Sida 1 av 14

Johan och Pellevin?

Postat: sön 27 jan 2008, 23:16
av Agentum
Ja vad säger ni om Johan och sedan Johan och Pellevin av Peyo?

För mig personligen påverkade de mig väldigt mycket med sin psuedomedeltid osv.

Jag fattade aldrig riktigt tycke för smurferna som huvudpersoner.

Jag fattar att Peyo med medhjälpare gjorde sig en rejält större hacka på Smurferna men för mig rular Johan och Pellevin, en perfekt kombination mellan allvarligt och rent vansinne.

Ingemar har en hemsida som beskriver det hela väldigt bra, han får verkligen till det i det sista albumet som finns (dock släptes de i oordning här som vanligt).

De var en av mina absoluta favoriter och på äldre dagar har jag skaffat alla album nåt jag aldrig skulle bry mig med smurfarna.

Vad tycker ni om dessa figurer, den trofaste väpnare/riddaren Johan och spellevinken Pellevin?

Ok, ingen dör riktigt i dem, men det gör inget de var förbaskat bra, jag är faktiskt missbelåten att de bara lät serien dö, den är ett huvud över så mycket nanat från denna tid.

Eler har jag fel?

Postat: mån 28 jan 2008, 07:47
av lennon
Jag håller med. En klassisk, bra serie.
Det finns väl fyra outgivna album (i Sverige alltså) om jag inte minns fel, dock ej av Peyo. Någon som har läst någon av dom fyra ?

Postat: mån 28 jan 2008, 10:47
av Ingemar
Uppenbarligen gillar jag serien eftersom jag gjorde mig besväret att skriva om den. [:)] Den känns väldigt rik på något sätt, i all sin enkelhet rymmer den en ganska komplicerad feodal värld med en många intressanta komplikationer. Det är synd att Vilhelm bara fick två äventyr, det är en högklassig skurk.

Jag tycker att smurfalbumen också ofta är mycket bra serier, speciellt "Smurfrik den store"/"Supersmurfen", "Trolleriägget" och "Den flygande smurfen", men serien lider ändå av sin trånga värld. Hela den stora världen utanför är bortskuren.

Postat: mån 28 jan 2008, 18:00
av Agentum
Det hemskaste med smurferna är som sagt allt merchendise som dök upp, animerade serier och skivor mm.

Och jag vill lova att den animerade varianten verkligen är urvattnat skräp.

Om Smurferna var bra nångång så var det som bifigurer i Johan och Pellevin och i några egna album, men i USA måste de tro att allt var rent skit med tanke på vad som kom över dit, smurfarna har inte hög status där kan jag säga.

Risken med de 4 album som inet Peyo med assistenter har gjort är väl att de inte kan motsvara de andra albumen, fast som sagt jag vet inte då jag inte kan franska ändå.

Visste man vad de hette så kan jag försöka gräva upp elkopior på dem och se på bilderna.

Postat: mån 28 jan 2008, 18:37
av Ingemar
[quote="Agentum"]

Det hemskaste med smurferna är som sagt allt merchendise som dök upp, animerade serier och skivor mm.
[/quote]
Usch ja. Det gick till överdrift, och då blir man snabbt väldigt mätt på dem. Små blå plastgubbar överallt!

Det är med smurferna som med Marsupilami, de var väldigt kul som bifigurer, men som fristående hjältar så blir det lite begränsat. Båda har en del bra äventyr, men det blir urvattnat för att det finns för lite att bygga på.

Postat: mån 28 jan 2008, 21:45
av Rufus
Men nu är det en smakdiskussion. Och jag håller tyvärr inte alls med. Smurferna gillade jag mycket som barn och idag har Smurferna mycket högt nostalgivärde. Men visst förstår jag att många av dom som inte gillade Smurferna retade sig på dom.

Johan & Pellevin var också bra, men av Johan & Pellevin-albumen är det de album där Smurferna också är med som är bäst, enligt min mening. Framför allt Det glömda landet.

Postat: mån 28 jan 2008, 23:08
av Ingemar
[quote="Anders1"]

Men nu är det en smakdiskussion. Och jag håller tyvärr inte alls med. Smurferna gillade jag mycket som barn och idag har Smurferna mycket högt nostalgivärde. Men visst förstår jag att många av dom som inte gillade Smurferna retade sig på dom.

Johan & Pellevin var också bra, men av Johan & Pellevin-albumen är det de album där Smurferna också är med som är bäst, enligt min mening. Framför allt Det glömda landet.
[/quote]
Som du såg i mitt inlägg en bit upp så har jag inget emot bra smurfhistorier; de bästa är riktigt bra berättelser, helt enkelt för att Peyo var en mycket bra berättare. Men alla plastgubbar, det var de som förstörde smurfnöjet, inte serierna.

Postat: tis 29 jan 2008, 00:03
av Agentum
Jag håller dock inte med alls, jag blev en rollspelare i 15 år, och även som ung så såg jag äventyret i Johan och Pellevin, vilket jag än idag kan se, det saknas till stor del med smurferna som leer i nån slags komministisk gemenskap.

Nä för min del så leve Johan och Pellevin!!!

Det var pengarna för rättigheter som dödade allt och gav smurfarna allt utrymme.
Jag tror inet alla kan förstå detta.

Postat: tis 29 jan 2008, 08:38
av Lasse
Ja, alla ni som fick nog av de små blå, eller åtminstone all merchendise, "när det begav sig", det kommer mera...

"Under året ska dessutom flera europeiska storstäder översvämmas av Smurf-figurer. Intäkterna ska gå till FN:s barnfond, Unicef."

(Citatet kommer från en länk som jag tidigare postat i Kommande serietidningsfilmer-tråden) http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_774083.svd

Postat: tis 29 jan 2008, 08:46
av Rufus
Visst kan man uppskatta även plastfigurerna och övrig merchandise. Själv har jag i min samling komplett av 1965-1976 års utgivning av smurffigurerna. Det är som jag säger, en smaksak.

Postat: tis 29 jan 2008, 13:06
av Svartslipsen
[quote="Ingemar"]

Uppenbarligen gillar jag serien eftersom jag gjorde mig besväret att skriva om den. [:)] Den känns väldigt rik på något sätt, i all sin enkelhet rymmer den en ganska komplicerad feodal värld med en många intressanta komplikationer. Det är synd att Vilhelm bara fick två äventyr, det är en högklassig skurk.

Jag tycker att smurfalbumen också ofta är mycket bra serier, speciellt "Smurfrik den store"/"Supersmurfen", "Trolleriägget" och "Den flygande smurfen", men serien lider ändå av sin trånga värld. Hela den stora världen utanför är bortskuren.
[/quote]

Jag håller helt med om Vilhelm, jag vill påstå att han var min favoritkaraktär i serien, i konkurrens med Pellevin. Peyos andra serier, "Smurferna" och "Starke Staffan" hade ju båda varsin ärkeskurk, men inte "Johan & Pellevin" som i mina ögon är Peyos magnum opus. Kanske tyckte Peyo att Vilhelm var för begränsad? Hans roll var väl i stort sett den samma båda gångerna, skurkens listige rådgivare. Nåja, hursomhelst synd att han inte var med fler gånger.


Vad gäller smurferna så gillar jag vissa album, "De Svarta Smurferna" är en personlig favorit och likaså "Smurfrik den Store". Jag har dock alltid föredragit Gargamel och Azrael (eller Gnagelram och Morrbert, som jag tror de också kallats i någon tidig översättning) framför de små blå tomtarna.

Postat: tis 29 jan 2008, 23:43
av Ingemar
Kallar man de små blå (!) tomtarna "kommunister" så lider man av överdriven röda-faran-skräck. Det är helt enkelt ett mikrosamhälle där alla känner alla, och de fungerar alltid sådär. Inget att vara paranoid över.

Postat: ons 30 jan 2008, 00:44
av Agentum
Äh, här ville jag hylla Johan och Pellevin och plötsligt har smurferna tagit över igen.

Nä jag är vuxen nu och ser jag på saken nu så sr jag bara fördelar för Johan och pellevin, en de var inet söta och gulliga, det var deras fall.

Sen tänker jag visst kalla Smurfarna frör Smurerister så det så.

Azrael torde väl vara ett orginalnamn iaf, varför ge honom en ängels namn?

Postat: ons 30 jan 2008, 07:38
av Ingemar
Du har rätt, det blir lätt bara smurf av alltihop...

Annars är vi nog ganska överens om att J&P har en skön balans mellan bra handling och roliga tokerier. I "Vilden i klippiga skogen", Pellevins första, så är han på topp från början. Fast jag tycker faktiskt om även de två albumen utan Pellevin också, speciellt "Arvsfejden".

Postat: ons 30 jan 2008, 09:30
av Svartslipsen
[quote="Ingemar"]

Du har rätt, det blir lätt bara smurf av alltihop...

Annars är vi nog ganska överens om att J&P har en skön balans mellan bra handling och roliga tokerier. I "Vilden i klippiga skogen", Pellevins första, så är han på topp från början. Fast jag tycker faktiskt om även de två albumen utan Pellevin också, speciellt "Arvsfejden".
[/quote]

Jag tycker att Johan är som allra bäst i "Arvsfejden". När Pellevin dök upp blev han ju den mer klassiske, korrekte hjälten (förmodligen för att balansera Pellevins lustigheter) men i "Arvsfejden" är han betydligt tuffare än i något annat album.

Ett exempel på detta är scenen där Johan sticker en av skurkarnas hantlangare i baken med sitt svärd och säger: "Nu kommer du att tänka på mig var gång du sätter dig."


Postat: ons 30 jan 2008, 12:16
av Ingemar
[quote="Svartslipsen"]

Ett exempel på detta är scenen där Johan sticker en av skurkarnas hantlangare i baken med sitt svärd och säger: "Nu kommer du att tänka på mig var gång du sätter dig."
[/quote]
Jag tycker det är en lysande hjältereplik! Även Johans entré är fin, han kommer verkligen in som en hjälte. Och hans begäran om hjälp till Rakel är lysande. "Vad får jag för det?" "Absolut ingenting!" Och det är ändå helt logiskt!

Men det är kanske lika gott att det bara blev ett. Man kanske hade blivit less på det stuket. Men det är häftigt i det album det fick!

Postat: lör 16 feb 2008, 05:08
av Agentum
Ja det är riktigt bra egentligen.

Tråkigt tat blågulliga smurfar rullade över dem.

Och Ingemar åter igen jag gillar din tolkning av det sista lbumet, det där att de aldrig får se dem igen, synd för att de gillade dem, så tänkte jag.

Klart att det inte gått i oändlighet,m ne det var ju ett bra tag kvar ändå innan Pellevins tokerier eller Johans djärvhet var klar.

Nä de blev offrade på gullighetens smurfaltare.

Minns även Theobald, n äldre snube med en säck innehållnades mest vd som helst, de kändes intressanta de med.

Äh jag var för äventyrligt intresserad för smrferna tror jag, de räckte inet til riktigt.
Jag kommer inte samala deras album för jag struntar i vad som hände dem aldeles helt enkelt, kanske kul för barn, men jag bryr mig inte helt enkelt hårt sagt.

Postat: lör 16 feb 2008, 09:45
av Ingemar
Teobald (var det inte utan H?) är i sättning och berättande ganska lik Johan & Pellevin, men med en teckningsstil som är fullkomligt fantastisk, mycket noggrann, mer Tom Puss-stuket kan man säga. Tre album var alldeles för lite av den serien.

J&P såväl som Teobald är ju i en rik och ganska komplex medeltida värld. Smurfernas lilla mikrouniversum är litet och tryggt, det kan inte hända så mycket där, det är inte mycket större än Katten Karlssons. Räckte inte till säger du, det ligger något i det.

Postat: sön 17 feb 2008, 14:53
av Agentum
Du har så rätt kikade efter dem i hyllan och "Teobalds Äventyr" är mina benämda.

Jag tycker att de var trevliga då de byggde vidare på varanndra utan att nåt direkt tvång fanns att läsa ett föregående album.

Så det är ju återkommande figurer, världen käns som om det finns mycket att upptäcka i, vilket vi här i landet iofs inte fick reda på så mycket om.
Jag gillar tecknarstilen med även om den är klart europeiskt med stort E hehe, inget fel i det.

Tråkigt att inte mer kom ut av den serien, jag vet ingenting om den å andra sidan, jag minns att jag köpte ett album bara sådär ändå, du vet ju hur det kan finnas drivor med europeiska seriealbum och jag är ju ganska svårövertygat av annat än jag känner till.
Men så fort jag läst detta jagade jag upp de andra direkt, tyvärr var de ju få.

Jag tycker klart att det går att ha äventyrsserier med denna teckningsform, skulle kalla den "sagotecknad" eller nåt sånt.
Vi kan ju ställa den mot den betydligt mer realistiskt tecknade Thorgal, men jag tycker båda sätten fungerar.

Äventyrliga serier är dock inget som slår här längre, det ska vara dagstripserier med torr humor.

Postat: sön 17 feb 2008, 21:01
av Ingemar
[quote="Agentum"]


Äventyrliga serier är dock inget som slår här längre, det ska vara dagstripserier med torr humor.
[/quote]
Menar du svenska marknaden? Kanske det, men jag hoppas du har fel (på längre sikt i alla fall) för människor är olika. Tyvärr är många också trendkänsliga, och det är kanske därför de där (ofta inte så himla intressanta) stripserierna är det som är hetast nu. Eller också är det en kombination, att det är bland dessa serier som det hänt mest på senare år, och då går kunderna naturligtvis dit. Kanske.

Har månne de äventrssugna yngre läsarna gått till böcker? En 10-årig släkting satt och slukade Harry Potter härom dagen. Det kanske hänger ihop. Det finns ont om nya äventyrsserier för den åldern på marknaden. Det var länge sedan det kom ett nytt J&P.