Samla på Stålmannen 1949-1979

[Kapten Amerika]

Jag besökte nyligen ett loppis där jag hittade en gammal, trasig Stålmannen från 1954. Jag fascinerads djupt av seriens naivitet. De mjuka linjerna påminde om Fleischers tecknade filmversion, och min barndoms Curt Swan-Stålis.

Så därför frågar jag nu er med långt mer visdom: Är det en alldeles dödfödd idé att försöka börja samla på (svenska) Stålmannen t.ex. 1949-1979? Blir summorna astronomiska?

Jag antar att det inte finns några nyutgivna inbundna facsimil-utgåvor av Stålmannen som det finns av t.ex. Fantomen och Kalle Anka på svenska, eller kompletta samlingar som Tintin eller Carl Barks - men finns det sådana på engelska? Finns det nån Superman: The early years I-XII, typ?

Var ska jag börja? FINNS det stålisar från de tidiga åren till salu alls över huvud taget?

Eller ska jag ge upp direkt?

[Joakim Gunnarsson]

Klart du inte ska ge upp.
Enklast är att ge sig in på den amerikanska marknaden.

Samlingar med tidigt material:
http://www.amazon.com/s/ref=nb_sb_noss_ ... n+archives

Prisvärda samlingar med lite senare serier:
http://www.amazon.com/s/ref=nb_sb_ss_i_ ... Caps%2C445

Men det är ju förstås mer sport att försöka få ihop en komplett samling svenska utgåvor...

[Wakuran]

Du kan se generella riktvärden här:

http://seriekatalogen.se/index.php?c=st%C3%A5lmannen

Skickgradering kan du lära dig om här:

http://www.nearmint.se/index.php?title=Nearmint.se

[Kapten Amerika]

Mmm. Jag tog en titt på seriekatalogens riktvärden som du föreslog. Typ 50.000 kronor skulle man få punga ut med för en komplett sats Stålis 1949-1979 i trevligt skick, om jag läst listan rätt.

Sen tillkommer problemet med att hitta dem också. Det kan inte vara många som sitter på en sån samling (nån som vet?) och är redo att avstå ifrån den.

Så tack för tipset om amazon.
Jag började med att köpa den här
http://www.amazon.com/Superman-The-Gold ... 1401241891

Fler tips?

[burnout]

Jag har en del stålis och där finns 1:a årgången och framåt men det är inte kompletta år (49 är komplett), men mycket strönr. Har för mig att jag har till 60 någonting. Hör av dig om du vill ha strönr. Det är i varierande skick men inga klipp vad jag vet (dom kastas om det inte är något spec med den)
PM ifall jag ska leta rätt på dom.

[Magnus]

Kul att det tillkommer nya samlare!
Det händer inte så ofta numera.

Jag samlar på Stålmannen och alla andra svenska superhjältetitlar med DC som ursprung.

En komplett Stålis är inget man svänger ihop på 2 veckor precis.
Jag har själv samlat sedan slutet av 70-talet.

[Magnus]

De äldsta Stålmannen-tidningarna är inte de svåraste att finna idag.
Förutom de första 5-6 numren så var upplagorna ca 1950-53 enorma, jämfört med dagens upplagesiffor för serietidningar generellt sett.

Ca 1954-65 är upplagorna mindre.
Medans slutet av 60-talet fram till 80-talet är nästa högkonjunktur, med stora upplagor.

Vidare är det intressant att notera att Centerförlaget inte hade något centralt arkiv som finns kvar åt eftervärlden. Som en del andra stora förlag har lämnat efter sig.

Inga redaktörer eller storsamlare, som stoppat undan tidningar, verkar heller ha funnit under 50 & 60-talen. Inga kända samlingar i toppskick verkar finnas bevarade från den tiden.

Centerförlagets tidningar är också av lite sämre kvalitet än t ex Semics.

Sammantaget så är det ovanligt att man hittar tidningar från 50 & 60-talet som är i bättre skick än Fine.

[pogono]

Jag tycker 1966-70 är underligt ovanliga. Det finns många nummer ute på tradera just nu, men det är ingen säljare jag vill köpa av. Och den som kom på idén med samlarflikarna borde skickas fantomzonen.

[Magnus]

Jag tycker 1966-70 är underligt ovanliga. Det finns många nummer ute på tradera just nu, men det är ingen säljare jag vill köpa av. Och den som kom på idén med samlarflikarna borde skickas fantomzonen.

Bättre än Fine är ovanliga. Fram t o m 1970 var det 52 sidor, mycket tunt, kasst papper. Sen körde man 36 sidor nästan hela 70-talet. Det var 1971 man började med färg också.

[APenny4YourThoughts]

Jag har strönummer i perioden 66-70, men håller med pogono. Det är sällan man ser dem i bättre än lässkick (GD/VG).

Hur kommer det sig att trådskaparen inte vill samla efter 1979? Rent personligen skulle det kännas märkligt att strunta i de sista ~10 åren av ~40 års utgivning. Har du redan tidningarna eller är det av någon annan anledning?

[Magnus]

Nu får vi nästan perioden i slutet av 60-talet att låta som något speciellt svårt.
Men den är ändå lättare att hitta goda exemplar, jämfört med ännu äldre tidningar.
Allt i sitt rätta perspektiv.

[Kapten Amerika]

Det här med att inte samla längre än till 1979, det beror helt enkelt på att jag tycker tidningen blev så kass på slutrakan. Det naivistiska 40/50-talet tilltalar mig; jag idealiserar en epok jag aldrig upplevt. 60/70-talet var i sin tur det verkliga; dessa var de tidningar jag läste och köpte som barn. 80/90-talet har jag inget känsloband till. De serier jag läst från den perioden ger mig ingenting rent känslomässigt.

[Dude]

Välkommen till forumet! Kul med fler samlare! Ifall du känner att det är ett för stort och dyrt projekt kan du bryta ned det i decennium eller årgångar. Exempelvis att du fokuserar på 1949-1959. För högt uppsatta mål kan ibland få motsatt effekt och inte alls vara motiverande

[Magnus]

Det finns all anledning att focusera när ett stort samlarområde skall "besegras".

För Stålmannens del kan jag rekommendera att du startar både bakifrån och framifrån!
Börja komplettera från 1949- samt bakåt från 1979.
Som jag sagt tidigare så är de tidiga årgångarna inte de svåraste. Anledningen är att Stålmannen direkt blev en av Sveriges populäraste serietidningar bland ungdomar.
Som du har nämnt tidigare så är de gamla "Golden Age"-serierna underbart naivistiska och har en varm, annorlunda känsla av en svunnen period, som inte jag heller har upplevt i realtid.

Jag samlade på Stålmannen på detta sättet. Det gav en härlig upplevelse att direkt från starten få tillgång till den äldsta materialen, samtidigt som man kompletterade bakåt, från den slutpunkt man valt.

[APenny4YourThoughts]

Jag ser det mer ur ett komplettistiskt perspektiv när jag samlar. Jag får lite panik när jag tenderar att göra fysiska avgränsningar i min samling. Även om jag inte gillar delar av en utgivning, tycker jag ändå att de har en plats i samlingen. Om inte annat för att lyfta de delar som faktiskt är bra och kunna visa det.

I det här fallet finns det för mig ingen poäng att negligera de sista tio åren, åtminstone inte av ekonomiska skäl. Tidningar från 80 och 90-talen kostar ett par kronor i skick från 6.0 FN ungefär. Det kan ju givetvis finnas andra skäl (utrymme, till exempel), men mitt råd här är att ändå köpa på dig de årgångarna. Komplett är alltid komplett.

[Magnus]

Jag ser en naturlig avgränsning med att sluta 1981.
Fr o m 1982 byttes titeln till Supermagasinet.
Även om innehållet är det samma så är det en ny titel, ur samlarsynpunkt.

[APenny4YourThoughts]

Det är sant. Dock återkom ju Stålmannen som tidning efter ett tag.

[Magnus]

Det är sant. Dock återkom ju Stålmannen som tidning efter ett tag.

Du har definitivt en stark poäng.
Men jag försökte hitta en "mindre godtycklig" tidpunkt runt 1979.
Då tycker jag 1981 är en mycket bättre slutpunkt.

Indelning i förlag för perioden 1949-1981 ser ut så här;
Centerförlaget 1949/1 - 1969/13
Williams Förlags AB 1969/14 - 1976/9
Semic 1976/10 - 1981/13

Men det är mer intressant om man samlar på allt från ett förlag.

[APenny4YourThoughts]

Lite off-topic, men en sak som VERKLIGEN sätter igång alla mina OCD-ticks är att Semic bytte format på tidningen (alltså fysisk storlek; höjd och bredd) under 1977 och 1978, till och med mellan enstaka nummer. Det är en total mardröm för någon som gillar uniformitet. Det fick mig nästan att överväga att sälja 300 Stålmannen-tidningar när jag insåg det. Hade garrottering varit lagligt och jag bestämde hade nästan en redaktion hängt löst.

[Cadial]

Lite off-topic, men en sak som VERKLIGEN sätter igång alla mina OCD-ticks är att Semic bytte format på tidningen (alltså fysisk storlek; höjd och bredd) under 1977 och 1978, till och med mellan enstaka nummer. Det är en total mardröm för någon som gillar uniformitet. Det fick mig nästan att överväga att sälja 300 Stålmannen-tidningar när jag insåg det. Hade garrottering varit lagligt och jag bestämde hade nästan en redaktion hängt löst.

Jag orkar inte redigera i Wikipedia, men betraffande garrotteringen (stavas det verkligen sa?), sa var hela poangen med metoden att det drog ut i manga timmar. Man skruvade JAVLIGT langsamt, och under en skicklig bodel sag man inte en enda blodsdroppe. Inte en snabb dod som antyds av Wikin. Hela iden var att det var en kombinerad tortyr och avrattningsmetod.