av Göran Semb & Carlos Pedrazzini - Del 1
Albumet kom 2017 och ges ut av Ades Media: http://adesmedia.se/2017/04/mildh-fromm ... -och-fall/
Eftersom jag lyssnat och tittat på Göran Sembs Seriepodden som han gör tillsammans med Christer Larsson en längre tid nu så är det som om jag kommit att lära känna Knasen-redaktören, serievetaren och seriesamlaren Göran Semb en smula.
Han har gjort serien Mildh & Fromm som gått med kortare avsnitt i Fantomentidningen under ett par år. Våren 2017 samlades ett antal avsnitt i detta första album. Något som jag imponeras av är att Semb lyckats med konststycket att göra serien i samarbete med serietecknaren Carlos Pedrazzini som är bosatt i en helt annan världsdel, i Buenos Aires, Argentina.
Recension Del 1:
Albumets 1:a avsnitt - "Kidnappningen" - 36 sidor färg.
Det här är en serie som är snyggt tecknad av den kompetente Pedrazzini och och Semb har lyckats få till en skön stämning mellan de två huvudpersonerna i vad som jag skulle kalla en "agenthistoria".
Det hela börjar med att en skåpbil stannar framför ett hus och två bistra män iklädda overaller går in i huset bärandes på en stor hoprullad matta. De ringer på en dörr och en ung flicka i övre tonåren öppnar...Sista rutan på första sidan visar en hand som sträcks in och sprayar något i ansiktet på flickan...
Det är en effektiv och dramatisk inledning som lockar till mer läsning. Och just detta att inledningen är ordlös utan några text gör den bättre rent dramaturgiskt och och det känns som om det är gjort av en manusförfattare som sett mycket film.
Även sida två är ordlös förutom titeln "Kidnappningen" längst ner på sidan. Men här uppstår ett problem för mig som läsare. På sidans övre del ser man hur kidnapparna rullar in det unga offret i den stora mattan, bär ner den hoprullade mattan till skåpbilen och kör iväg...Sidans två sista rutor är en övergång till en annan scen där man ser en kvinna ringa ett samtal och på sista rutan ser man en annan ung kvinna stå vid vägkanten framför ett hus med en väska i handen. Här är jag helt borttappad som läsare och man får ingen förklaring förrän på de två nedersta rutorna på motstående sida (3) där de första pratbubblorna dyker upp.
Det skulle behövts en pratbubbla där sammanhanget framgår redan på näst sista rutan på sida 2 för en smidigare scenövergång. Men kanske ännu hellre hade jag (om jag var tecknaren) förlängt flyktscenen med kidnapparnas bil på sida 2 till sista rutan. Dessutom känns den tecknade rutan med damen som man ser ordlöst prata helt onödig och kunde med fördel skippas helt. Sida 3 kunde då inledas med en liten textruta: "På en gata i en annan del av staden" (eller liknande) och visa den unga kvinnan som står och väntar...
Nu kanske min granskning känns petig här. Men inledningen är viktig och jämfört med hur bra berättandet fungerar i övrigt i det första avsnittet så är det lite synd med otydligheten i övergången mellan berättelsens två första scener. Nu misstänker ju jag att det kanske mer beror på tecknarens osäkerhet hur scenen ska lösas än några brister i Sembs manus. Men det kan inte vara helt enkelt att lösa alla serieskapar-problem sittandes på olika delar av Jordklotet utan att träffas "In Real Life".
Härifrån (sida 4) rullar historien på effektivt och bra med en trovärdighet i detaljer som gör att man fångas av berättandet. Det är detaljer som vapen/pistoler, typ av ammunition, skyddsvästar m.m. Men det som är seriens kärna är egentligen relationen mellan den yngre kvinnliga utredaren Monika Mildh och den äldre, kärve pensionerade agenten Erik Fromm. Deras dialog med gliringar åt bägge håll är det som skapar stämningen och gör serien riktigt njutbar och intressant att läsa. Det är något som inte alltid är helt lätt att få till men med detta har Semb och Pedrazzini lyckats riktigt, riktigt bra tycker jag.
Det finns en scen som kunde gjorts bättre bildmässigt. När agenterna/utredarna Mildh & Fromm lyckats befria den unga kidnappade flickan och Erik Fromm bär ut henne på gatan möts de av en folkhop som stirrar fånigt på agenterna i en ordlös ruta. I nästa ruta blir pöbeln/folkhopen beskäftigt tillrättavisade av Monika Mildh. Den scenen känns lite krystad, kanske främst för att tecknaren inte lyckats lösa hur han ska berätta just detta i bild på ett bra sätt. Det är en svår scen och om jag varit tecknare hade jag bett om att få ta bort den lilla biten helt och hållet eftersom den känns lite överflödig och onödigt bromsar upp handlingen. Jag förstår att scenen nog var infogad som ett sätt att skapa en realistisk känsla för miljön där serien utspelar sig. Men jag tycker scenen förstör mer än vad den tillför.
Som helhet tycker jag det är en medryckande, kompetent berättad och tecknad serieberättelse med skön stämning i dialog, blickar och handling mellan seriens två huvudkaraktärer Monika Mildh och Erik Fromm. Det finns några få svagheter i detta första serieavsnitt som jag pedandiskt och okänsligt påpekat i detalj därför jag vet att Göran Semb gillar kritisk granskning av serier och kan ta en en del hårda "ZOOK! POFF! BLAMM!" smällar!
![[:)]](./images/smilies/icon_smile.gif "Glad"){kind=icon}
Jag återkommer inom kort med recensioner av fler avsnitt från albumet
MILDH & FROMM - UPPGÅNG… OCH FALL.
Omslaget till albumet MILDH & FROMM - UPPGÅNG… OCH FALL
Sida från första avsnittet i albumet MILDH & FROMM - UPPGÅNG… OCH FALL
Dramatisk ruta ur första avsnittet i albumet MILDH & FROMM - UPPGÅNG… OCH FALL
Skiss på huvudpersonerna Monika Mildh & Erik Fromm i serien MILDH & FROMM
![[:D]](./images/smilies/icon_smile_big.gif "Skratta"){kind=icon}