Serieforum.se

Jag tror iofs det finns flera proffs som kan rita tygrynkor på frihand utan modell, men man måste ha ett utvecklat 3D-seende.

_________________

Känslan hos tygets yta. Så att det inte ser ut som en tillknycklad plåt. Det ska se lite tygigt ut. Textiligt. Stiligt. Kan du få fram den rätta luddigheten hos slitet manchestertyg?

Manara har väl dessutom gjort en del där det fluktande kameraögat inte spelar riktigt samma stora roll, som serieversionen av Apulejus' Den gyllene åsnan och den pågående om familjen Borgia i renässansens Italien, där finns det väl ännu mindre anledning att tro att han skulle behöva tillgripa kalkeringsmetoden.

Vad menar du? Människor har väl sett likadana ut i alla tider. Det är bara kläderna som ändrats. Fast i fallet med Manara har väl klädfrågan haft underordnad betydelse (obs, detta sista var bara ett dåligt försök till lite humor...) ....

Att teckna kläder och tyg som viker sej är inte så svårt, men som alltid så finns det graderingar. Det är långt mellan "det ser ok ut" till "det känns fullständigt övertygande".

Känns som du är aningen överrnitisk. Snyggt får väl var och en själv avgöra, men nog ser det ut som vanligt hos Manara, inte skakigt eller att han måste gå tillbaka och rita om linjerna. Det finns faktiskt många tecknare som är så skickliga, även om de är väldigt sällsynta i Sverige, i alla fall inte inom serier, snarare då på illustationssidan.

Angående tyg och liknande så är Elaka Ungen här på forumet ett utmärkt exempel på att det absolut går att få det fotorealistiskt.

Förstår inte riktigt varför du menar att alla kalkerar. Det tycker jag är lite nedvärderande mot de tecknare som faktiskt är skickliga på sitt hantverk. Jag har också vid några få tillfällen sett gatukonstnärer teckna/måla direkt på gatan i väldigt fotorealistisk stil, så det är bara inse att vissa kan andra inte.

_________________
* Hjälper gärna till med avatarer, säg bara till.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.

Nja, jag menar att det i dessa serier även finns miljöer och fysionomier där det svårligen går att rota fram något fotografi att bara kalkera och skugga och där det därför är rimligare att anta att Manara helt enkelt verkligen kan rita det han vill. Då verkar det också osannolikt att han skulle behöva bläddra bland herrtidningarna efter förebilder när han vill teckna nakna kroppar, särskilt som detta är ett av hans vanligare motiv.

Om man nu är bra på riktigt, borde det dessutom bli mer snyggt och gå snabbare att rita på frihand än att kalkera...

_________________

För att vara riktigt tydlig: som en hygglig tecknare själv så kan jag säga med närmast 100% säkerhet att Manara inte kalkerar.

Jag har ingen aning om Manara ritar efter förlagor eller inte men vad gäller att rita naket skulle jag inte ta med honom ens på en topp 100-lista. Alla kvinnor han tecknar ser likadana ut medan männen varierar sig betydligt mera (precis som någon påpekade här innan inte alltför ovanligt vad gäller (manliga) tecknare).

För egen del gillar jag några av de redan nämnda, som den tidiga Corben, Jeffrey Catherine Jones (efter könsbytet), och tecknare som Desberg, Dupuy/Berberian med flera i den franska stilen. Jag håller precis på att läsa Bourgeons nya album om Resande med vinden och kanske han också borde med på listan

_________________
Simon säger: Serierecensioner på http://smorkin.wordpress.com

Jag tyckte Jeffrey tecknade naket bra redan innan könsbytet.

_________________

Nej, manniskor har inte sett likadana ut i alla tider. Skonhetsidealen varierar fran plats och tid, och kvinnan forsoker leva upp till dem!
Studera t ex malningar av Venus fran rennasansen och barocken; en mullig och vacker varelse. Marilyn Monroe, 1950-60 talets yttersta sexsymbol vore for tjock for dagens smak, gissar jag. Och svenska fotomodeller vager nog i snitt 7-8 kilo mer an de franska.
Och sakert finns det kulturer idag dar en tjock kvinna inte bara symboliserar valfard utan ocksa ar en skonhet.

_________________

Alla Manaras kvinnor ser likadana ut, precis som Romeros, Michael Turners, Jim Lees och Lionardo da Vincis (!).
Den sistnamnde beskriver sin process: Teckna bara kroppsdelar av varje modell som ar vackra. Darefter satt ihop dem till en idealmanniska.
Alltsa: De har helt enkelt funnit sin idealkvinna och vill dela med sig till varlden av henne.

En amerikansk serietecknare, minns tyvarr inte vem, fick fragan varfor han inte kunde teckna lite "vanliga tjejer" som lasarna kunde identifiera sig med. Svaret blev att de skulle inte se vanliga ut, bara daligt tecknade...

_________________

Någon som jag tycker klarar av att teckna både snygga och "vanliga" människor, med innebörden inte supersnygga men ändå snyggt tecknade är Jaime (Xaime) Hernandez (Love & Rockets). Det finns allt från tjocka, knubbiga, normalviktiga, spinkiga, långa, korta, unga och gamla i hans stall. Oavsett hur de ser ut så är det alltid mycket bra tecknade.

Men eftersom mycket inom serier handlar om fantasi och verklighetsflykt för en stund är det inte alls konstigt att många seriefigur är larger than life på alla plan, även utseendemässigt.

_________________
* Hjälper gärna till med avatarer, säg bara till.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.

Rob Liefeld?

_________________

Nej, men nara nog eftersom det var Image-tecknaren Tony Daniel (The Tenth 13, 1998):

"Drawing unattractive people is really hard for an artist to pull off. Unless the character is going to be OVERTLY hideous, the character would just look poorly drawn to the average reader....I prefer to draw things that interest me and drawing woman (or anything for that matter) that look "middle of the road" isn't exactly something I have on my agenda...don't expect any ugly woman in this book."

_________________

Later som en duktig konstnar. Kanner till broderna Hernandez fran nagra antologier, men har aldrig sokt dem aktivt. Kanske pa nasta Europaresa da jag ska fylla en ryggsack med serier

_________________

You and me both. Har iaf lösa planer på att köpa ett InterRail-kort och tågluffa i Västeuropa (och Prag kanske, men kan ändå inte läsa några slaviska språk). Ska fräscha upp min franska och spanska så småningom.

_________________

Jag aker med ganska stor sakerhet till sodra Frankrike nu i sommar. Pa platser som Cannes, Antibes, Nice, Monpellier mm hittar man ibland second hand-boklador dar det ocksa finns nagra drickbackar med seriealbum fran 1980-talet i trevligt skick for mellan 5-9 Euro. Och for att halla traden pa ratt kol: det finns mycket naket i backarna...

_________________

Vad avundsjuk jag blir på dem som ännu har kvar Locas-serierna att läsa. Bättre att beställa de två jättesamlingsvolymerna The Maggie and Hopey Stories och Maggie, Hopey & Ray på nätet tycker jag, det blir tungt att släpa med sig på en resa och det finns ingen anledning att vänta. Märkligt att dessa figurer kan kännas så trovärdiga, miljöerna och händelserna är ju rätt bisarra ibland och karikatyrstilen går ibland mer mot Dennis och Snobben än egentlig vardagsrealism.

Och apropå diskussionen om Al Capp i en annan tråd - i Jaime Hernandez har vi ju verkligen en tecknare som minst av allt är övertydlig i berättandet, aldrig en förklarande textplatta och ibland ett hejdlöst hoppande i tid och rum mellan rutorna på samma sida.