Ja det var ett riktigt fett nummer.
Jag började med att läsa V och den är ju inne i en tråkig fas just nu. Stackars Evey...
Det som är fint är att se Tony Weares fantastiska teckningar igen. För varje teckning växer han till den mästare Lloyd måste ansett han vara.
Jag börjar tänka hur trevligt vore det inte att se Matt Marriott i färg. Om man anväder sig av samma färgläggning som V tror jag det skulle bli en ännu vackrare serie.
I varje fall intressant. Jag läste att Weare tecknat andra serier också:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tony_Weareär någon av dessa bekanta för er forumiter?
V är i en mörk period just nu så förutom Weares teckningar går jag inte djupare i det avsnittet.
Huvudserien då? Män som hatar kvinnor?
När jag först bläddrade igenom den gillade jag inte teckningarna. Mikael Blomqvist ser ju ut som en luffare... Och Lisbeth som en punk-manga-tjej.
Nä, några höga förväntningar hade jag inte när jag började läsa. Jag har ju sedan tidigare lovordat Norstedts två album, inget kunde väl slå dom. Men ack vad jag bedrog mig.
Rio Grande t.ex. tycker inte att man ska hålla på och göra flera serier av samma berättelse, men jag tyckte det här var bra. Det blev inte som samma berättelse. eller det blev samma berättelse fast berättad av en annan person som varit med, andra vinklingar. mer fart, mer känsla. När man väl vant sig vid teckningsstilen blev den djävligt bra. Vissa bilder får jag lite berni Wrightson vibbar av, konstigt
När man sedan är klar med Milleniumtriologin tycker jag absolut man har en seriefigur som kan axla Modesty Blaises mantel. Om man nu får göra så.
Sedan gillar jag dom korta Pär Thörn och Loka Kanarp men jag tycker nog man kunde spridit ut dom i tidningen, mellan dom långa serierna. istället för att bunta ihop dom i mitten. Det är kanske en smaksak men jag tycker att lästempot blir trevligast så. Jag har ju boken "Ordningen upprätthålls alltid" men den har jag inte läst än. Just nu tycker jag det är perfekt att läsa dom på detta sätt i agent X9.
Jag ska inte skryta av er mer nu, risken är att ni blir för kaxiga
Men som avslutning vill jag skriva det jag skrev på facebook. Det är en perfekt sommartidning att läsas när regnet smattrar mot rutan eller en solig dag i hängmattan.