid mer eller mindre varit en svensk Rush Limbaugh. Det man kan fråga sig efter att ha sett programmet är ju om det inte är intressantare att ett Public Service-bolag med i princip mediemonopol (satellit-TV och kabel-TV fanns hos någon minoritet) tillåter någon konservativ reaktionär att oemotsagd spy ut sina fördomar, än att en grupp unga entusiaster försöker slå mynt av ungdomars musikintresse?
(Någon i programmet som ställde i princip samma fråga.)
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Faktum är att jag inte kände till nåt om det mesta av det där, det var sån oponion mot annat då med mot rollspel, mot videovåld och dator/TV spel.
Men jag mins att de bråkade om WASP som jag för min del inte tyckte var nåt vidare, de hade nån låt som var bra mins jag.
Och Twister Sister tex. de är ju löjligt snällt får man väl säga.
Mycket av det här berodde väl på ett socialistiskt samhälle de äldre kunde inte förstå de här nya sakerna, så är det väl till del ännu men nu är vi som är äldre nu mer vana med att det finns en värld där utanför med.