Mild & Fromm

[BoJustBo]

Ah, ännu en mexikansk-svensk serie alltså, det är även den jag just nu jobbar på (Fast då är det skrivet i mexico och tecknat här)

Så var det genom fantomen kontakten skedde? Tycker personligen det är väldigt svårt att hitta pålitligt folk att jobba med. Men sedan så är ju jag opublicerad (inom serievärlden) vilket håller vissa dörrar stängda såklart.

[Göran Semb]

Nja, Carlos bor i Argentina. Det var via en förlagskontakt (men inte Fantomen-tidningen) som jag fick tips om tecknaren i Mexiko som kanske kunde förmedla kontakter till andra tecknare -- och som, visade det sig, faktiskt kunde det.

[BoJustBo]

Låter som det gick riktigt bra.

[Göran Semb]

Tack!

[tfels]

Har just läst hela äventyret. Trevligt och småunderhållande. Lite puttenuttigt på ett bra sätt. Det utspelas ju på både ett större och ett mindre plan, vilket funkar bra. Och rätt så snyggt är det också, med bildlösningar som varken är "för mycket" eller "för lite". Vad jag skulle önska är kanske mest att färgläggningen (som i sig är behaglig och trevlig) ibland kunde "bita till" lite mer och inte bara vara behaglig.

[Göran Semb]

Tack för feedback, Thomas!

Jag gillar inte olyckliga slut eller meningslöst våld (det finns förstås utrymme för att diskutera hur meningsfullt våldet är i M&F, det inser jag), så jag antar att mina serier tenderar lite åt det puttenuttiga hållet i dagens actionutbud. Om du tycker att det är på ett bra sätt är jag glad.

Jag har funderat en del på, och ibland försökt få till, bildlösningar som är nog kan karakteriseras som lite "för mycket", men det ska ju funka för Carlos att rita också, och det ju han som har det större bildberättarkunnandet av oss båda. För att inte lägga hämsko på hans berättande försöker jag i tredje historien inskränka mig till att bestämma sådant som är helt avgörande för att saker ska funka -- t ex en persons position, hur ett hus' planlösning ser, etc.

Som sagt, även kritik är välkommen, även om det inte är säkert att jag kommer att hålla med om den. Jag tänkte vänta ett tag till och se vad som kommer in, och sedan diskutera de synpunkterna utifrån min egen syn på serien.

[Göran Semb]

Då så, jag hade tänkt svara MetaLarsson med litegrann hur jag själv ser på hur serien och huvudfigurerna utvecklades i del 2, men jag har fortfarande litet väl mycket att göra för det. I stället kan jag dela med mig av nyheten det ska bli en del 3 under nästa år (jag sitter och översätter manuset till engelska i detta nu), så återkommer jag senare med en utläggning om "Duellen".

[tfels]

Gött! Håll oss gärna uppdaterade.

[MetaLarsson]

Ska bli spännande att höra dina funderingar, Göran, men hoppas att du inte på något vis känner dig anklagad. Jag vill förtydliga att jag bara framfört välvillig kritik mot vad jag upplever som små brister. Kul att vi får se en tredje del.

[Göran Semb]

Nej då, inte ett dugg; den recensent som inte säger vad den tycker gör inte sitt jobb. Jag hade faktiskt tänkt inleda med att slå fast att min "take" på "Duellen" inte nödvändigtvis är bättre än någon annans.

Och eftersom jag ändå är här kan jag lika gärna skriva den nu; det blir kanske litet hastigt och hafsigt men det kan inte hjälpas. SPOILERS SPOILERS SPOILERS

Till en del tycker jag nog det är svårt att utveckla en relation särskilt mycket när personerna i den inte träffas mer än i slutet av historien. Jag har litet mera problem med att det är ytterligare en kidnappning; det är risk för att det blir litet många sådana i M&F över tiden. Samtidigt behöver man en "MacGuffin" som verkligen betyder något och som kan rättfärdiga det ofta ganska grova våld som ingår som en rätt regelbunden beståndsdel i så mycket av dagens spänningslitteratur och -filmer, och då är hotet mot en kidnappad person en rätt läglig utgångspunkt.

Det är också litet stereotypt med en kidnappad kvinna för att sätta press på en man, men det ligger litegrann i sakens natur att Monica är för ung och obelastad för att ha den sortens fiender; det är rimligare att Erik har det. Genom att Monica lyckas kämpa emot rätt bra, först i första skedet och sedan när Mats kör sin sadistiska grej för att tvinga Erik att komma till mötesplatsen, tycker jag dock att jag undvek "hjälplös kvinna"-stereotypen. Utifrån vad jag tänker mig att Monica ska kunna göra senare i seriens utveckling måste hon dessutom visa sig rätt tuff (om än inte så erfaren) redan nu, annars blir det svårt att göra den utvecklingen trovärdig.

För mig är det inte i första hand Eriks och Monicas relation som är huvuduppgiften för mig att skildra, utan dem som personer; relationen dem emellan blir en del av detta. Jag betraktar mig dock inte som tillräckligt bra som författare för att göra serien huvudsakligen till en personskildring, utan det får komma som bonus på vad jag ser som det jag klarar av: relativt raka spänningshistorier med en eller ett par twister på vägen som förhoppningsvis kan överraska och glädja läsarna. De twisterna handlar huvudsakligen om att placera huvudpersonerna i till synes omöjliga situationer och låta dem göra något oväntat som gör att de klarar av de situationerna (och kommer undan med livet i behåll). Det är en sorts berättande som jag själv haft mycken glädje av under mina år som berättelse-konsument. Jag skulle ändå inte, som så många andra författare, säga att jag skriver den sorts historier som jag själv vill läsa, utan jag skriver snarare den sorts historier som jag klarar av att skriva (och vill skriva).

Ytterligare ett problem som jag har att hantera utifrån min önskan att undvika stereotyper från traditionella historier är f ö när Erik drygar sig mot Monica. Det kan lätt bli litet tråkigt om Monica inte har något att sätta emot, ungefär som när The Mentalists nominella chef Lisbon tvingas stå ut med att han gör precis som han vill hela tiden. Jag tycker inte det funkar, så jag har försökt undvika det i M&F -– Monica har visserligen inte någon reell makt över Erik, men hon kan åtminstone a) bli förbannad (jag hoppas att jag lyckats etablera i "Duellen" att hon har humör) och b) tillräcklig kompetens för att ibland vara den som måste rädda situationen. I första episoden dominerade Erik historien efter att hon kört sin slutledningsförmåga på hans diskho; gradvis bör hon, i takt med att hon växer in i sin nya roll, kunna stå för mer av bidraget till respektive historia än observans och intelligens.

I "Duellen" har jag som sagt inte koncentrerat mig på relationen mellan Erik och Monica, men jag har försökt ge lite nya insikter om dem som personer: främst Monicas fysiska tuffhet och lite om hur Erik blivit den han är -- "det var han som lärde mig att skjuta folk i ryggen" är för mig en av historiens nyckelrepliker, även om jag inte vågar lova att det är ett ordagrant citat. Eriks kalla, beräknande inställning till att avbryta Monicas envig oavsett hur mycket stryk hon fick är en annan viktig aspekt på den han är, med ett tydligt manipulativt och kallt beräknande drag. Inom parentes sagt så är Erik dock klart mjukare och mindre manipulerande än han var när jag först kom på serien; huvudsakligen för att det skulle vara svårare att skriva historierna och klara av att samtidigt få med den skildringen av honom, men även för att jag själv föredrar i grunden goda figurer.

(I del tre kommer det dock att hända något som nog kan betraktas som något av en milstolpe i vilken relation som helst, men det är tyvärr typ ett år tills ni kan få veta vad det syftar på.)

Men det är som sagt min "take" på serien; självklart har var och en rätt till sin egen. Speciellt den som betalat för att läsa den!

[larsa66]

Mycket intressant att läsa. Det enda jag störde mig på vår att serien var uppbackad i delar. I fortsättningen kommer jag att lägga den åt sidan tills alla delarna är klara. Det hade jag inte tålamod till den här gången. Ser verkligen fram emot tredje episoden.

[Göran Semb]

Tack, Lars!

Del tre kommer att publiceras i två delar, vilket väl får sägas vara en fördel. Carlos jobbar med preliminärskissandet just nu, och låter mig titta på skisserna för att kunna ha åsikter om dem. Jag är litet efter med det eftersom jag har fullt upp med litet annat, men kan ändå låta er få en tjuvtitt på förstasidan eftersom den inte avslöjar särskilt mycket av innehållet, och eftersom den kommer att förändras litegrann på vägen. Så här ser första skissen ut:



Det är OK fart i bilden med speciellt Monica på väg framåt i läsriktningen, men vi behöver justera vapenhanteringen litet.

Erik skjuter med alldeles för krokig arm; dels blir det sämre siktlinje på det viset, dels kan det möjligen påverka tillförlitligheten i inmatningen av nästa patron. Så det får ändras till ett nästan-traditionellt sätt att hålla vapnet när man skjuter -- jag låter Erik gå litet utanför vad åtminstone försvarets pistolinstruktörer lär ut, delvis för att litegrann markera att han tenderar att göra som han själv vill, medan Monica ska agera mer så att säga reglementsenligt.

Det är som sagt rätt bra fart på Monica i bilden, men jag vill mera betona en noggrann och kontrollerad stridsteknik, så jag kommer att be Carlos att hålla in litegrann på farten och mera betona att hon har kontroll på vapnet och omgivningen i stället. (Det kommer han förstås att fixa; han är ingen revolverman, men en riktigt duktig tecknare!) Hur jag gör det är på enklaste sätt: att jag poserar med en inte-riktig men riktig-liknande pistol på några foton om hur jag vill att det på ett ungefär ska se ut, och skickar dem till honom via Dropbox. Sedan får han fylla i Eriks respektive Monicas utseende i stället för mitt bakom pistolerna.

[Wakuran]

Nu minns jag din genomgång där du gick igenom alla för- och nackdelar med olika sätt att hålla en pistol...

[larsa66]

Jag blir imponerad av din noggrannhet, Göran.
Fast jag tyckte Monikas sätt att hålla i puffran såg tufft och avslappnat ut. Men om Erik håller jag med.
Det ser nästan ut som att han knuffas ur vägen av Monica.

[Göran Semb]

Nu minns jag din genomgång där du gick igenom alla för- och nackdelar med olika sätt att hålla en pistol...

Hm, nåja, knappast alla; jag kan ju faktiskt inte pistolskytte själv, utan fejkar så gott det går utifrån uppsnappade bitar info här och där.

Jag blir imponerad av din noggrannhet, Göran.

Tja, den är allt jag har -- jag är ingen Alan Moore eller Grant Morrison precis.

Fast jag tyckte Monikas sätt att hålla i puffran såg tufft och avslappnat ut.

Jag misstänker att det var ungefär vad Carlos också tyckte, men jag vill hålla Monica i litet stramare tyglar. Jag ska fixa bilderna och lägga upp dem här om några dagar. Jag tänker mig att man kan behålla farten och drivet i bilden genom att låta Monica luta sig in mellan Erik och läsaren, markerande en rörelse framåt, och dessutom låta henne rikta sitt vapen i läsarens riktning. Dock är det viktigt för mig att hon inte hafsar sig fram; hon har kommit dit hon är genom hårt arbete och disciplin, så det är den sortens attityd hon behöver visa upp även i hotfulla situationer. (Och så tycker jag förstås själv att en disciplinerad och skicklig motståndare är farligare och mer intressant än någon som bara chansar.)

[Göran Semb]

Då ska vi se... Bilderna är som synes något filtrerade to protect the guilty.





Den nedre är ungefär hur jag vill att Monica ska agera -- helt enkelt därför att om de står inför ett hot som är så starkt att Erik måste skjuta skulle det vara orimligt att inte Monica också hade en väldigt hög eldberedskap när hon kastar sig in i situationen. Det är fortfarande rörelse framåt –- och Carlos får förstås gärna accentuera det med mer lutning och veck i klädseln -- men hon har kontroll på vapnet och är beredd att skjuta direkt.

Erik, överst, passar det bra att han står väldigt stabilt; det stämmer överens med hans roll i serien. Han håller pistolen på ett annat sätt än Monica, bara av den anledningen att hon följer hur man lär ut korrekt sätt att hålla pistolen. Eriks sätt att hålla är möjligen också korrekt, men det är inte vad de instruktörer jag sett (vilket absolut inte är många!) lärt ut, så det känns passande med hans allmänna vägra-anpassa-sig-efter-omgivningen-attityd.

[larsa66]

Jag ser nu att Erik hade pistolen i vänster hand på teckningen.
Bara det gjorde att det såg avigt ut.

Ähm... har du licens för det där vapnet?

[Göran Semb]

Självklart! Plast är inget att leka med!

[RioGrande]

Plastic.... also known as Sprängdeg eller Sembtext.... https://en.wikipedia.org/wiki/Semtex

[Göran Semb]

Puuh, det här slutar väl med att jag får ett besök av polisen (som kanske redan är misstänksamma för att jag frågade om jag fick komma in och titta på deras skjutbana -- det blev NIX på det; därför är skjutbanan i början av "Duellen" generisk och USA-mässig i stället för autentisk).