Claire Bretécher
Claire Bretécher
Efter att ha läst en massa positivt om henne i 80-tals-Bild & Bubbla passade jag på att köpa ett album med Claire Bretécher när jag såg ett nästa gång. "Bretéchers bästa" hette det, med ett urval serier från hennes "De frustrerade"-album. Trots titeln hoppas jag inte att det var hennes bästa, för jag tyckte de var tråkiga seriesidor. Jag har nu gett upp efter ett 30-tal sidor (inte lästa i ett sträck, det har jag inte orkat med) i boken, jag gav upp hoppet om att det skulle vända och bli roligt helt plötsligt.
Det ska tydligen handla om nån form av igenkänningshumor. Vad det än är så gillar jag det inte och förstår inte allt beröm serierna fick. Som jag ser det så är det lama seriesidor med regelbunden, tråkig sidolayout (inte så viktigt just det iofs), ofta med mer eller mindre exakt likadana rutor över hela sidan, inte sällan med folk som bara sitter eller går och pratar. I dessa sidor försöker Bretéher, oftast med långa, svårlästa, tråkiga textsjok i svårläst skrivstil där replikerna inte på något sett särskiljs med prabubblor, eller små pekstreck till den talande personen, utan alla repliker hamnar i ett stort textsjok, och med nämnda identiska rutor komma fram till en oftast lam och tråkig slutpoäng.
Det är vad jag tycker, vad tycker ni?
Det ska tydligen handla om nån form av igenkänningshumor. Vad det än är så gillar jag det inte och förstår inte allt beröm serierna fick. Som jag ser det så är det lama seriesidor med regelbunden, tråkig sidolayout (inte så viktigt just det iofs), ofta med mer eller mindre exakt likadana rutor över hela sidan, inte sällan med folk som bara sitter eller går och pratar. I dessa sidor försöker Bretéher, oftast med långa, svårlästa, tråkiga textsjok i svårläst skrivstil där replikerna inte på något sett särskiljs med prabubblor, eller små pekstreck till den talande personen, utan alla repliker hamnar i ett stort textsjok, och med nämnda identiska rutor komma fram till en oftast lam och tråkig slutpoäng.
Det är vad jag tycker, vad tycker ni?
Jag är inte heller så överdrivet förtjust i hennes serier. Som så ofta när det gäller en serie som får någon sorts "finkulturellt" genomslag (dvs hyllas på kultursidorna i DN och SvD) handlar det om en ganska undermålig serie men med ett innehåll som är helt rätt för de finkulturella recensenterna. I det här fallet feminism och HBT-frågor.
Vad gäller igenkänningshumor så tycker jag nog att det finns en hel del sådan där ... Men jag är nog ganska mycket äldre än dig också ...
Totalt är nog mitt omdömme om Claire Bretéchers serier godkänt vad gäller innehåll och poänger, men inte riktigt godkänt vad gäller teckningar och berättarteknik.
I samband med Bretécher tycker jag man bör nämna Reiser och Ralf König också. Även deras serier har ofta någon sorts medelålders uppgivet sextema, men från manligt (hetero- respektive homosexuellt) perspektiv ...
Vad gäller igenkänningshumor så tycker jag nog att det finns en hel del sådan där ... Men jag är nog ganska mycket äldre än dig också ...
Totalt är nog mitt omdömme om Claire Bretéchers serier godkänt vad gäller innehåll och poänger, men inte riktigt godkänt vad gäller teckningar och berättarteknik.
I samband med Bretécher tycker jag man bör nämna Reiser och Ralf König också. Även deras serier har ofta någon sorts medelålders uppgivet sextema, men från manligt (hetero- respektive homosexuellt) perspektiv ...
Det är väl inte så mycket HBT i Bretecher, vad jag sett.
Hon slog väl rätt i tiden av flera anledningar, dels fanns det inte så många kvinnliga serieskapare då, sedan så var det väl en rätt ingående skildring av 30-40-någonting vänsterkulturintellektuella från den tiden, och en typ av serier som knappt funnits tidigare i större utsträckning, typ.
Jag tillhör väl egentligen inte heller en tänkta målgruppen, och tycker inte heller det är särskilt roligt. Och jag tycker dessutom, även om man inte borde kritisera själva serien för det och att det säkert är en vanesak, att det är en irriterande svårläst handstil.
Jag gillar Reiser och König, å andra sidan.
Hon slog väl rätt i tiden av flera anledningar, dels fanns det inte så många kvinnliga serieskapare då, sedan så var det väl en rätt ingående skildring av 30-40-någonting vänsterkulturintellektuella från den tiden, och en typ av serier som knappt funnits tidigare i större utsträckning, typ.
Jag tillhör väl egentligen inte heller en tänkta målgruppen, och tycker inte heller det är särskilt roligt. Och jag tycker dessutom, även om man inte borde kritisera själva serien för det och att det säkert är en vanesak, att det är en irriterande svårläst handstil.
Jag gillar Reiser och König, å andra sidan.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Claire Bretécher är en av mina personliga favoriter. Jag vet få serieskapare som är så bra på att skapa trovärdiga karaktärer som hon. Hon har en förfinad enkel stil som passar hennes serier utmärkt. Igenkänningsfaktorn är för mig mycket hög - visst har tiden gått och vissa saker känns daterade bland de de serier av henne som finns på svenska, då det gäller vad som sägs - men det hindrar inte att situationerna i sig känns igen.
Sedan är hon en viktig del av seriehistorien - hon var en av de serieskaparna som såg till att det gjordes serier för vuxna läsare och var med och startade satirtidningen L'Écho des savanes. Hon vågade också tidigt ta upp politiska frågor i sina serier.
För mig är Claire Bretécher en lika viktig serieskapare som vad Carl Barks är för en ankist.
Sedan är hon en viktig del av seriehistorien - hon var en av de serieskaparna som såg till att det gjordes serier för vuxna läsare och var med och startade satirtidningen L'Écho des savanes. Hon vågade också tidigt ta upp politiska frågor i sina serier.
För mig är Claire Bretécher en lika viktig serieskapare som vad Carl Barks är för en ankist.
Ja, så mycket HBT får jag väl medge att det inte var i Claire Bretécher ... Men liksom den typen av innehåll ändå, fast lite tidigare, när det bara hette "genusfrågor" ... Men jo, hon har helt klart bidragit till att etablera serien som politiskt forum.
De som faktiskt tog upp HBT-frågor redan då (som Ralf König) blev inte lika hyllade, utan ansågs snarare bara "snusikga" ... Fast nu svamlar jag igen, Bretécher verkar ha varit mest aktiv under sextiotalet, medans König debuterade någon gång 79 - 81 ... Nåja.
De som faktiskt tog upp HBT-frågor redan då (som Ralf König) blev inte lika hyllade, utan ansågs snarare bara "snusikga" ... Fast nu svamlar jag igen, Bretécher verkar ha varit mest aktiv under sextiotalet, medans König debuterade någon gång 79 - 81 ... Nåja.
Claire Bretechér var inte alls mest aktiv under sextiotalet - under den tiden ritade hon mest barnserier, bland annat för Tintin, Spirou och Pilote. Hon är fortfarande mycket aktiv, men hon slog igenom stort på sjuttiotalet - och det är hennes sjuttiotalsserier som vi mest känner igen henne ifrån (De frustrerade som gjordes för le Nouvel Observateur).
Under de senaste åren är hennes största framgång "Agrippine", som även har blivit en animerad teveserie på Canal+ (2001).
Textningen i de serier som har översatt till svenska tycker jag är förvånansvärt bra - det följer originalet bra, och det var sällan man gjorde det på den tiden, särskilt inte på allmänförlagen.
Under de senaste åren är hennes största framgång "Agrippine", som även har blivit en animerad teveserie på Canal+ (2001).
Textningen i de serier som har översatt till svenska tycker jag är förvånansvärt bra - det följer originalet bra, och det var sällan man gjorde det på den tiden, särskilt inte på allmänförlagen.
- Labrador Road 26
- Gem Mint
- Inlägg: 12270
- Blev medlem: tis 13 dec 2005, 05:53
- Ort: Stockholm
[quote="mikkeX"]
Textningen i de serier som har översatt till svenska tycker jag är förvånansvärt bra - det följer originalet bra, och det var sällan man gjorde det på den tiden, särskilt inte på allmänförlagen.
[/quote]
Själv tycker jag textningen är helt obegriplig, har bara försökt läsa ett album, men tror jag gav upp efter några sidor på grund av den oläsliga texten. Att alienera alla oss som växt upp post-skrivstil är extremt puckat, det lär ju finnas en hel del av oss som skulle kunna uppskatta serien om den bara gick att läsa. Så länge det väljs att använda en skrivstil som är lika obegriplig som hebreiska tänker jag bojkotta serien.
Finns det verkligen någonting i serien som kräver att den ska vara så hopplöst textad? Skulle serien falla platt om den hade vanlig klassisk serietextning? Vad är syftet med att skrämma iväg vissa potentiella läsare?
Textningen i de serier som har översatt till svenska tycker jag är förvånansvärt bra - det följer originalet bra, och det var sällan man gjorde det på den tiden, särskilt inte på allmänförlagen.
[/quote]
Själv tycker jag textningen är helt obegriplig, har bara försökt läsa ett album, men tror jag gav upp efter några sidor på grund av den oläsliga texten. Att alienera alla oss som växt upp post-skrivstil är extremt puckat, det lär ju finnas en hel del av oss som skulle kunna uppskatta serien om den bara gick att läsa. Så länge det väljs att använda en skrivstil som är lika obegriplig som hebreiska tänker jag bojkotta serien.
Finns det verkligen någonting i serien som kräver att den ska vara så hopplöst textad? Skulle serien falla platt om den hade vanlig klassisk serietextning? Vad är syftet med att skrämma iväg vissa potentiella läsare?
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Jag håller helt med Labrador Road. Om det nu är Bretécher själv som står för textformen är det hon som skall ha på skallen.
Tegnér sa "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", och jag anser att det gäller även för textning. Du textar för läsaren. Om du skriver som en kråka tolkar jag det som att du egentligen inte är intresserad av att kommunicera med mig, läsaren. Och då får du, tecknaren/textaren, ha din serie ifred för mig.
Tegnér sa "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", och jag anser att det gäller även för textning. Du textar för läsaren. Om du skriver som en kråka tolkar jag det som att du egentligen inte är intresserad av att kommunicera med mig, läsaren. Och då får du, tecknaren/textaren, ha din serie ifred för mig.
Läs om serier på alla möjliga sätt:
Serieforum.se • Serienytt.se • Seriekatalogen.se • Nearmint.se
Serieforum.se på Facebook
Serieforum.se • Serienytt.se • Seriekatalogen.se • Nearmint.se
Serieforum.se på Facebook
I modern tid är det ju lätt att hitta en font som både är läslig och ser snyggt handskriven ut, men det kanske var svårare på sjuttio- och åttiotalet, för att inte tala om sextiotalet ... Fram till och med större delen åttiotalet var det nog så att om det såg handtextat ut så var det handtextat. Och då kanske det inte var så lätt att hitta en variant som både var grafiskt passande och någotsånär lättläst.
Vad gäller min gissningar om när hon var mest aktiv så ber jag om ursäkt för desinformationen. Jag läste De Frustrerade någon gång i början av 90-talet och visste att den var gammal redan då, men hade dålig koll på hur gammal (enligt seriewikin påbörjades den tidigast 1972 och gavs ut i bokform 1975). Sen har jag läst åtmindstone delar av Bretéchers bästa, men mer underbyggda än så är inte mina åsikter ... [8D]
Vad gäller min gissningar om när hon var mest aktiv så ber jag om ursäkt för desinformationen. Jag läste De Frustrerade någon gång i början av 90-talet och visste att den var gammal redan då, men hade dålig koll på hur gammal (enligt seriewikin påbörjades den tidigast 1972 och gavs ut i bokform 1975). Sen har jag läst åtmindstone delar av Bretéchers bästa, men mer underbyggda än så är inte mina åsikter ... [8D]
[quote="mikkeX"]
Ni missar en viktig sak - om nu Bretechérs textning hade varit ett problem - skulle hon då ha blivit så stor? Hon är fortfarande en av de populäraste serieskaparna i Frankrike - trots att hon sedan länge är egenförläggare. Och hon sålde riktigt bra i Sverige när hon gavs ut här.
[/quote]
Förstår inte riktigt vad vi missat - vi har bara skrivit vad vi tycker om textningen, inte att hela Europa skulle tycka likadant och bojkotta hennes serier pga det.
Ni missar en viktig sak - om nu Bretechérs textning hade varit ett problem - skulle hon då ha blivit så stor? Hon är fortfarande en av de populäraste serieskaparna i Frankrike - trots att hon sedan länge är egenförläggare. Och hon sålde riktigt bra i Sverige när hon gavs ut här.
[/quote]
Förstår inte riktigt vad vi missat - vi har bara skrivit vad vi tycker om textningen, inte att hela Europa skulle tycka likadant och bojkotta hennes serier pga det.
Även om den Svenska textningen rent objektivt kanske inte är svårare att läsa en den Franska originaltextningen misstänker jag att den är ett större hinder här. För jag misstänker att den franska grundskolan inte har haft en handstilsreform i stil med vår ...
Och ingen har väl sagt att man ska dissa serien på grund av textningen, bara att de själva gör det. Personligen tycker jag att textningen är ganska jobbig, men absolut inte ogenomtränglig. Men jag misstänker att jag hade uppskattat serien lite mer om den varit mindre jobbig att läsa -- även om den inte riktigt är min grej ändå.
Och ingen har väl sagt att man ska dissa serien på grund av textningen, bara att de själva gör det. Personligen tycker jag att textningen är ganska jobbig, men absolut inte ogenomtränglig. Men jag misstänker att jag hade uppskattat serien lite mer om den varit mindre jobbig att läsa -- även om den inte riktigt är min grej ändå.
Det är möjligt att textningen är ett hinder för vissa, men trots det så är Bretechér en framgång. Vad jag vill kolla fram till är att om nu hennes textning på något sätt egentligen varit ett problem så hade hon aldrig blivit så stor... varken här eller där.
Jag tror att om man har problem med Bretechér överlag så kan det vara lätt att just tycka att en sådan sak som textning är dålig, men egentligen är den en nästan lika viktig del av konstverket som bilden. Om inte samma. Som förläggare tycker jag att det är mycket viktigt att textningen passa med bilden, och att skaparen själv är nöjd. Om det sedan skulle sätta käppar i hjulet för läsningen så är det så, konst kan vara mer eller mindre lätttillgängligt, men att anpassa sig jämnt och ständigt till någon lägsta nivå, är inte önskvärt.
Jag tror att om man har problem med Bretechér överlag så kan det vara lätt att just tycka att en sådan sak som textning är dålig, men egentligen är den en nästan lika viktig del av konstverket som bilden. Om inte samma. Som förläggare tycker jag att det är mycket viktigt att textningen passa med bilden, och att skaparen själv är nöjd. Om det sedan skulle sätta käppar i hjulet för läsningen så är det så, konst kan vara mer eller mindre lätttillgängligt, men att anpassa sig jämnt och ständigt till någon lägsta nivå, är inte önskvärt.