Bästa och sämsta Asterix-albumet?
Bästa och sämsta Asterix-albumet?
När vi nu avhandlat Tintin och Spirou ur den här synvinkeln kan vi väl ta Asterix också?
Jag menar att Asterix var som allra bäst kring sådär 10 album in i utgivningen, och höll hög klass så länge Goscinny levde. Sedan har det gått neråt, men inte nödvändigtvis katastrofalt; det finns vettiga album även på senare år.
Mina favoriter: Romarnas skräck, Tvekampen, Tvedräkten. Jag är också svag för Drar i fält, Skatten och Olympiaden. Bland de nyaste gillar jag speciellt Det stora bygrälet.
Sämst? Bland de äldre har jag aldrig gillat Vikingarna. Bland de nyare tycker jag inte speciellt mycket om Belgien. (Inte landet, albumet.) Indien var väl ingen höjdare heller, och jag vill minnas Irrvägar som rätt vimsigt. Och så finnns väl Asterix 12 stordåd som album, det har jag för mig var en så kass historia att jag inte ens ville äga det.
Jag menar att Asterix var som allra bäst kring sådär 10 album in i utgivningen, och höll hög klass så länge Goscinny levde. Sedan har det gått neråt, men inte nödvändigtvis katastrofalt; det finns vettiga album även på senare år.
Mina favoriter: Romarnas skräck, Tvekampen, Tvedräkten. Jag är också svag för Drar i fält, Skatten och Olympiaden. Bland de nyaste gillar jag speciellt Det stora bygrälet.
Sämst? Bland de äldre har jag aldrig gillat Vikingarna. Bland de nyare tycker jag inte speciellt mycket om Belgien. (Inte landet, albumet.) Indien var väl ingen höjdare heller, och jag vill minnas Irrvägar som rätt vimsigt. Och så finnns väl Asterix 12 stordåd som album, det har jag för mig var en så kass historia att jag inte ens ville äga det.
"Asterix och Kleopatra" är nog min favorit. Egypten-temat är bra. Gillar också "Asterix på olympiaden". Sport-temat och alla dom olika deltagarna från olika delar av världen fångar den moderna olympiadtanken fint.
Senaste albumet "Himlen faller ner över hans huvud" är sanlöst dåligt. Temat med manga-aliens som kommer och hotar Asterix-värld (fransk-belgiska serier) och att dom får hjälp av snälla aliens från Disney-planeten, Tadsilweny, mot dom elaka mangas. Det är för mycket. Uderzo framstår som en gammal, rik serieskapare som inte kan hantera att dagens serieläsare inte längre gillar hans skapelse.
Senaste albumet "Himlen faller ner över hans huvud" är sanlöst dåligt. Temat med manga-aliens som kommer och hotar Asterix-värld (fransk-belgiska serier) och att dom får hjälp av snälla aliens från Disney-planeten, Tadsilweny, mot dom elaka mangas. Det är för mycket. Uderzo framstår som en gammal, rik serieskapare som inte kan hantera att dagens serieläsare inte längre gillar hans skapelse.
Simma lugnt!
Visst är det så att även denna serie har haft sin storhetstid, och att det på senare år har släppts album som kännts generande på upphovsmännens vägnar.
Mina favoriter är bl.a; Gladiator, Tvekampen, Skatten och Gudarnas Hemvist.
Bland de album jag skulle klara mig utan kan nämnas; Det stora bygrälet, och allt därefter.
Bland favoriterna måste jag även nämna Spåmannen.
Mina favoriter är bl.a; Gladiator, Tvekampen, Skatten och Gudarnas Hemvist.
Bland de album jag skulle klara mig utan kan nämnas; Det stora bygrälet, och allt därefter.
Bland favoriterna måste jag även nämna Spåmannen.
First and Last and Always
De första fem svenska albumen är överlägsna, i driven teckningsstil och gags. Sedan sjunker kvaliteten allt eftersom. Bäst är den första "Asterix och hans tappra galler", som visserligen är knackigt tecknad innan de hittat sin riktiga stil, men överlägsen i antal gags och i persongalleri. Cleopatra har nästan lika bra gags, och är den bäst tecknade.
Märkligt nog så kan jag inte bedöma bästa Asterix, jag är böjd att hålla
med Thomas E;s åsikt att de fem första är bäst, men å andra sidan så
är de kopplade extremt mycket till en lycklig barndom, så med det i
bakhuvudet så är jag ovillig att kvalitetsbedöma serien. Ser dock på
mina "Fair"-album, att "Cleopatra" och "Vikingarna" stått högt i kurs.
Sämsta är dock inga probem; "Himlen faller ner över hans huvud" är
som barnalbum ok, men som album ur Asterix-serien är den vedervärdig!
Jens
med Thomas E;s åsikt att de fem första är bäst, men å andra sidan så
är de kopplade extremt mycket till en lycklig barndom, så med det i
bakhuvudet så är jag ovillig att kvalitetsbedöma serien. Ser dock på
mina "Fair"-album, att "Cleopatra" och "Vikingarna" stått högt i kurs.
Sämsta är dock inga probem; "Himlen faller ner över hans huvud" är
som barnalbum ok, men som album ur Asterix-serien är den vedervärdig!
Jens
Deus creat, nos mutamus
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
[quote="burnout"]
I Alperna är min favorit, Det är humor på "hög" nivå, Kassavalv, gökur, joddling allt som är förknippat till landet mitt i europa.
[/quote]
"Hoppsan, jag tappade min brödbit" är en klassiker. [:D]
De fem första är bra allihop, men jag tycker ändå att serien fick riktig fräs först runt 10. Det är en del oövertänkta vändningar i manuset, kantigare karaktärer än senare. Jag har alltid tyckt att Von Etik döms väldigt hårt av gallerna när han bara försöker klara livhanken i "Goterna". Men slutet på det äventyret är fantastiskt, kopplingen mellan den skada gallerna åsamkar goterna och deras glada obekymrade attityd till det.
"Bygrälet" tycker jag, som jag sade förut, är väldigt bra för att vara efter Goscinny. Scenen där de två halvorna av byn ryker på varandra, medan hövdingarna står bakom och ser på, är en tjusig bild av en politisk konflikt, och matreceptet är inte dumt heller.
"Himlen faller ner över våra huvuden" har jag inte läst, men det låter ju inte något vidare. Hela idén med marsmänniskor i Asterix känns lite för långt från seriens idé för att kännas bra, utom i en MAD-parodi.
I Alperna är min favorit, Det är humor på "hög" nivå, Kassavalv, gökur, joddling allt som är förknippat till landet mitt i europa.
[/quote]
"Hoppsan, jag tappade min brödbit" är en klassiker. [:D]
De fem första är bra allihop, men jag tycker ändå att serien fick riktig fräs först runt 10. Det är en del oövertänkta vändningar i manuset, kantigare karaktärer än senare. Jag har alltid tyckt att Von Etik döms väldigt hårt av gallerna när han bara försöker klara livhanken i "Goterna". Men slutet på det äventyret är fantastiskt, kopplingen mellan den skada gallerna åsamkar goterna och deras glada obekymrade attityd till det.
"Bygrälet" tycker jag, som jag sade förut, är väldigt bra för att vara efter Goscinny. Scenen där de två halvorna av byn ryker på varandra, medan hövdingarna står bakom och ser på, är en tjusig bild av en politisk konflikt, och matreceptet är inte dumt heller.
"Himlen faller ner över våra huvuden" har jag inte läst, men det låter ju inte något vidare. Hela idén med marsmänniskor i Asterix känns lite för långt från seriens idé för att kännas bra, utom i en MAD-parodi.
Nu har jag till slut läst "Himlen faller ner över hans huvud" och jag blev positivt överraskad, kanske för att jag hade låga förväntningar. Visst är det ett knäpp-album, och man kan ifrågasätta om det är så lämpligt att göra mangan till "skurk", men som metaserie med en massa superhjälteparodier är den rätt skoj. [:)]
[quote="Agentum"]
Nog blev albumen sämre när den ena killen bakom serien dog(det var väl den författande delen va?), tycker jag iaf.
Men å andra sidan tycker jag att det är bra att det får fortsätta och inte som Tintin helt upphöra.
[/quote]
Det var Goscinnny som gick bort på 70-talet. Han var en lysande manusförfattade, och både Asterix och Lucky Luke blev märkbart sämre utan honom.
Nog blev albumen sämre när den ena killen bakom serien dog(det var väl den författande delen va?), tycker jag iaf.
Men å andra sidan tycker jag att det är bra att det får fortsätta och inte som Tintin helt upphöra.
[/quote]
Det var Goscinnny som gick bort på 70-talet. Han var en lysande manusförfattade, och både Asterix och Lucky Luke blev märkbart sämre utan honom.
Jag läste just Tvekampen för min son. Den är inte riktigt så bra som jag minns den, den har en den kantiga repliker, och inte minst är den riktigt illa översatt. På minst två ställen är texter i omkastade pratbubblor.
Men den är bra ändå. Curagius och hans uggla till exempel, och dessa bisarra bautastenssmällar. Min herre?
Men den är bra ändå. Curagius och hans uggla till exempel, och dessa bisarra bautastenssmällar. Min herre?
"Rosen och svärdet" är jag kluven till. Maestria är kolossalt irriterande, beskäftig, överlägsen besserwisser. Det känns inte väldigt underhållande precis, men samtidigt har de lyckats få till en ovanlig konflikt som inte är helt ointressant, dvs mellan Asterix och Maestria. Jag skulle kalla den vågad. (Det var länge sedan jag läste den, kanske man skulle göra.)
- Stenens vise
- Very Fine
- Inlägg: 1113
- Blev medlem: fre 15 jun 2007, 14:18
- Ort: Sverige
- Kontakt:
Säga vad man vill om "Rosen och svärdet", men den demonstrerar bättre än något annat att man ser tjockare ut i bredrandigt än i långrandigt, då de ställde Maestria och Obelix brevid varandra.
Gillar de flesta, Gladiatorn och Kleopatra är underbara.
Gillar de flesta, Gladiatorn och Kleopatra är underbara.
"And the wedding-guest's a sad and wiser man.
And the tale goes on and on and on!"
Rime of the ancient mariner, Powerslave, Iron Maiden
And the tale goes on and on and on!"
Rime of the ancient mariner, Powerslave, Iron Maiden
Jag läste just om "Rosen och svärdet", och jag är ännu mer kluven nu... men jag vill värdera upp den en bra bit.
Den är vågad, den ger sig på något så knepigt som könsroller och kvinnlig frigörelse. Det är förstås Maestria som är huvudnumret. Maestria är faktsikt en riktigt bra figur. Hon är kolossalt arrogant, maktlysten, och kolossalt icke-empatisk. Byter samtalsämne när det passar henne, manipulerar, driver kvinnorna till fiendeskap mot sina egna män... Samtidigt slutar hon på gallernas sida. En intressant "skurk"!
Å andra sidan är den romerska kvinnliga legionen lite väl pinsam... Framför allt att de ska skrika som en Beatlespublik. Planen att angripa gallerna med en kvinnorarmé är dock inte alls dålig, men skildringen av "kvinnligt" känns liksom inte helt övertygande.
Minnesvärd, hur som helst. Maestria kvalar rentav in i "bästa serieskurkar"-listan.
Den är vågad, den ger sig på något så knepigt som könsroller och kvinnlig frigörelse. Det är förstås Maestria som är huvudnumret. Maestria är faktsikt en riktigt bra figur. Hon är kolossalt arrogant, maktlysten, och kolossalt icke-empatisk. Byter samtalsämne när det passar henne, manipulerar, driver kvinnorna till fiendeskap mot sina egna män... Samtidigt slutar hon på gallernas sida. En intressant "skurk"!
Å andra sidan är den romerska kvinnliga legionen lite väl pinsam... Framför allt att de ska skrika som en Beatlespublik. Planen att angripa gallerna med en kvinnorarmé är dock inte alls dålig, men skildringen av "kvinnligt" känns liksom inte helt övertygande.
Minnesvärd, hur som helst. Maestria kvalar rentav in i "bästa serieskurkar"-listan.