Japans längsta serie avslutas efter 40 år av publicering

[satori]

En av Japans längsta och äldsta pågående serier "Kochira Katsushika-ku Kameari Kōen-mae Hashutsujo" skriven och illustrerad av Osamu Akimoto kommer att avslutas i ett kommande nummer av mangaantologin "Shuukan Shonen Jump", som ges ut i Japan 17 september. Akimotos manga började ges ut i magasinet 1976 och består totalt av 200 album. Det har rapporterats att serietecknaren Osamu Akimoto (1952-) tyckte att 40 års-jubileet var ett bra tillfälle att avsluta serien eftersom han vill börja arbeta på en ny manga.
https://en.wikipedia.org/wiki/Kochira_K ... Hashutsujo

[Agentum]

Måste säga att det inte imponerar med att kludda snabbt i evigheter mest bara för sakens skull, men ok nån ska ju var längst också.

Det mesta sånt här japanskt är åt helsike för långt, där har de klara brister, tyvärr blir allt i USA också allt med dekomprimerat, men där sätter ju ofta själva tecknandet stopp för hur mycket det öht kan bli.

[satori]

Jag är mest imponerad av att serietecknaren vill fortsätta teckna serier trots att han nästan är 70.

[AndreasEriksson]

40 år känns inte heller så imponerande, men det kanske har att göra med traditionen om hur serier skapas i Japan.
I många andra länder så fortsätter ju populära serier i händerna på andra serieskapare, men i Japan kanske det inte är så vanligt?

[Agentum]

Jo det är iofs 40år med samma person då isf, men det förekommer ju det med här i väst om än kanske inte mängden.

Vi har ju stripserier och även helsideutgivna serier här med som har varit i det närmaste livsverk.

Svårt det där med rekord i antal eller flest sidor mm, då man egentligen måste jämföra lite äpplen och päron då.

[Agentum]

Jag är mest imponerad av att serietecknaren vill fortsätta teckna serier trots att han nästan är 70.

Jo men även det väldigt vanligt här i väst, många har dött vid teckningsborden, och inte alls alla för att de varit slavar utan för att de velat fortsätta så länge de bara kunnat.

[Wakuran]

Javisstja, den som manganördarna brukade kalla "Japans enda Kalle Anka"-serie, d.v.s. en serie som bara rullade på utan "karaktärsutveckling"...

(Men efter att ha läst Rumiko Takahashis serier om Lum och Ranma 1/2 känns den uppgiften som något att ta med en skopa salt...)

Uppgifterna om att det är samma person som gör serierna i Japan är väl också en fråga om definition... Själva tecknaren chefar ju över produktionen och brukar ha en övergripande vision, men hen har ju (åtminstone i framgångsrika mainstreamserier) i regel en stab av 5-10 tecknare under sig som gör olika specificerade grovjobb för att kunna hålla sin deadline...

[Agentum]

Ok, ja det finns väl team där med har jag förstått, mer så än i här där iaf alla inblandade i seriens skapande är kända.

De har ett system som liknar så som det ofta var förr "här", det där med en slags bullpen, idag har ju inte tex amerikanska utgivare sånna.

En och en annan som han här som "gör" Gustaf" har ju dock nåt liknane det där du nämner, inom serietidningar tvekar jag att det finns längre?
Så mycket jobb finns inte längre att man har ledvis med bara assistenter utan annan funktion som tex att själva bli fullärda.

Det innebär att vi krossat hela rekordet haha, vi är bäst:-)

[Wakuran]

Mort Walkers Knasenproduktion känns ju litet likartad, i sin studioproduktion med Mort som basar över 5-6 andra tecknare...

[BoJustBo]

Japan har ju för övrigt några andra serier som inte är så värst mycket kortare. Som Agent/Lönnmördar serien Golgo 13 som har 181 volymer och har kommit ut sedan tidigt 70-tal (författaren har för övrigt gjort James Bond Manga strax innan dess, och Golgo 13 är ju just en mycket hårdare version av James Bond.)
Dokaben på 193 volymer som är någon sport serie tror jag.
Baki the Grappler på 133 volymer. En helt utflippad martial arts historia om en unge som vill ha ihjäl sin farsa. Underbart rolig.

Men visst är allt detta för långt. Man kan ju som vanlig dödlig inte läsa saker av sådan längd om man verkligen inte helt snöar in på det.


Intressant att notera, väldigt många av långkörarna har slutat de senaste 5 åren. Det är nog inte så trendigt längre. Folk vill ha nya ideer oftare.

[Agentum]

Ja, allt utvecklas så säkert även marknaden för serier i Japan.

Det är inte säkert att en serie med 150 redan utgivna pockets är så säljande längre för folk som då tänker "nej, fy sjutton då måste jag ha de 149 före med".

I USAhar man bytt från ett till det andra med för länge sen, förr kunde utgivare behålla höga nummer även vid förnyingar för att det påvisade en stark och stadig serie som skulle hålla länge, därav en del konstiga numreringar förr.

Sen kom det här med #1

[Wakuran]

Intressant att notera, väldigt många av långkörarna har slutat de senaste 5 åren. Det är nog inte så trendigt längre. Folk vill ha nya ideer oftare.

En stor del av den japanska befolkningen är ju väldigt gammal och rätt konservativ. Jag kan ju tänka mig att de gärna fortsätter läsa de gamla serierna som känns trygga och påminner om barn- och ungdomen... Men det kanske inte räcker till...

I Sverige finns ju serier som Kronblom och Åsa-Nisse att jämföra med. I Norge tror jag det, åtminstone under väldigt lång tid, gjordes julalbum med serier som Jens von Bustenskjold och Smørbukk med långa haranger med text under rutorna i en stil som såg ut att vara gjord på 30-talet. (Osäker nu på om det var gamla serier som trycktes om, eller nya serier som medvetet försökte se nostalgiska ut.)

I USAhar man bytt från ett till det andra med för länge sen, förr kunde utgivare behålla höga nummer även vid förnyingar för att det påvisade en stark och stadig serie som skulle hålla länge, därav en del konstiga numreringar förr.

Sen kom det här med #1

Rebootade #1:or känns ju löjligare än ett högt nummer, anser jag. Förvirrande för samlarna (framför allt när de hoppar tillbaka till ett högt nummer igen) och litet falsk marknadsföring, när man vet att skaparna ändå måste hålla sig till halvmossiga fans önskemål och andra kommersiella regler...

[Agentum]

Jo jag la ingen värdering i det utan jag anser att #1 har använts fel många ggr, men tyvärr har det sålt bättre än höga siffror som tex DC ju hade på mängder av sina serier, ändå skrotade man dem.(med i huvudsak ändringar som sen inte betydde mycket iaf, åter S.Q.)
Jag tror att idag börjar det spela ut sin roll då så många kan kolla på internet precis vad som håller på att hända och inte längre bara springer in i en butik och ser #1 flasha framför ögonen.

I Sverige har vi ju nästan alltid struntat i det helt genom våra årgångar som ju då inte hypat det ena eller det andra, på gott och ont då det skulel finnas en del skapligt höga numreringar.