Test av värde vid inbyte av serier i Stockholm

[AndersL_]

Jag tänkte att det här blogginlägget kunde vara av intresse för seriesamlare: http://www.ufo.se/blogg/15832 , för det är inte ofta man ser konsumenttester som har med seriesamlande eller serieförsäljning att göra.

Han som har skrivit det lämnade in två identiska kassar med serier till inbyte/försäljning hos två av de största butikerna för begagnade serier i Stockholm (Serieslussen samt Serier och Sånt/Seriegrossisten) för att se vem som betalade bäst, och det skilde ganska mycket mellan vad han fick i betalning/inbyte för dem hos dessa.

[Erik S]

Intressant! Hade dock varit intressant att ta med även Serieboden i Gamla stan i undersökning. Är inte de störst på inköp/inbyte av serietidningar?

[AndersL_]

Intressant! Hade dock varit intressant att ta med även Serieboden i Gamla stan i undersökning. Är inte de störst på inköp/inbyte av serietidningar?

Det är inte jag som har gjort undersökningen, jag länkade bara till den. Men jag skulle gissa på att han som gjorde den gick till butiker som han kände till, så att det är så han har gjort sitt urval, inte enbart på vem som är störst (jag har dock svårt att tro att Serieboden byter in fler serier än vad dessa två gör).
Att skaffa fram 5-6 identiska kassar med serier för att jämföra alla butiker som köper in begagnat är ju dessutom mer komplicerat att genomföra.

[Wakuran]

Comics Heaven i Gamla Stan finns ju också, men jag tror de inte köper in så mycket 80-tals-Kalle Anka och liknande.

[Serier och Sånt]

Tack Anders
det är alltid kul att få positiva omdömen ibland, jag vill ha nöjda kunder både på att köpa ifrån dom och att sälja, men tyvärr lyckas man inte alltid, vilket är synd

[smorkin]

Comics Heaven i Gamla Stan finns ju också, men jag tror de inte köper in så mycket 80-tals-Kalle Anka och liknande.

Tvärtom skulle jag tro; Kåge (ägaren) är väl den av alla seriebutiker o Sverige som har mest omsättning på lite nyare tidningar. Han är en stor vän av snabbt in - snabbt ut när det gäller omsättning, så tidningar hos honom har mestadels priser som är avsedda för försäljning till vanliga läsare snarare än seriesamlare. Det gör att han kanske inte erbjuder samlarpriser vid inköp heller, men det låter ju inte som om de här kassarna innehöll några större rariteter

[Agentum]

Är det inet rätt trögsålt med sånna blaskor?

Jag tycker alltid sånt ligger kvar när jag går på marknader medans allt som är det meinsta utstickande går.

[Wakuran]

Jag undrar lite vad som menas med "nyare" tidningar. Om jag förstår inlägget rätt menas det att Kåge håller väldigt lågt pris på mindre önskvärda tidningar så att det blir rotation i beståndet.

[Agentum]

Det handlar väl om att inte vilja ha ett lager heller, det måste ju kunna omsättas nångång, och ju snabbare det är möjligt till vettiga för en som handlare priser ju mer kan man ju betala.

Vissa serier är helt enkelt ett helsike att sälja, de kanske ligger i år liksom, jag anta ratt man som handlare rtänker på sånt med, alltså "kan jag omsätta det här i pengar själv vettigt, eller får jag i princip skänka bort det till slut ändå?"

Nu menar jag rent allmänt och inte just hur de här affärerna.

[smorkin]

Jag undrar lite vad som menas med "nyare" tidningar. Om jag förstår inlägget rätt menas det att Kåge håller väldigt lågt pris på mindre önskvärda tidningar så att det blir rotation i beståndet.

Jo, jag var nog lite otydlig. Vad jag menar är att jag tror att Kåge är väldigt fokuserad på att det som köps in också ska kunna säljas, någorlunda snabbt, istället för att bli liggande. Så en tidning med ett högt "teoretiskt" värde men som kan vara svår att sälja är kanske mindre intressant för honom än en som han vet går att sälja mer eller mindre omedelbart. Alltså, katalogvärde är inte så relevant, snarare skillnad i pris mellan det han betalar och det han snabbt kan få ut. Men det är förstås bara mitt intryck av hur Comics Heaven fungerar

Personligen gillar jag det, efter att ha sett på nära håll hur det kan bli om en inköpare bara är intresserad av att köpa in till ett pris som ligger så långt som möjligt under katalogvärde, dvs bara är intresserad av att göra teoretiskt bra affärer. Slutresultat: Ett gigantiskt lager med ett katalogfört värde som är lika gigantiskt, men i praktiken är värt en bråkdel. Tacka vet jag vettiga affärsmän istället, mycket mindre frustrerande

[Wakuran]

Okej, jag blev litet förvirrad över begreppet "nyare", då majoriteten av beståndet där i princip verkar vara från det senaste decenniet, med typ halva butiken inriktad på serieromaner, TPB:s, lyxiga fackböcker och liknande.

Med tanke på hur hög hyran är i Stockholm känns annars Kåges affärsmodell ganska vettig.

[tlaago]

Hmmm… Intressant, men saknar vetenskaplig metodik, vilket är ännu mer intressant då UFO-Sverige försöker vara just vetenskapliga och skeptiska i stället för troende.
Först och främst borde kassarna varit identiska och serieaffärerna fler, vilket inte skulle vara något problem om han begärt en offert och sedan tackat nej och gått till nästa butik.
Nu skriver inte Clas Svahn att det var en konsumentundersökning. Eftersom kassarna innehöll olika album. Om det i ena kassen låg första albumen med Uti vår hage och Elvis med en det i andra kassen låg julalbum med 91:an och Kronblom skulle skillnaderna bli astronomiska i fråga om inköpsvärde. Eftersom jag har svårt att tro att någon Stockholms handlare betalar för 80-tals Kalle skulle det avgörande att veta vilka album som låg i kassen.
Utan att veta vad som var i kassarna är den enda informationen man kan utläsa av bloggen är att två seriehandlare i Stockholm köper in och byter serier.

och det skilde ganska mycket mellan vad han fick i betalning/inbyte för dem hos dessa.

Eftersom man inte vet vilka album som skilde sig åt, kan man inte dra någon slutsats om vem som betalade bäst. Om kassarna hade varit identiska är skillnaden mellan 155 och 175 kr kontant marginell och skildnaden 230 och 370 liten, då är någ skillnaden större i vad man kan få för pengarna (utpriser och sortiment)

För några år sedan försökte jag sälja min seriesamling som då hade legat orörd i 25 år till serieaffärer i Stockholm, det var mist sagt en negativ och desillusionerade upplevelse. Eftersom min samling då befann sig långt bort från Stockholm och var betydligt större än två papperskassar så ville jag höra mig för innan jag la ner två veckors arbete och två tusen på resor. Vad som skulle vara intressant för dem.
Jag besökte Serie-slussen, Comic-heaven och Serieboden, Serieboden besökte jag två gånger med något års mellanrum. Eftersom jag inte var aktiv samlare eller desperat att sälja skedde besöken slumpvis på de butiker jag råkade passera när jag var uppe i Stockholm. Ingen visade något intresse utan de hade mest attityden av att serier är skräp som tyvärr ingen vill ha längre. Värst var Serie-slussen trots att jag rakt ut frågade honom tre gånger vad han kan ge i förhållande till vad han tar och två gånger vilka titlar som var intressanta om det nu fanns några låtsades han som han inte hörde frågorna, men när jag gav upp och gick iväg ropade han efter mig att jag kunde komma förbi med tidningarna, (jovisst jag tackar, då skulle jag ha lagt ner två veckor och två tusen för att att lämna över 40 blandade kartonger utan att veta om det fanns något intresse för någon av tidningarna överhuvud taget, snacka om uppläggning för skambud).

[Wakuran]

Jag kan iofs förstå dem. Generellt känns det som väldigt låga marginaler i att sälja tidningar, och höga hyror i Stockholm. Utan att veta exakt vad det rör sig om kan jag förstå skepsisen emot att inhandla massvis med kassar med eventuellt väldigt svårsålda grejer man blir tvungen att förvara i lagret.

[Magnus]

Sen är det inte heller en favorit att behöva ge förhandsbesked på säljarens muntliga beskrivning av tidningarna. Tyvärr är det snarare regel än undantag att det inte stämmer med verkligheten. (Generellt, statisktikt sett, jag menar inte dina tidningar tlaago) Vet man att någon behöver lägga "två veckors arbete och två tusen på resor" så måste man ta det försiktigt. Det kan bli väldigt jobbigt om man har lovat någonting i förskott eller om kunden uppfattat att man lovat någonting i förskott.

Man måste istället ta hela steget själv in till butiken. Rakt upp och ner, här är tidningarna, vad ger du? Det är det som funkar bäst. Givetvis skall man vara mycket medveten om ev. värde innan man gör det, för att inte bli blåst.

[Wakuran]

Och, då affärerna säljer albumen till runt katalogvärde själva, kan man högst vänta sig 25-50% av värdet för normala objekt. En affär jag praoade på i högstadiet hade 25% vid försäljning, 50% vid inbyte som tumregel, och det är väl ungefär det man max kan förvänta sig. Vill man ha mer än så får man hitta köpare själv, men då får man lägga ned arbete på det istället.

[Magnus]

Och, då affärerna säljer albumen till runt katalogvärde själva, kan man högst vänta sig 25-50% av värdet för normala objekt. En affär jag praoade på i högstadiet hade 25% vid försäljning, 50% vid inbyte som tumregel, och det är väl ungefär det man max kan förvänta sig. Vill man ha mer än så får man hitta köpare själv, men då får man lägga ned arbete på det istället.

50% är jättemycket. Det måste vara något som i princip säljer sig med en gång, nästan så att du vet att du har en kund på det. Ren kommissionsförsäljning går ofta vid ca 65-70%. Att ge 50 % för "allt" som en del butiker gjorde förr är en kapitalätare av stora mått. Något som kanske gör att du inte kan köpa riktigt bra saker senare pga dålig likviditet.

[Wakuran]

Då gällde inbyte iofs inte på nytt, bara på begagnat.

[tlaago]

Sen är det inte heller en favorit att behöva ge förhandsbesked på säljarens muntliga beskrivning av tidningarna. Tyvärr är det snarare regel än undantag att det inte stämmer med verkligheten. (Generellt, statisktikt sett, jag menar inte dina tidningar tlaago) Vet man att någon behöver lägga "två veckors arbete och två tusen på resor" så måste man ta det försiktigt. Det kan bli väldigt jobbigt om man har lovat någonting i förskott eller om kunden uppfattat att man lovat någonting i förskott.

Naturligtvis är det lättare för handlaren att säga ett pris på en vara när han har den framför sig än en osedd vara. Nu bad jag inte att få ett prisbesked utan ville veta vilka titlar som var mest intressanta för dem att köpa in och vad de skulle kunna ge för dessa i förhållande till vad de tar. När det gäller så många tidningar, mycket jobb och dyr transport, kan man inte bara köra upp på vinst och förlust. Jag har svårt att se vad Serie-slussen skulle vinna på tillvägagångssättet om det inte var ett upplägg i syfte att handla in till skampriser.
Nu var han ju inte ens i närheten av att utlova ett pris, utan beklagade sig istället för hur svårsålda serier är, följdfrågan om vilka som gick och sälja låtsades han inte höra (enligt min logik borde det ha funnits några tidningar som gick att sälja, varför fanns det butiker annars?) Vad som verkligen skulle ha varit jobbigt skulle ha varit att lägga ner så mycket arbete och pengar för att sedan få ett skambud på de 5 % tidningar som var intressanta, det som skulle varit lätt hade varit att plocka ut de riktigt attraktiva tidningarna till en seriös handlare och tagit med sig i en resväska, men då måste man först veta vad de vill ha och att de är beredda att betala bra för bra tidningar.

Man måste istället ta hela steget själv in till butiken. Rakt upp och ner, här är tidningarna, vad ger du? Det är det som funkar bäst. Givetvis skall man vara mycket medveten om ev. värde innan man gör det, för att inte bli blåst.

Problemet med detta är som du själv skriver; att man måste ha kunskap själv annars riskerar man att bli "lurad" och de flesta har inte kunskap. När det gäller stora blandade samlingar kommer det kosta mycket i tid att gå igenom allt sätta in sig i vad som är attraktivt och vad som är värdefullt. Därför pratade jag med dem först för att se om någon verkade tillräckligt seriös och förtroendeingivande för att ens börja plocka ut något till försäljning (det inte lätt att plocka ut något om de inte säger vad de vill ha).

[Magnus]

Vad som verkligen skulle ha varit jobbigt skulle ha varit att lägga ner så mycket arbete och pengar för att sedan få ett skambud på de 5 % tidningar som var intressanta, det som skulle varit lätt hade varit att plocka ut de riktigt attraktiva tidningarna till en seriös handlare och tagit med sig i en resväska, men då måste man först veta vad de vill ha och att de är beredda att betala bra för bra tidningar.

Jag skall nog ta av mig glasögonen som f d seriebutiksanställd, men har man en gång varit på den "andra sidan" så går det inte att komma ifrån det perspektivet när jag läser om sådana här upplevelser.

Det finns andra sätt att få en bild av vad handlarna vill ha.
Har man samlat i 20 år så igår ju viss erfarenhet.
Att följa med vad som säljer bra på tradera är också intressant.
Man kan också be handlaren att få titta på sådant man har hemma själv och vill sälja. Har han inte bra av den sorten så kanske det är något han nappar på.

Och även handlare är inte helt opåverkbara för impulsköp. Kommer det hux flux in fina tidningar så blir man lite omtumlad och vill gärna försöka få in dem i butiken.
Ibland kan det vara rätt lätt att ge lite för mycket i den situationen.

[smorkin]

Sen tror jag också att för Serieslussen är det, namnet till trots, inte serierna som de lever på. Det mer intressanta för dem är turisterna på somrarna som är ute efter månadstidningar med något intressant innehålll; t ex har jag hört från anställda där att tyska turister + ABBA-tidningar är en guldgruva (jämfört med mycket annat alltså).