Serieforum.se

Det kan du ju ha rätt i. Men det kan vara värt att testa kanske?

_________________
Thomas Fels
www.svenskasuperserier.se

Jo självklart, jag bara filosoferade hur det ser ut idag, på min tid var det ju alltid "Stort sommarnummer" osv på somrarna att läsa på närmsta badplats ungefär haha

_________________
9mm, i'm never further away than that.

Är inne på Agentums skepticism här. Sommarnummer kan väl funka för tidningar som typ Bamse, Kalle Anka, 91:an, Serie-Paraden etc. men för en sån här nördtidning, som dessutom bara har Presam-distribution och knappt säljs i småstäderna känns det mer tveksamt.

_________________

_________________

Fick det nya numret hem i brevlådan idag, tur att jag jobbar på posten, för försändelsen haver bara mitt namn och postnummer. Skall bläddra snabbt igenom den innan jag måste åka iväg, får hoppas att det är läsvärt!

Min anlände i dag också. Fullständigt men lite ovanligt adresserad, typ såhär:

Namn
Postort
Gatuadress
Postnummer

Så nu har jag en del läsning att se fram emot. Och jag som precis börjat på sista TPBn av Echo ...

_________________
Skriv på för sundare lagstiftning!
Vad var när i Fantomentidningen? -- Rasmus Kaj

Samma följd som Rasmus. Tur kanske att jag har ett så udda namn.

_________________

Vi har nog allihopa samma lustiga följd i adressen!

En ny stjärna som via Utopi introducerats för mig är Aurora Walderhaug. Jag har ingen aning om vem hon är eller vad hon gjort innan men hennes serie med Döden gillar jag. Enkel, galghumor och riktigt snyggt tekningar, ibland ser det nästan ut som skrafferingar, ja då går jag igång på allvar.

För övrigt anser jag nog att Utopi går i samma anda som 2000+, kanske inte serierna var för sig men tidningens helhet påminner definitivt om några av Horsts tidningar från 80/90-talet

_________________
En bra karl reder sig själv och en dålig behöver ingen hjälp!

Nja, jag vet inte. Försändelser sorteras först på postnummer (vilket är lätt att identifiera), och går sedan ut till brevbärarna som naturligtvis kan skilja en gatuadress från den postort dom jobbar i.

Det stämmer bra det. Och för det mesta så kan nog alla brevbärare så gott som alla namn på sin runda.

Har nu läst hela numret. Det var mindre bra - jag gillade inte heller det förra numret. Jag vet inte riktigt vad problemet är, men serierna tilltalar mig inte. Medley gillar jag något tack vare musiken som stridsredskap och en del annat är rent bildmässigt helt okej, men manusen är, tyvärr, väldigt tråkiga.

Seriegranskningen skrev:

Som jag ser det är det väldigt svårt att göra fullödiga avslutade historier på 4 till 10 sidor. Den enda som riktigt lyckas med det och vars berättelse jag läste med stor behållning var Lina Neidestam. Hennes erotiska varulvshistoria är både vältecknad och bra berättad i det korta formatet (12 sidor).

Jan Bieleckis och Fabian Göransons korta berättelse "Fucking Robot" på fyra sidor känns som en illustrerad novell med sina textrutor (och tappar på så sätt sin närvaro och angelägenhet). Jan Bieleckis tecknade på ett betydligt intressantare sätt i förra numret. Kim W. Anderssons berättelse "Love hurts no. 23" är vältecknad och känns intressant men är alltför kort (endast två sidor lång).

Medley av Lisa Medin är snyggt tecknad och vinner på att vara en fortsättningshistoria utan krav på avslut. Men den svulstiga mangastilen i svartvitt gör att vissa sidor känns lite väl luftiga, nästan tomma i det här stora magasinformatet. Antingen skulle serien behöva mer bearbetning och tecknade detaljer eller en färgläggning för att fylla upp sidorna. Men jag misstänker att serien skulle fungera utmärkt bra i mindre pocketformat.

Jag gillar på sätt och vis Elin Fahlstedts poetiska nästan drömska berättelse "Salt" om en pojke på havets botten. Mycket vackra akvarellsidor och en bra närvaro i berättandet (så okey, Elin Fahlstedt är då en av dem som lyckas riktigt bra men jag misstänker att även hon skulle få ut mer av att kunna brodera ut sin berättelse på fler sidor).

Tea Party av Nancy Pena är som bäst i den ordlösa pantomimiska sista delen av avsnittet men teckningsstilen känns för hårt stiliserad och stram för min smak. Jag gillar däremot skarpt Karl Johnssons mycket snygga svartvita illustrationer till novellen "Evig sommar". Synd att vi inte fick se tecknade serier från Karls penna denna gång.

Jag tror att serieskaparna/redaktionen gör det tufft för sig när man ska försöka skapa nya berättelser till varje publicering och ha temanummer om skräck, erotik osv. I mitt tycke vore det bättre att ha fler längre berättelser som sträcker sig över ett antal nummer av tidningen. Dels tror jag det är lättare att göra intressanta/spännande historier på det sättet och dels får läsarna en större chans att komma in i de olika serierna och bli närmare bekanta med de olika karaktärerna. Men med det sagt så kommer jag ändå att fortsätta läsa Utopi även i framtiden med stort intresse!

_________________
Sitter vid ritbordet och tecknar:
den nya serien med Eugen Semitjovs skapelse Allan Kämpe
och dessutom på den egna vikingaserien Kolskeggs färder

För egen del känns det tvärtom, det är befriande med läsning som inte har en massa transportsträcka och/eller splashsidor och bara rullar på utan att komma fram till något. Det är fler serieskapare som misslyckas i det längre formatet skulle jag säga. Jag saknar t.ex. inget alls efter att ha läst "Love Hurts". Däremot skulle man ju i Utopi kunna ha plats för både korta och långa serier, avslutade och som följetong.

_________________
Jag tycker inte om att prata om tvångstankar men jag kan inte låta bli.

Jo det är sant. Som du säger så lyckas ändock Elin Fahlstedt tämligen okej med sin historia. Jag tror det är fullt möjligt att få till bra manus för ett fåtal sidor, men det jag läste igår leder till ingen annan reaktion än "jaha.." och så bläddrar jag vidare.

Jag önskar hela Utopi-gänget lycka till med kommande nummer, efter de två kommande utgivningarna så får jag utvärdera och besluta om jag skall fortsätta prenumerera eller ej.

Du har helt klart en poäng där men min ståndpunkt är; var är det episka berättandet om man bara får 10 sidor (eller ännu mindre) att berätta en en historia på?!

_________________
Sitter vid ritbordet och tecknar:
den nya serien med Eugen Semitjovs skapelse Allan Kämpe
och dessutom på den egna vikingaserien Kolskeggs färder

Ni som har läst publikation. Rimmar den väl med manifestet?

_________________
Certifierad Skickgraderingsfascist • http://www.nearmint.se
Grundutbildad Stavningspolis • http://www.skrivihop.nu

Jag mottog också tidningen igår. (slängde dock skyddsplasten utan att kolla på hur min adress skrivits)

Jag gillar fortfarande Utopi väldigt mycket. Tycker att den är det bästa och intressantaste på den svenska seriemarknaden i år och det bästa och intressantaste på den svenska serietidningsmarknaden på åratal. Visserligen har premiärentusiasmen lagt sig nu, men jag tycker att tongångarna här är onödigt ljumma.

Jag tycker upplägget med många korta avsnitt fungerar bra och jag tycker kreatörerna lyckas rätt väl med att göra bra och intressanta serieberättelser trots det lilla sidspannet. Får lite vibbar av EC Comics gamla skräckserier; korta avsnitt, ganska intensivt berättade, "utopiska" miljöer och innehåll, ofta med tvist/slutpoäng. Skillnaderna är visserligen också många, men känslan finns där, och det gillar jag.

Och sedan har ju inte de korta serieavsnitten alls så mycket övertag över de längre följetongsberättelserna. Faktum är att Medley och Tea Party tillsammans tar upp nästan 50 sidor, dvs i princip hälften av tidnings serieinnehåll.

Just Medley är tyvärr en av serierna jag tycker minst om. Det var roligt och givande i första numret – musikduellskonceptet och allt däromkring är onekligen en särpräglad idé och fantasieggande läsning – men nu känns det inte så spännande längre. Sedan stör jag mig en hel del på hur illa serien passar i tidningen rent estetiskt. Den är svart-vitt och har ett väldigt luftigt berättande, som Allan Kämpe nämner, och verkar vara gjord för pocketformat. Att blåsa upp sidorna till Utopis rejäla albumformat och trycka de rätt innehållslösa och ointressanta teckningarna på lyxigt papper känns inget vidare. Det luftiga berättandet gör även att serien tar upp en väldigt stor del av tidningens innehåll, många sidor i albumstorlek som man kunde använda till något lämpligare.

Den andra följetongsserien, Tea Party, är dock mycket bra. En spännande berättelse och inte minst mycket intressanta miljöer. Gillar även Peñas grepp med att blanda in röda detaljer på de mustigt svart-vita sidorna, riktigt snyggt. Tycker även om bildspråket i stort, jag känner inte igen mig i AKs ord om för hårt stiliserat och stramt. Jag tycker teckningarna är vackra och livfulla och jag tycker mangastilen i Medley är mer stiliserad än vad Tea Party är.

Vad gäller de kortare serierna tycker jag såhär:
Aurora Walderhaugs originella humorserier om döden är roliga och utgör en trevlig energikick till tidningen.
"Drömmen om Elin" var tyvärr inget vidare. Den gav mig ingenting, kändes ointressant och hade tråkiga teckningar.
Fahlstedts "Salt" var mycket vacker. Dess styrka ligger framför allt i de vackert färglagda illustrationerna som (till skillnad från Medley) utgör ett typexempel på vad som passar mycket bra i Utopis format.
Kim W:s Love Hurts-serie tycker jag funkar väl och står bra på egna ben trots att den bara är två sidor lång. Man hinner bli fängslad av miljön och händelsen i alla fall. Som vanligt med Kim är det riktigt snyggt tecknat.
Neidestams skogssnusk är välberättat. En intressant historia med flera vändningar.
"Fucking Robot" är inte lika bra som de tidigare tre, men jag tycker den fungerar helt okej på sina fyra sidor, även om den säkert hade kunnat bli bättre av att få breda ut sig lite. Det här är annars den serie med mest EC-feeling, det är kul.
Lars Krantz tycker jag lyckades bättre med sin historia i förra numret, även om den här också är okej. Och Krantz är som vanligt en mycket duktig tecknare.
Fabian Göransons Blenda är en trevlig serie, om än inget särskilt speciellt. Kul med en karaktär som kommer tillbaka nummer efter nummer, utan att det rör sig om en följetongsserie. Tyvärr tycker jag Göransons teckningsstil är lite stel och orörlig.



I och med att manifestet var så bombastiskt som det var så kan man nog tycka att serierna inte riktigt lever upp till den maffiga vision som man presenterade.
I det stora hela, om man bortser från det storslagna tonläget i manifestet, tycker jag dock man lyckats väl med det man gav uttryck för och jag tror på projektet Utopi.

_________________

Jag har inte fått den...

För mig ligger det episka i berättelsernas perspektiv, inte deras längd. På 2 sidor "Love Hurts" får vi bara en liten glimt av en episk värld, på samma sätt är det i "Fucking Robot" osv. Det är världar som inte har samma gränser som den vi lever i. Skillnaden mot en vardagsrealistisk berättelse av samma längd är att i en sådan vet vi att det bara finns helt vanliga diskbänkar, lägenheter, småstäder osv. Inga robotar eller aliens.

Men som sagt, i Utopi bör det också finnas utrymme för episka serier av episk längd

_________________
Jag tycker inte om att prata om tvångstankar men jag kan inte låta bli.

Abraha, kanske är det bättre att säga till på FB-sidan för Utopi, där vet jag att de läser (och svarar) regelbundet.

Jag skulle rekommendera att vänta istället, för den dyker nog upp inom några dagar. Om inte, ja då kan det vara dags för att ta kontakt om det.