Min serie Grannar! (om barn som far illa)

[Don_Burro]

Halloj!

Den här serien är några månader gammal nu men jag har inte postat den här än så jag gör det nu. Kul att få lite kommentarer.
Jag ville göra en djup, tänkvärd serie med den här, jag var trött på seriestrippar och snuskhumor som jag ägnat en del tid åt innan. Det tog ett tag och blev många omskrivningar av manus och och högar med storyboards innan jag fick det begripligt.

men nu håller jag käft så får ni läsa och säga vad ni tycker och tänker om den istället:

http://burreritar.blogg.se/2010/march/grannar-12-sidor.html

Den är också med i antologin Comic Royale 4!

[Avgrundsvrål]

Haha, vafan då! Den bara tog slut! Jag gillar den asså, men man vill ju gärna tro han ger igen där på slutet!

[tfels]

Asbra! Engagerande historia och mycket vältecknade miljöer.

[Don_Burro]

Haha, vafan då! Den bara tog slut! Jag gillar den asså, men man vill ju gärna tro han ger igen där på slutet!

Hm, jag skulle nog vilja säga att den har ett riktigt slut ändå.

Jag ville ju göra en serie som aktiverar läsaren så att den får tänka lite själv. Jag vet ju inte hur du läste den nu men några som läst den har missat detaljer och djupet.

SPOILER! Här nedanför kommer iaf min tolkning av serien... SPOILER!
De båda pojkarna i serien är samma pojke. Han misshandlas av sin pappa och stänger ute allt det hemska och lever i sin fantasivärld med det fina huset och en mysig mamma! På andra sidan gatan har han sin andra halva av sin personlighet. Det är den verklighet som han egentligen lever i men som han väljer att blunda för och försöker stänga ute.
Det är det som de pratar om på slutet. Att om den lilla pojken fortsätter med sin livslögn och inte är stark så kommer han att förlora en stor del av sig själv och kommer alltid att sakna något. Men han är för svag, orkar inte, han ger upp. I det ögonblicket han tar det beslutet så skiljs han helt från verkligheten och bara hans perfekta fantasi finns kvar.

Det krävdes rätt mycket tankearbete i början för att ens begripa idén själv och lyckas reda ut anteckningarna. Jag hade brainstormat fram en historia som var svårare än vad jag egentligen klarade av att skriva kändes det som, men jag var säker på att den funkade och att jag måste göra den. Ändå kunde jag omöjligt få ner det på papper och fortfarande få det att gå ihop! Jag har verkligen djupanalyserat flera gånger och efter många omskrivningar så fick jag det att funka trots allt.

Men som sagt så var t.o.m jag själv ofta osäker på hur historien skulle tolkas så det vore intressant att höra om någon annan har läst serien på något annat sätt.

[Allan Kämpe]

Jag har läst din serie och är imponerad av den djupt tragiska berättelsen och ditt fina bildspråk! Intressant att du utmanar läsaren att verkligen tänka till om berättelsens innebörd. När sammanhanget gick upp för mig kändes avslutningsscenen fasansfull och den esteiskt vackra tecknarstilen bara förhöjer olustkänslan!
En oerhört gripande serieberättelse tycker jag! Har du några speciella förebilder eller influenser som gjort att du valt att göra just denna typ av serie?

[mikaelbergkvist]

Kvalitativt deprimerande.

[Don_Burro]

Jag har läst din serie och är imponerad av den djupt tragiska berättelsen och ditt fina bildspråk! Intressant att du utmanar läsaren att verkligen tänka till om berättelsens innebörd. När sammanhanget gick upp för mig kändes avslutningsscenen fasansfull och den esteiskt vackra tecknarstilen bara förhöjer olustkänslan!
En oerhört gripande serieberättelse tycker jag! Har du några speciella förebilder eller influenser som gjort att du valt att göra just denna typ av serie?

Tackar
Ärligt talat så har jag inga sådär direkta förebilder faktiskt, inte som jag medvetet är inspirerad av iaf. De influenser jag har är väl mestadels inom humor- och superhjältegenren, sånt jag ägnat mig åt tidigare och det är ju inget som liknar det här direkt. Men jag har på senare tid börjat intressera mig mer och mer för "alternativa" serier.
Just för den här serien så kände jag bara att jag ville göra någonting mer vuxet. Jag vill berätta tänkvärda historier som kan påverka människor. Serier kan ju vara så mycket mer än Kalle Anka och 91:an liksom.
Men förebilder för just den här serien hade jag nog inga. Jag bara körde på.

Edit: Teckningsmässigt har jag ju iofs alltid gillat väldigt rena, snygga teckningar. Som det här: http://www.paulgravett.com/articles/072_clearline_2/art_swarte.jpg Och det syns väl i min teckningsstil även om den inte är riktigt finslipad än.

[Allan Kämpe]

Du verkar ha en talang för det lite gåtfulla och mystiska. Det skulle vara intressant och se vad du kunde göra med en längre/albumsformatberättelse, gärna där det också får finnas utrymme för vändningar med positiva höjdpunkter/avslut. Som läsare vill jag ofta att det ska ska finnas hopp och chans om revansch för huvudkaraktären.

[Don_Burro]

Det skulle vara intressant och se vad du kunde göra med en längre/albumsformatberättelse

Hehe, då stöter vi direkt på ett litet problem, tyvärr! Jag har lätt att tappa intresset om det är längre historier jag ska göra. Jag har så många idéer och historier som slåss om min uppmärksamhet så det är svårt ibland att behålla motivationen längre än några sidor. Det är nåt som jag vill lära mig hantera bättre och som jag försöker jobba på nu genom att helt enkelt rita längre serier.

Fast under arbetet med den här serien Grannar så kände jag faktiskt aldrig att jag tappade motivation eller intresse. Men så brann jag ovanligt starkt för den här historien också.

[Peral]

Jag gillade serien! Jag vet inte om jag är helt fel ute, men den påminde mig om Hemliga tvåan i stilen, (det var väldigt länge sedan jag läste H2)

[Don_Burro]

Jag gillade serien! Jag vet inte om jag är helt fel ute, men den påminde mig om Hemliga tvåan i stilen, (det var väldigt länge sedan jag läste H2)

Tack! Den påminde om Hemliga tvåan i teckningsstilen menar du? Har själv aldrig läst Hemliga tvåan. Jag har bara hört namnet några gånger.

[FredrikLähnn]

Väldigt bra! Väldigt deprimerande. Verkligen bra tecknat.

[rkaj]

Snygga kontraster! Både i bilderna och mellan de stämningsfulla bilderna och det hemska innehållet.

Fast jag får erkänna att den tänkta handlingen inte riktigt gick fram till mig. Jag vet inte riktigt vad som skulle ha krävts för att den skulle göra det, men någon lite mer direkt form av ledtråd vore kanske bra ... Fast när jag läser om serien efter att ha läst din analys finns det ju en väldigt tydlig indikation på sista och näst sista sidan. Fast då har jag tydligen redan fastnat i min tolkning, för det gick inte in.

Kanske skulle det funka att lägga in en liknande ledtråd tidigare på något sätt? Lägger man titelbilden och sista bilden brevid varandra blir det i och för sig väldigt uppenbart, så det kanske skulle ha gått in på en andra eller tredje läsning om jag inte läst spoilern. Annars med bibehållet avstånd skulle man kunna göra det lite tydligare genom att låta det verkliga huset ligga till vänster även i sista bilden.

Det "fel" jag gör som läsare här kanske är att jag tolkar för många av bilderna som "bara" vackra bilder som placerar storyn i sin miljö, så jag missar att även de bilder som inte visar några människor i allra högsta grad är med och berättar historian.

Tillägg: Det är ju egentligen väldigt "rätt" när man ser landskapsbilden med det fina huset, zoomar in till dörren och sedan zoomar ut igen på det fula huset. Möjligen att till och med en så trög läsare som jag hade fattat om du hade gjort de tre närbilderna på dörren till mer av en övergång, så att mittenbilden hade varit mittemellan det "fina" och det verkliga. Å andra sidan behöver man ju inte vara övertydlig heller, så om det bara var jag som missade poängen så är det nog bra som det är ...

[Don_Burro]

Ah, tack så mycket för en konstruktiv kommentar. Uppskattas!

Jag ville ju att man från början skulle se pojkarna som två olika pojkar, inget konstigt. Sedan börja fundera över det lite kryptiska samtalet för att i slutet få en aha-upplevelse. I den bästa av världar kanske man t.o.m väljer att bläddra tillbaka för att läsa serien en gång till med nya ögon.

Som sagt, jag gjorde ju verkligen mitt bästa för att berätta varken för mycket eller för lite och det är ju ganska svårt att lyckas med. Det var en svår (men lärorik) utmaning.
Jag tyckte själv att jag hade små ledtrådar här och där, men det är pyttedetaljer som jag antagligen bara såg eftersom jag satt och arbetat på den så länge. Då kan man hitta alla möjliga knepiga samband tillslut.

Men jag borde kanske haft någon form av plantering någonstans i början. Det är ju trots allt skillnad på att överraska och att förvirra.