Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
Vilda västern betraktad genom fra/bel:a glasögon
[quote]Ursprungligen postat av Jan Hoff
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
[/quote]
Ser bra ut [:)] Själv håller jag Blueberry högst, följt av Comanche. Buddy Longway är också väldigt bra, där fick man också läsa ett riktigt slut, där det inte kan bli mer. (saknas tre album i den svenska utgivningen).
Var inte Indianserien också fransk ? Edit: Hans Kresse var holländare.
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
[/quote]
Ser bra ut [:)] Själv håller jag Blueberry högst, följt av Comanche. Buddy Longway är också väldigt bra, där fick man också läsa ett riktigt slut, där det inte kan bli mer. (saknas tre album i den svenska utgivningen).
Var inte Indianserien också fransk ? Edit: Hans Kresse var holländare.
www.albumforlaget.se
Blårockarna var ju kul iaf minns jag, förutom Lucky Luke och Boncer så har jag mest hoppat över de övriga nämnda.
Ofta har jag känt mig lite otålig för att det verkat så verklighetsskildrat, jag är ju mest för den romantiserade västern som kanske inte är så realistiska typ Sergio Leone.
Lucky Luke känner jag idag inte funkar så bar på mig längre, visst några är bra men många är inget för mig nu i föreställande vuxen ålder jag har provat köpt album några år och jag orkade inte läsa igenom dem ens.
Ofta har jag känt mig lite otålig för att det verkat så verklighetsskildrat, jag är ju mest för den romantiserade västern som kanske inte är så realistiska typ Sergio Leone.
Lucky Luke känner jag idag inte funkar så bar på mig längre, visst några är bra men många är inget för mig nu i föreställande vuxen ålder jag har provat köpt album några år och jag orkade inte läsa igenom dem ens.
9mm, i'm never further away than that.
Jim Cutlass, jag antar att den gått i tidning? Jag har ett album och det tycker jag mycket tom. Är fortsättningen bra, är det värt att lägga serien i minneslistan för framtiden (när jag har ett hem med mer plats)?
Al Crane var det bästa Lauzier skrev i konkurrens med "gringon", tycker jag. Inte lika låsta som hans andra verk, uppenbarligen för att han kunde sväva ut mer när han fick lite andra miljöer att skriva om.
Är det kanske något som gäller för all europeisk västern? Serieskaparna får arbeta med ett begränsat men ändå ganska fritt område långt bort, verklig historia som det är tillåtet att göra ungefär vad man vill med, och att det är därför det nästan alltid blir i alla fall hyggligt bra.
Al Crane var det bästa Lauzier skrev i konkurrens med "gringon", tycker jag. Inte lika låsta som hans andra verk, uppenbarligen för att han kunde sväva ut mer när han fick lite andra miljöer att skriva om.
Är det kanske något som gäller för all europeisk västern? Serieskaparna får arbeta med ett begränsat men ändå ganska fritt område långt bort, verklig historia som det är tillåtet att göra ungefär vad man vill med, och att det är därför det nästan alltid blir i alla fall hyggligt bra.
[quote="KRax"]
Är det kanske något som gäller för all europeisk västern? Serieskaparna får arbeta med ett begränsat men ändå ganska fritt område långt bort, verklig historia som det är tillåtet att göra ungefär vad man vill med, och att det är därför det nästan alltid blir i alla fall hyggligt bra.
[/quote]
Nej. Mången eurovästern är mer realistisk än amerikansk. Tänk bara på Hermann Huppens Wild Bill-album eller Jonathan Cartland...
Är det kanske något som gäller för all europeisk västern? Serieskaparna får arbeta med ett begränsat men ändå ganska fritt område långt bort, verklig historia som det är tillåtet att göra ungefär vad man vill med, och att det är därför det nästan alltid blir i alla fall hyggligt bra.
[/quote]
Nej. Mången eurovästern är mer realistisk än amerikansk. Tänk bara på Hermann Huppens Wild Bill-album eller Jonathan Cartland...
[quote]Ursprungligen postat av Jan Hoff
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
[/quote]
Fransk-belgisk western är en märklig företeelse. Tidningen Western noterade någon gång att de bästa westernserierna kom från Europa!
Jag har inte läst alla i din lista, eller så har de inte gjort intryck.
Lucky Luke är det givna valet för en snäll och oblodig western. Den är förstås ofta ganska barnslig, men den är också riktigt kul!
Av de mer realistiska håller jag Buddy Longway högt. Det är en sådan serie som inte förfaller till meningslöst dödande bara för att höja spänningen.
Comanche har sina poänger, men mest för de fina teckningarna. Berättandet är rätt klumpigt i stora delar. Det första är ganska pinsamt, sedan blev det bättre efter hand. Så vitt jag kan se hade den sin absoluta höjd i de två albumen om Bröderna Dobbs samt första halvan av nästa, innan den förföll till ett komplett trams i slutet av samma album, korkat skjutande utan handling som upprepades i "Sherifferna". Kom den nånsin ur det igen?
Blueberry har lite bättre berättande än Comanche, längre sammanhang, det vinner den på. Men den förfaller ofta, alldeles för ofta, till ganska krystat våld som känns onödigt och påklistrat. Det känns som att man måste ha ihjäl någon minst var 5:e sida (eller nåt). Serien hade varit bättre om den känslan inte hängt över den hela tiden.
Blårockarna är ett lustigt mellanting mellan Spirou-stil och realism. Kriget känns rätt nära trots att det är en ganska humoristisk serie. Ganska bra, klart läsvärd.
Jag tror att jag läst någon Jerry Spring, men den måtte inte ha imponerat på mig. Det kanske bara var någon del i en följetong. Har den gått i någon svensk serietidning?
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
[/quote]
Fransk-belgisk western är en märklig företeelse. Tidningen Western noterade någon gång att de bästa westernserierna kom från Europa!
Jag har inte läst alla i din lista, eller så har de inte gjort intryck.
Lucky Luke är det givna valet för en snäll och oblodig western. Den är förstås ofta ganska barnslig, men den är också riktigt kul!
Av de mer realistiska håller jag Buddy Longway högt. Det är en sådan serie som inte förfaller till meningslöst dödande bara för att höja spänningen.
Comanche har sina poänger, men mest för de fina teckningarna. Berättandet är rätt klumpigt i stora delar. Det första är ganska pinsamt, sedan blev det bättre efter hand. Så vitt jag kan se hade den sin absoluta höjd i de två albumen om Bröderna Dobbs samt första halvan av nästa, innan den förföll till ett komplett trams i slutet av samma album, korkat skjutande utan handling som upprepades i "Sherifferna". Kom den nånsin ur det igen?
Blueberry har lite bättre berättande än Comanche, längre sammanhang, det vinner den på. Men den förfaller ofta, alldeles för ofta, till ganska krystat våld som känns onödigt och påklistrat. Det känns som att man måste ha ihjäl någon minst var 5:e sida (eller nåt). Serien hade varit bättre om den känslan inte hängt över den hela tiden.
Blårockarna är ett lustigt mellanting mellan Spirou-stil och realism. Kriget känns rätt nära trots att det är en ganska humoristisk serie. Ganska bra, klart läsvärd.
Jag tror att jag läst någon Jerry Spring, men den måtte inte ha imponerat på mig. Det kanske bara var någon del i en följetong. Har den gått i någon svensk serietidning?
Nästan alla Jerry Spring gick i Western-serier från 77 och framåt. Två andra kom som album på danska. Ett litet fåtal äventyr har aldrig nått Norden, "JS contra KKK" exempelvis.
Jag tycker att denna serie är oerhört charmig. Vissa tidiga avsnitt hör nästan mer hemma i den komiska traditionen (som Lucky Luke eller Spirou), medan senare album är mer som Blueberry.
Jag tycker att denna serie är oerhört charmig. Vissa tidiga avsnitt hör nästan mer hemma i den komiska traditionen (som Lucky Luke eller Spirou), medan senare album är mer som Blueberry.
[quote="Jan Hoff"]
Nästan alla Jerry Spring gick i Western-serier från 77 och framåt. Två andra kom som album på danska. Ett litet fåtal äventyr har aldrig nått Norden, "JS contra KKK" exempelvis.
Jag tycker att denna serie är oerhört charmig. Vissa tidiga avsnitt hör nästan mer hemma i den komiska traditionen (som Lucky Luke eller Spirou), medan senare album är mer som Blueberry.
[/quote]
Et bra skäl att samla på sig lite Western? Det är nog där jag sett den, men kanske inte som komplett äventyr och då blir intrycket inte så starkt. Den låter ju klart läsvärd på din beskrivning.
Nästan alla Jerry Spring gick i Western-serier från 77 och framåt. Två andra kom som album på danska. Ett litet fåtal äventyr har aldrig nått Norden, "JS contra KKK" exempelvis.
Jag tycker att denna serie är oerhört charmig. Vissa tidiga avsnitt hör nästan mer hemma i den komiska traditionen (som Lucky Luke eller Spirou), medan senare album är mer som Blueberry.
[/quote]
Et bra skäl att samla på sig lite Western? Det är nog där jag sett den, men kanske inte som komplett äventyr och då blir intrycket inte så starkt. Den låter ju klart läsvärd på din beskrivning.
Det är ju (som sagt) Jijé som tecknat den. Ett avsnitt dessutom tuschat av en ung Jean Giraud! ["La route de Coronado" ("Vägen till Coronado")] Ett annat ["La piste du grand nord"] skrivet av Goscinny.
(Fast för att riktigt uppskatta denna serie måste man nog gilla skickliga tuschare. Det vill säga. Är du en person som vet med dig att du hatar riktigt snyggt tuschade serier ska du undvika Jerry Spring....)
(Fast för att riktigt uppskatta denna serie måste man nog gilla skickliga tuschare. Det vill säga. Är du en person som vet med dig att du hatar riktigt snyggt tuschade serier ska du undvika Jerry Spring....)
[quote="KRax"]
Jim Cutlass, jag antar att den gått i tidning? Jag har ett album och det tycker jag mycket tom. Är fortsättningen bra, är det värt att lägga serien i minneslistan för framtiden (när jag har ett hem med mer plats)?
.
[/quote]
Jag bläddrade nyligen i ett av de lite senare albumen i serien (efter att Giraud lämnat över pennan till Rossi) och kan man bara vänja sig vid att Rossi inte är Giraud kan man också erkänna att han lyckas riktigt bra! Kanske är det rent av bra att någon annan tecknar, annars är risken att man tänker på Jim Cutlass som Blueberrys kusin... JC klarar sig fint på egen hand (som serie).
Jim Cutlass, jag antar att den gått i tidning? Jag har ett album och det tycker jag mycket tom. Är fortsättningen bra, är det värt att lägga serien i minneslistan för framtiden (när jag har ett hem med mer plats)?
.
[/quote]
Jag bläddrade nyligen i ett av de lite senare albumen i serien (efter att Giraud lämnat över pennan till Rossi) och kan man bara vänja sig vid att Rossi inte är Giraud kan man också erkänna att han lyckas riktigt bra! Kanske är det rent av bra att någon annan tecknar, annars är risken att man tänker på Jim Cutlass som Blueberrys kusin... JC klarar sig fint på egen hand (som serie).
Glöm inte Cowboyen Sven-Bertil! Den gick på svenska i några nr av Horst Schröders Elixir. Det är en humorserie som är väldigt crazy. Skaparen bör vara belgare, eftersom serien är med på seriemuséet i Bryssel.
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
När det gäller Lucky Luke finns det en del oförglömliga klassiker, men kvalitetsmässigt är serien mer ojämn än när det gäller andra serier av Goscinny.
Förutom Cowboyen Sven-Bertil, borde väl även Yakari vara med på listan?
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
När det gäller Lucky Luke finns det en del oförglömliga klassiker, men kvalitetsmässigt är serien mer ojämn än när det gäller andra serier av Goscinny.
Förutom Cowboyen Sven-Bertil, borde väl även Yakari vara med på listan?
Den som vill får gärna foga både "Yakari" och Deribs övriga västernserier till listan! ("Go West" och "Han som föddes två gånger" och hm... hette den "Det röda spåret"? Och "Sven-Bertil" också! Jag menade inte att detta självklart var en "elva i topp"-lista. Jag orkade bara komma på just dessa första 11 när jag startade tråden. "Durango" kunde också ha varit med...
[quote="Anders1"]
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
[/quote]
Hur humorlös är egentligen Blueberry? Jag tycker i alla fall att det är roligt när han sitter och äter blåbärspaj och får frågan vem han är och har namnet Blueberry på tungan...
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
[/quote]
Hur humorlös är egentligen Blueberry? Jag tycker i alla fall att det är roligt när han sitter och äter blåbärspaj och får frågan vem han är och har namnet Blueberry på tungan...
[quote="Jan Hoff"]
[quote="Anders1"]
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
[/quote]
Hur humorlös är egentligen Blueberry? Jag tycker i alla fall att det är roligt när han sitter och äter blåbärspaj och får frågan vem han är och har namnet Blueberry på tungan...
[/quote]
Ingen vettig serie är helt utan humoristiska inslag. Däremot är Blueberry inte alls fokuserad på humor.
[quote="Anders1"]
Äventyrsserier och dyl har jag av någon anledning svårt för numera. Det är egentligen bara humorserier som jag gillar, och då gärna med crazy-humor, men just Blueberry, som jag anser är den bästa humorlösa äventyrsserien, kan jag nog fortfarande gilla.
[/quote]
Hur humorlös är egentligen Blueberry? Jag tycker i alla fall att det är roligt när han sitter och äter blåbärspaj och får frågan vem han är och har namnet Blueberry på tungan...
[/quote]
Ingen vettig serie är helt utan humoristiska inslag. Däremot är Blueberry inte alls fokuserad på humor.
[quote="Jan Hoff"]
Bra svar. Vad är Blueberry fokuserad på egentligen? Är det Äventyret, med stort Ä?[/quote]
Äventyr med stort Ä får mig att tänka på Indiana Jones... Jag skulle säga sköna (coola, mysiga - inte nödvändigtvis bildsköna) figurer i sköna berättelser. Historierna kan ju stilmässigt svänga ganska brett, och många av dem är rätt lågmälda, men den målar alltid upp en härlig stämning medan de håller på.
(Det, och så är den märkbart fokuserad på att vara välresearchad. Storymässigt tar den sig historiska friheter ibland, men om man ser en oljelampa hänga ovanför ett bord i bakgrunden så kan man ge sig f-n på att det är en historiskt korrekt modell från den tiden.)
Bra svar. Vad är Blueberry fokuserad på egentligen? Är det Äventyret, med stort Ä?[/quote]
Äventyr med stort Ä får mig att tänka på Indiana Jones... Jag skulle säga sköna (coola, mysiga - inte nödvändigtvis bildsköna) figurer i sköna berättelser. Historierna kan ju stilmässigt svänga ganska brett, och många av dem är rätt lågmälda, men den målar alltid upp en härlig stämning medan de håller på.
(Det, och så är den märkbart fokuserad på att vara välresearchad. Storymässigt tar den sig historiska friheter ibland, men om man ser en oljelampa hänga ovanför ett bord i bakgrunden så kan man ge sig f-n på att det är en historiskt korrekt modell från den tiden.)
"I wear eyeliner like a superhero mask."