Då detta är mitt 313:e inlägg (fanfar, jubel, hurrarop och trumpeter), bara måste jag – som en sann ankist – låta det handla om något Kalle-relaterat. Det får bli en kortare recension av det senaste numret av Kalle Anka & C:o.
Det här är ett dubbelnummer, som dessutom är årets tillfälle när Kalle besöker en svensk stad! I år är det Karlskrona som får äran.
Kalle är här en framstående modellbyggare av båtar, som i takt med hans skicklighet blir större och större. Till sist blir han inbjuden till Karlskrona, för att – som det visar sig – bygga ett fullskaligt skepp. Anledningen till detta är att stadens turistchef vill bräcka Malmös Turning Torso med ett större monument. I en faktaruta längre bak i tidningen går det att läsa om hur Karlskrona på 1700-talet var ”den större och starkare staden” i södra Sverige. Något som alltså turistchefen Agnes vill ändra på.
Historien är i mitt tycke väldigt tunn, och jag känner mig heller inte så bekväm med Tony Cronstams ankor. Boende i staden finner säkert nöje i miljöbilder o.dy, och kanske kanske är det huvudanledningen till den återkommande omröstningen om vilken stad Kalle ska besöka nästa gång? Jag tycker det är en rolig och bra idé som gärna får fortsätta, årets magra berättelsen till trots!
Med omslaget inräknat är tidningen över 100 sidor tjock, och jag tänker inte gå in i detalj på allt. Dock tänker jag nämna en en-siding från 2019 som stack ut lite extra:
Långben Uppseendeväckande. Det som fångade mitt intresse är en väldig skön retro-känsla!
Teckningsstilen känns mycket 30-40-talsinspirerad, och det är både Musse, Långben
och Kalle som är tillsammans. De ska laga en tornspiras urvisare, precis som på den gamla goda tiden när de tre fick uppleva äventyr ihop. Inte som idag när de lever i skilda världar. Kalle har på den här sidan dessutom fyra knappar i sin sjömanskostym, vilket blev omodernt runt 1948. Kul initiativ!
Bäst i hela tidningen är utan tvekan en Favorit i repris:
I tyngdlagens namn, av Don Rosa. Jag hade också stor behållning av en historia med Joakim och Magica de Hex:
Den beramade konstnären. Teckningar med schvung och livfullhet av den för mig obekante Rodriques, och en rolig och annorlunda intrig. Sevärd!
Inte mindre än fyra deckargåtor, och sex stycken halvlånga berättelser till av skiftande kvalitet får vi oss till livs. Nu köper jag inte Kalle-tidningen frekvent, men kommer säkert att köpa lösnummer ibland när andan faller på. Att ta en prenumeration känns för mig avlägset. Jämfört med Kalle Anka Klassiker, föredrar jag absolut den sistnämnda! (Nästa nummer finns i butik 21 oktober.)
Kvack!!!