Jag vill påminna om att
Ulf Malmros mästerverk
Smala Sussie finns på SvtPlay tills 11/3. Kan aldrig ses för många gånger! Totalt tonsäker och lätt skruvad skildring av bruksorten! Anbefalles!

Tuva Novotny gör titelrollen i Smala Sussie.
Så här skrev jag i min recension efter premiären i oktober 2003:
Om någon försökt slå i mig att Ulf Malmros skulle göra en traditionell gangsterfilm men förlägga handlingen till den värmländska landsorten hade jag trott att vederbörande inte var riktigt klok. Men nu är
Smala Sussie ett faktum, och min bild av Värmland kommer aldrig mer att bli sig lik.
Historien bär tydliga drag av
Mike Hodges svarta gangsterdrama
Get Carter från 1971 och börjar med att Erik (
Jonas Rimeika) i Stockholm får ett telefonsamtal från hemorten som han lämnade bakom sig för tre år sen i jakt på ett annat liv. Det är hans systers bästa väninna, Sandra (
Malin Morgan) som ringer för att berätta att Eriks syster, Smala Sussie (
Tuva Novotny), har försvunnit. Eftersom Sussie alltid varit synnerligen välartad ter sig försvinnandet än mer oförklarligt, och Erik släpper allt han har för händer (inte mycket) och liftar till Bruket (som hemorten plägar benämnas) för att ta reda på vad som hänt. Tillbaka på sin forna hemmaplan märker han att detta är lättare sagt än gjort. Hans gamle kompis Pölsa (
Björn Starrin) har blivit ännu knepigare än han var när Erik stack iväg, och excellerar numera i lokala filmfestivaler, amatördokumentärer och hemmasnickrade porrullar med den resignerade och loje lokalpolisens (
Kjell Bergqvist) fru som motspelerska. Det är uppenbart att han vet mer om Sussies försvinnande än han vill göra gällande. Erik märker att denna avvisande och griniga attityd till hans fullt berättigade frågor är legio, men ger inte upp utan fortsätter nysta i härvan. Sanningen om vad som hänt visar sig vara långt fasansfullare än han kunnat föreställa sig, och hans syster har uppenbarligen inte varit det dygdemönster hon givit sken av...

Erik (Jonas Rimeika) och Sandra (Malin Morgan).
Ulf Malmros har antagligen låtit sig inspireras av
Guy Ritchies båda filmer
Lock, Stock and Two Smoking Barrels och
Snatch när han gjorde
Smala Sussie, för det går att känna igen åtskilligt från dessa. Både berättartekniken och bildspråket är direkt överfört, och med ett mycket bra resultat. Bara det att låta Ritchies obegripliga cockney-dialekt ersättas med en något mer begriplig värmländska är ett ett snilledrag, och att ge personerna namn som Pölsa, Tore Tumör och Micke Tretton visar att Malmros och manusförfattaren
Petteri Nouttemäki verkligen har glimten i ögat. Det händer hela tiden saker i
Smala Sussie och tempot är högt. Malmros lyckas med att skildra bruksorten och de udda existenserna både med humor och värme, och ibland är han antagligen närmare verkligheten än man vill tro. Det är genomgående fina insatser av alla inblandade och Malmros grepp att blanda rutinerade skådespelare som
Kjell Bergqvist och
Lena Dahlman med debutanter är lyckat. Tuva Novotny är bra i titelrollen, Bergqvist gör en trött och desillusionerad polis som låter sig mutas till vad som helst och Dahlman är magnifik som det lokala kriminella geniet. Men bäst är Björn Starrin som den både rätt obehaglige men ändå oemotståndlige Pölsa. Det är mestadels han som driver filmen framåt genom ett helt (för andra än han själv) irrationellt beteende. Eftersom han också är sprängfylld med ovidkommande fakta om film och filmhistoria det ger rika tillfällen för Malmros att göra rena meta-grejor, som till exempel klä ut Pölsa till Alex i
A Clockwork Orange eller låta honom ha namnet ”Travis Bickle” på sin dörr.

Erik och Pölsa (Björn Starrin).
Till skillnad från
Josef Fares Kopps som var töntig på Åsa Nisse-nivå, så lyckas Malmros vara både töntig och smart samtidigt, och det är inte illa. Emellertid tappar filmen lite av farten i andra halvan men slutresultatet är ändå inget Malmros behöver skämmas för. Tvärtom! En av de bättre svenska filmerna i år tycker jag, och en film man blir på väldigt gott humör av att se.

Pölsa och Gerd (Lena Dahman).
Så långt min recension.
I skarp konkurrens med
Den bästa sommaren och
Tjenare Kungen! är
Smala Sussie min favorit bland Malmros filmer! Missa inte
Bengt Alsterlind i en liten roll så långt från hans helylleimage i Hajk! man kan komma.