Nästa stil?

[tfels]

Nästa stil vadå? Jo, jag satt och tänkte på detta att superserierna har delats in i de olika storystilarna story-driven (DC), character-driven (Marvel) och event-driven (Image). Lite slarvigt kan de hänföras till ovannämnda förlag även om alla stilar hittas och blandas i olika grad hos dem alla. Nu är min undran vilken nästa storystil blir, eller möjligen redan är. Jag tycker mig se tendenser till ett "nytt" sätt att närma sig berättandet av superserier. Säger inte vilket än utan vill se lite vilka tendenser ni andra ser.

[Isegrim]

Möjligtvis att det blivit mer socialt och samhällsmedvetna, där hjältarna mer och mer hamnar i bakgrunden underordnade ett samhällssystem. Hjälten är inte längre huvudperson i sin berättelse.

[tfels]

Tror du är något på spåren. Du tar upp något som jag ser som en del i det "nya".

[Kermit]

Jag kan ana att det är lite old school-flirtande ibland. Det bästa exemplet är väl Grant Morrisons Batman eller Action Comics, men Dan Slott har t ex refererat väldigt mycket till gamla Spidde-serier och Daredevil är också åt det hållet. Lite "wacky" som man kunde se förr...

[tfels]

Grodan är nog delvis något på spåren. Delvis. Jag tänker på något som omfattar mer.

[Wakuran]

Jag kan ana att det är lite old school-flirtande ibland. Det bästa exemplet är väl Grant Morrisons Batman eller Action Comics, men Dan Slott har t ex refererat väldigt mycket till gamla Spidde-serier och Daredevil är också åt det hållet. Lite "wacky" som man kunde se förr...

Det där känns ju ganska vanligt även utanför superhjälteserierna. Nostalgiskt, referensspäckat och fananpassat. Don Rosa är ett praktexempel.

[tfels]

Om jag har "rätt" är nog även Wakuran något på spåren.

[Isegrim]

Postmodernism

[tfels]

Isegrim är nog något på spåren igen. Men jag tror man kan specificera det mer.

[Kermit]

Grodan är nog delvis något på spåren. Delvis. Jag tänker på något som omfattar mer.

Herr Fels menar att han redan har svaren klara och söker dem?

[tfels]

Jajjemänsan! Facit. Står snart i självaste wikipedia.

[Labrador Road 26]

Är det här en tävling/frågelek?

[tfels]

Nej, men det blev nästan det. Jag har ju redan funderat en del på detta och ville inte från start sabba de andras möjlighet att tänka helt annorlunda än jag själv. Så jag sa inte hur jag tänkte från början. Men det har visat sig att vi är inne på samma spår.

Jag skulle vilja kalla en eventuellt kommande storystil för statement-driven. Författarna vill göra sina egna statements. Jag kan ju vara helt fel ute förstås. Men numera tycks, alla events till trots, allt fler superserier vara författarnas egna kanaler ut till läsarna. Man avhandlar olika för författarna angelägna ämnen i flera olika stilar. Från mind-wiping (som förekommit flera gånger förr utan att någon brytt sig), till nackbrytningar utförda av hjältar, ideologiskt baserade inbördeskrig och annat, varvat med stilbrott och alltmer tänjande av genren. Vi har helt olika serier som Powers, Savage Dragon, FF, JLA, Hulk, Daredevil, Jupiters Legacy, Suicide Squad, Wonder Woman och annat. Flera av dem har förvisso funnits förut, men när stil och tema spiller över till Avengers är något på gång. Jag tycker mig se att författarnas personliga engagemang och stilar tillåts lysa igenom allt mer och att superserierna breddas. Det kan bland annat vara därför som så många DC-författare reagerat kraftigt när DC försökt ta kontrollen igen. Det krockade på ett sätt som det kanske inte skulle gjort förut.

Men jag spekulerar bara här. Spekulera med mig nu!

[Kermit]

Det kan ligga något i det med. Författarens "vision" står ofta i centrum och kan tyckas vara större än figuren de skriver. När någon ny börjar skriva serien startas den ofta om med en ny volym och en ny #1. Serieförfattaren har väl i och för sig haft en starkare ställning än tecknaren i dryga tio år nu?

[tfels]

Jajjemen! Det kan nog vara så att vi klivit in i de statmentdrivna seriernas tidsålder lite omärkbart under ganska lång tid. Det handlar mycket om författarna som personer.

[Kermit]

Det här är i så fall något som har varit på tapeten i mer än tio år. De exempel du alluderar till är några sådana. Sen hävdar jag med en dåres envishet att många vill få tillbaka det lite roliga och knäppa i superhjältar. Inte bara dark and gritty längre...

[tfels]

Att roligt och dark och många andra stilar samexisterar även bland mainstreamtitlar tyder nog på en sorts utveckling. Även att författarna framhåller egna "agendor" mer nu än förr. Detta driver dem. Och har pågått ett tag nu. Och när även titlar som Daredevil, FF och Hawkeye handlar mer om författaren (oavsett kvalitet) så tycker jag det gör utvecklingen ännu tydligare.

[Wakuran]

Men författare som auteurer, är det så nytt? Började inte det komma redan på 80-talet med Frank Miller, Alan Moore, Neil Gaiman etc?

[Isegrim]

I fall vi nu bortser från det faktum att dessa processer alltid tar tid och länge existerar parallellt, så är nog kärnan fokusskiftet. Från att ha hjälten som drivande av berättelsen till att hjälten är sekundär. Formen är inte ny, men användandet av dessa berättelser som fragment i en splittrad värld där allt är annat än själkvart, är nyare.

[Labrador Road 26]

Jag har ju redan funderat en del på detta och ville inte från start sabba de andras möjlighet att tänka helt annorlunda än jag själv.

Tror inte du behöver underskatta folks förmåga att tänka självständigt. Skulle det vara det minsta åt det hållet skulle hela högen tagit åt sig av mina många inlägg och det kan jag säga att så inte skett.

Men författare som auteurer, ...Alan Moore, Neil Gaiman etc?

Tecknar Moore och Gaiman själva ibland, eller vad menar med du med auteur? Inte samma som för film?