Den stora Tintin tråden

[Wakuran]

Icke att förglömma Batroc, en av Captain Americas motståndare.

http://en.wikipedia.org/wiki/Batroc_the_Leaper

Savate framkallar glada fniss i vissa kretsar.. min bror tränar karate, och det är tydligen väldigt roligt där, Savate.
Har ingen klar bild av varför.

Det där med judo och karate är ju löjligt! Savate är åtminstone en sport för män...

[Peral]

och kvinnor! Lila DeLila lärde sig det när hon flydde barnhemmet och rymde med en cirkus. Där fanns en liten fransman som utmanade starka karlar i ringen. Han lärde Lila DeLila Savate.

[APenny4YourThoughts]

Funderar på att ge Tintin en rejäl chans (har läst 4-5 album för 20-25 år sedan) och undrar lite kring översättningar. Är det stor skillnad att läsa Tintin på svenska jämfört med till exempel engelska (ja, bortsett från det uppenbara att det är två olika språk då)?

Vad håller de olika översättningarna för kvalitet? Finns det någon rekommendation på vilka översättningar man bör leta efter? Vilka album ska man börja med för att "bli fast"?

[Peral]

Läser du "Det Hemliga Vapnet" så blir du inte besviken!

[rkaj]

Vi har en tråd om vilket tintinäventyr man ska börja med någonstans, men jo, jag håller med om Det Hemliga Vapnet. Eller kanske ännu hellre Enhörningens Hemlighet eller Det Svarta Guldet.

Vad gäller översättningar skulle jag välja den nya svenska, av Björn Wahlberg. Det har "rätt känsla", och när jag har parallellläst detaljer i både den nya och den gamla översättningen (främst i Krabban med Guldklorna) har jag tyckt bättre om den nya.

[APenny4YourThoughts]

Vi har en tråd om vilket tintinäventyr man ska börja med någonstans, men jo, jag håller med om Det Hemliga Vapnet. Eller kanske ännu hellre Enhörningens Hemlighet eller Det Svarta Guldet.

Vad gäller översättningar skulle jag välja den nya svenska, av Björn Wahlberg. Det har "rätt känsla", och när jag har parallellläst detaljer i både den nya och den gamla översättningen (främst i Krabban med Guldklorna) har jag tyckt bättre om den nya.

Enhörningens hemlighet är ett av de äventyr jag faktiskt har läst. Månen tur och retur, Den svarta ön samt det där äventyret där professorn sitter och snurrar i en stol på omslaget med massa stjärnor och skit runt.

Finns det någon lista på vilka utgåvor som har den nya översättningen?

[Wakuran]

Enhörningens hemlighet är ett av de äventyr jag faktiskt har läst. Månen tur och retur, Den svarta ön samt det där äventyret där professorn sitter och snurrar i en stol på omslaget med massa stjärnor och skit runt.

De sju kristallkulorna.

Finns det någon lista på vilka utgåvor som har den nya översättningen?

Den senaste utgåvan har den nya översättningen. Albumen utgavs på nytt i korrekt ordning i samband med nyöversättningen. Det enklaste är väl att kolla tryckår/ översättare i kolofonen. Eller om du köper albumen nya i affären får du garanterat nyöversättningen.

(Iofs känner jag att den gamla översättningen är helt okej, och dessutom är textningen snyggare.)

[Labrador Road 26]

Björn Wahlbergs översättning är i samtliga album från 2004-05 och han har själv berättat att målsättningen är att vara så ordagrann som möjligt. Karin och Allan B. Janzons skippade dialog lite här och där, främst i Månen tur och retur del 1, där väldigt mycket av den tekniska dialogen hoppades över. Per Kellbergs översättning är den mest barnanpassade, där whisky blivit kalasmust och rom kallas piratolja.

Du bör känna till att flera av äventyren sträcker sig över två album, och det blir då lite konstigt att läsa det andra albumet först. De som du INTE bör läsa innan du läst första delen är:

Blå Lotus - först efter Faraos cigarrer
Rackham den Rödes skatt - efter Enhörningens hemlighet
Solens tempel - efter De sju kristallkulorna
Månen tur och retur Del 2 - efter Månen tur och retur Del 1

För att få en skaplig ordning på skurken Dr. Müller bör du nog läsa albumen med honom i rätt kronologisk ordning, Den svarta ön, Det svarta guldet och slutligen Koks i lasten.

Det hemliga vapnet som föreslagits är ett bra soloäventyr, däremot skulle jag nog börja med Kung Ottokars spira för att få en tydligare bild av de fiktiva länderna Syldavien/Bordurien och konflikten dem emellan. Men egentligen skulle jag nog säga att du bör läsa kronologiskt från Faraos cigarrer, som är det fjärde albumet. Läsa från det till Tintin hos gerillan som är det sista och sedan beta av de tre första och det oavslutade som bara kom till skisstadiet.

Allt som allt skulle jag säga att Det sönderslagna örat eller Kung Ottokars spira är den bästa introduktionen du kan få i ett enskilt album som inte kräver någon förkunskap eller spolierar något annat album i förväg. Båda har många klassiska Tintin-inslag och är riktigt bra berättelser. Det enda som saknas i båda är kapten Haddock, som skapades först efter att dessa två gjorts. Vill du ha med denne gigant i serielitteraturen är nog Krabban med guldklorna som är Haddocks debut allra lämpligast.

EDIT: De äldre albumen är handtextade medan man använt ett typsnitt, som ska se handtextat ut, för den nya översättningen.

[APenny4YourThoughts]

Tack för en bländande genomgång LR26!

En fråga till. Finns det hårdpärmade album på svenska? Jag är en usel mjukpärmsläsare. Har läst sönder både Metabaronerna och Tredje Testamentet.

Edit: Ooh, det verkar finnas fina nyutgivna hårdpärmsalbum: http://www.bokus.com/bok/9789163861482/ ... ta-guldet/ <-- Någon som vet om det är limmat eller sytt/limmat?

Edit2: Hoppla! http://www.bokus.com/bok/9789163873959/ ... rt-format/ <-- det där luktar egen julklapp!

Edit3: Är det här en pågående utgivning eller är den avslutad? http://www.seriekatalogen.se/index.php?v=465

[Wakuran]

Hårdpärmsutgivningen är, om jag inte har fel, en extra dyr och begränsad utgåva riktad huvudsakligen till samlarna. "Det svarta guldet" är väl den intressantaste utgivningen i det sammanhanget, då man gett ut originalversionen, som skiljer sig en hel del från den versionen som traditionellt getts ut på svenska, med tydligare referenser till Palestinaområdet (numera Israel) under andra världskriget, med sionistiska rebellgrupper och liknande.

[Labrador Road 26]

Hårdpärmarna från Bonnier Carlsen kan man nog varken kalla pågående eller avslutad. De fyra albumen har kommit ut så sporadiskt, utan egentlig koppling till något annat i Tintin-sfären. Instämmer med Wakuran att Det svarta guldet är den enda av dessa som har något egenvärde, då den kör 18 sidor som aldrig tidigare publicerats i Sverige. Den förflyttar hela berättelsen till verklighetens Palestina innan Israel utropats. Hergé ville dock ha den mer tidslös och ändrade till det fiktiva Khemed istället och en konflikt mellan en sheik och en emir istället för mellan judar och araber. För större behållning av den nygamla versionen av Det svarta guldet bör man ha viss kunskap om Sternligan och Palestina innan Ben-Gurion när britterna hade det som mandatområde..
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sternligan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinamandatet


Så här såg det ut när serien gick i Le Petit Vingtième innan den fick avbrytas vid tyskarnas ockupation 1939. Det gör att första delen av äventyret egentligen utspelar sig i en värld där Tintin ännu inte mött kapten Haddock. När Hergé sedan i slutet av 40-talet väljer att plocka upp den halvfärdiga serien igen så har Haddock etablerats som Tintins närmaste kamrat och Hergé får trixa lite för att kunna föra in även honom i berättelsen.

Gällande de extra stora albumen på Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt som ska släppas innan jul så håller de samma format som Hergés originalteckningar, det är ju vanligt att man tecknar större än vad det sedan trycks i för storlek. Själv lutar jag åt att det är ett sätt att tjäna extra på de inbitna samlarna, för det är nästan endast de som kommer att köpa de här två. Man bör även vara medveten om att just Enhörningen/Rackham är de två som leder med flest utgåvor, med stor marginal. De har kommit ut från Bonniers i hårdpärm i början av 60-talet med Per Kellbergs översättning, sedan mjukpärm från Illustrationsförlaget med makarna Janzons översättning i slutet av 60-talet, Tintins Äventyrsklubb hade med dem förstås, inbundet samlat i en av de där dubbelspecialarna, ingår förstås även i inbundna Hergés Arkiv, 2004 i mjukpärm med nya översättningen, några år senare i hårdpärm i faksimilversion (skiljer sig minimalt mot vanliga), och nu slutligen i extra stort format.

EDIT: De hårdpärmar som finns med Tintin är först de fyra Bonnieralbumen från början av 60-talet, fyra olika specialer som är dubbeläventyren samlade, Hergés Arkiv som är Totor, samtliga Tintin-album, Johan, Lotta och Jocko, en rejäl mängd Smecken och Sulan, och del annat som Hergé gjorde plus mängder med informativ text (19 stycken inbundna i den serien), de hittills fyra som Bonnier Carlsen släppt på 2000-talet och slutligen de extra stora som kommer innan jul.

[Offissa Pupp]

Kalkyls kampsportande alltså; kul fråga Labrador Road. En senkommen kommentar kommer:

De sporter som Kalkyl rabblar upp kan väl mycket väl ses som typiska sporter man kunde ägna sig åt på universitet och internatskolor. Det är väl inte helt omöjligt att anta att Kalkyl gått på ett sådant. Många hjältar med universitetsbakgrund brukar ju få anledning att använda sina pugilistkunskaper förvärvade under skolåren. (Sherlock Holmes vill jag minnas.)

Men i det här aktuella Kalkylfallet blir det helt i linje med Plan 714 i övrigt en dekonstruktion och uppgörelse med figuren: de sporter han säger sig behärska rimmar förstås rätt illa med hans övriga fysiska förmågor, inte minst just den misslyckade Savatesparken som får honom att se löjlig ut. Och om det nu är som antytts i tråden - att Savate vid tidpunkten för äventyrets tillkomst inte hade synts till på länge - kan man ju tänka sig det som ytterligare ett exempel på professorns bristande verklighetsförankring; han tror sig vara mästare på en en lite löjlig kampsport som inte hörts av på länge (sedan [u]den Svarta ön tydligen...) och efter Kalkyls klantiga ramlande är det lätt att förstå varför.

F.ö. håller jag helt med om att Kung Ottokars spira kan vara en mycket lämplig startpunkt. Go for it!

[Labrador Road 26]

Enligt Imdb så är det Solens tempel som Peter Jackson ska göra som Tintin-film. Vilken då troligen bör innefatta De sju kristallkulorna också. Hur det ska presentera Kalkyl som egentligen gör sin debut i Rackham den Rödes skatt återstår att se.
http://www.imdb.com/title/tt1037226/

Själv håller jag De sju kristallkulorna som det främsta Tintin-albumet av alla. Med scenen på teatern som den enskilt bästa humoristiska rutan.

[Offissa Pupp]

Hergé ville dock ha den mer tidslös och ändrade till det fiktiva Khemed istället och en konflikt mellan en sheik och en emir istället för mellan judar och araber.

Det var på uppmaning av det brittiska förlaget som Hergé gjorde ändringarna och tog bort alla referenser till brittisk imperialism...

Bilden ur De sju kristallulorna:
Det var Edgar Jacobs som på den ursprungliga bilden lät scenen prydas av en Davidsstjärna. Men så nära efter förintelsen var det förstås ett mycket känsligt ämne, särskilt då stjärnan här får symbolisera esoterisk mysticism. Jag antar att det är därför det stora frågetecknet och fladdermusen (?) tecknades dit för att mildra den känsliga anspelningen.

[Wakuran]

...och det var väl p.g.a. det brittiska förlaget även man tecknade om Den svarta ön för att den skulle bli mer modern...

[Offissa Pupp]

...och det var väl p.g.a. det brittiska förlaget även man tecknade om Den svarta ön för att den skulle bli mer modern...

...och det var efter Hergés franska förläggares önskemål om en snällare familjeserie som han skapade Johan & Lottas äventyr. Överhuvudtaget verkar Hergé förvånansvärt ofta göra som förläggare önskar. Med tanke på hur svartsjukt han bevakade Tintin - inte minst det faktum att ingen medarbetare fick förekomma med namn i albumen - så visar han inte många tecken till konstnärlig integritet när det gäller krav på förändringar i hans serier.

Fler fakta om bilden ovan:
Glömde förstås att Edgar Jacobs faktiskt syns på bilden ovan. På andra balkongen till vänster syns han och några andra medarbetare. Jacobs sportar - precis som i verkliga livet - en fluga.

[captainknut]

Gällande de extra stora albumen på Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt som ska släppas innan jul så håller de samma format som Hergés originalteckningar, det är ju vanligt att man tecknar större än vad det sedan trycks i för storlek.

Låter vansinnigt onödigt. Jag kommer naturligtvis att köpa dem, eftersom jag är som jag är, men onödigt likafullt. De var ju aldrig menade att läsas i det formatet - så gott som alla serier tecknas väl i större format i mening att sedan kopieras ner till korrekt läsformat.

Det är en sak att köpa ett serieoriginal, men att binda in ett seriealbum med kopior av originalteckningarna för läsning är som att... jag vet inte... säg, ge ut en skönlitterär roman i "originalutgåva" i A4-format med faksimiltryck av författarens maskinskrivna pappersark.

[GuestOnQuest]

Gällande de extra stora albumen på Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt som ska släppas innan jul så håller de samma format som Hergés originalteckningar, det är ju vanligt att man tecknar större än vad det sedan trycks i för storlek.

Låter vansinnigt onödigt. Jag kommer naturligtvis att köpa dem, eftersom jag är som jag är, men onödigt likafullt.

Det är nog ganska många som är som du är dvs komplettister och det är Tintin-krängarna mycket medvetna om.

[Labrador Road 26]

Det är nog ganska många som är som du är dvs komplettister och det är Tintin-krängarna mycket medvetna om.

Det menar jag också är fallet. Björn Wahlberg menar att så inte alls är fallet, men nog tycker jag det luktar rätt unket från Bonnier Carlsen, och för den delen även Casterman/Moulinsart som redan gjort det nere på kontinenten.

De vet mycket väl att samlarna inte kan säga nej utan halar upp plånboken så fort ett nytt samlarobjekt dyker upp.

[APenny4YourThoughts]

säg, ge ut en skönlitterär roman i "originalutgåva" i A4-format med faksimiltryck av författarens maskinskrivna pappersark.

Taget! Var hittar jag det?