Knallhatten
Knallhatten
Knallhatten, denna utomordentliga serie, borde väl få ha en egen tråd här på forumet.
Det är tråkigt att den publicerats så lite i Sverige, den enda längre regelbundna publiceringen var ju i 91:an på 50-talet.
Har tyvärr (?) bara läst lite äldre avsnitt och undrar hur den utvecklade sig fram till den lades ned på 70-talet, någon som vet?
Det är tråkigt att den publicerats så lite i Sverige, den enda längre regelbundna publiceringen var ju i 91:an på 50-talet.
Har tyvärr (?) bara läst lite äldre avsnitt och undrar hur den utvecklade sig fram till den lades ned på 70-talet, någon som vet?
Anders1 skrev:
Det finns även en del album med Knallhatten (fast det har du nog redan sett). Special-Comics och ett album utgivet av Horst Schröder. Horst Schröder-albumet säljer jag gärna, om du inte redan har det.
Jodå, albumen känner jag till. Förutom de du nämner finns även fyra av de ordinarie Comics-utgåvorna, ett gammalt 40-talsalbum och ett till Epix-album (det finns två, "De ä inte nödvänditvis mänschligt" (1992) och ett som jag glömt titeln på (1996)).
Erik S skrev:Anders1 skrev:
Det finns även en del album med Knallhatten (fast det har du nog redan sett). Special-Comics och ett album utgivet av Horst Schröder. Horst Schröder-albumet säljer jag gärna, om du inte redan har det.
Jodå, albumen känner jag till. Förutom de du nämner finns även fyra av de ordinarie Comics-utgåvorna, ett gammalt 40-talsalbum och ett till Epix-album (det finns två, "De ä inte nödvänditvis mänschligt" (1992) och ett som jag glömt titeln på (1996)).
Angående 40-talsalbumet så är det Gnurglorna från 1949 som du menar va? Detta album innehåller egentligen bara en förkortad version med större serierutor än den version som senare har publicerats i en av Comics-albumen (tror det var volym 3).
Allt jag läst med Knallhatten har varit kanon, uppenbar förebild för MAD. Serien lär ha varit allra bäst på 40-50-tal, och hämtade sig inte riktigt efter succén med gnurglorna, har jag hört sägas. På 60-talet började Al Capp ändra åsikter, började häckla alternativkulturen i stället för etablissemanget, och 70-talet påstås ha varit betydligt sämre. Tyvärr/lyckligtvis har jag inte läst någonting alls från dessa senare perioder.
Serien har förutom de nämnda albumen förekommit i serietidningar. Var det inte i Collage?
Serien har förutom de nämnda albumen förekommit i serietidningar. Var det inte i Collage?
Gammal tråd, men den kanske förtjäner att återupplivas.
Enda publiceringen av Knallhatten i Sverige förekom, lyckligtvis, inte i 91:an; serien publicerades även i Expressen från 40-talet och fram tills den lades ner 1977. Det stämmer dock att serien aldrig uppnådde liknande popularitet som den njöt av i staterna, vilket jag tycker är lite märkligt. Det är samma sak med Walt Kelly:s Pogo; jättestor i staterna, knappast känd andra ställen.
Det är ofta påstått att Knallhatten:s kvalitiva nergång började efter att "Li'l Abner" gifte sig med Daisy Mae, men även om serien med detta förlorade sitt grundläggande koncept, så fortsatte både humorn och satiren att vara lika sanslöst bra och rolig utöver 60-talet. Det var väl när Al Capp började med sina Hippie-karikatyrer kring 1967-68 att nergången började; en del av dessa karikatyrerna är ganska fyndiga och roliga, men det kan knappast nekas för att Capp gick alldeles för långt när han började jämföra SDS med Ku Klux Klan. Seriens satir började också förlora subtilitet vid det här läget. Detta förminskar enligt mig inte det faktum att Knallhatten under en 30-årsperiod var den bästa satiren som någonsin gjorts i dagsstrippformat.
Enda publiceringen av Knallhatten i Sverige förekom, lyckligtvis, inte i 91:an; serien publicerades även i Expressen från 40-talet och fram tills den lades ner 1977. Det stämmer dock att serien aldrig uppnådde liknande popularitet som den njöt av i staterna, vilket jag tycker är lite märkligt. Det är samma sak med Walt Kelly:s Pogo; jättestor i staterna, knappast känd andra ställen.
Det är ofta påstått att Knallhatten:s kvalitiva nergång började efter att "Li'l Abner" gifte sig med Daisy Mae, men även om serien med detta förlorade sitt grundläggande koncept, så fortsatte både humorn och satiren att vara lika sanslöst bra och rolig utöver 60-talet. Det var väl när Al Capp började med sina Hippie-karikatyrer kring 1967-68 att nergången började; en del av dessa karikatyrerna är ganska fyndiga och roliga, men det kan knappast nekas för att Capp gick alldeles för långt när han började jämföra SDS med Ku Klux Klan. Seriens satir började också förlora subtilitet vid det här läget. Detta förminskar enligt mig inte det faktum att Knallhatten under en 30-årsperiod var den bästa satiren som någonsin gjorts i dagsstrippformat.
Mycket av kritiken verkar f.ö. bero på att Capp i princip gjorde en helomvändning politiskt, och blev reaktionär och klagade på vänstern och hippies, istället för högern och affärsmän, som tidigare.
Många av hans gamla fans kände sig svikna på ett personligt plan.
Tror f.ö. både Pogo och Knallhatten är hyfsat kända i Sydeuropa. Pogo var t.o.m. ett kort tag huvudserie i en fransk tidning med samma namn (som bytte namn till Poco när de förlorade rättigheterna eller något sånt).
Många av hans gamla fans kände sig svikna på ett personligt plan.
Tror f.ö. både Pogo och Knallhatten är hyfsat kända i Sydeuropa. Pogo var t.o.m. ett kort tag huvudserie i en fransk tidning med samma namn (som bytte namn till Poco när de förlorade rättigheterna eller något sånt).
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Wakuran skrev:
Mycket av kritiken verkar f.ö. bero på att Capp i princip gjorde en helomvändning politiskt, och blev reaktionär och klagade på vänstern och hippies, istället för högern och affärsmän, som tidigare.
Många av hans gamla fans kände sig svikna på ett personligt plan.
Tror f.ö. både Pogo och Knallhatten är hyfsat kända i Sydeuropa. Pogo var t.o.m. ett kort tag huvudserie i en fransk tidning med samma namn (som bytte namn till Poco när de förlorade rättigheterna eller något sånt).
Tror inte att herr Capp bytte åsikter någongång, utan att det
var omvärlden som förändrades till skillnad från honom. Ungefär
som "Gråsossar" kan betraktas som värdekonservativa, för de
har tyckt samma sak sedan 1947. Knallhatten är f ö en underbar
serie, hade gärna sett Horst fortsätta utge den!
Jens
Deus creat, nos mutamus
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
- Labrador Road 26
- Gem Mint
- Inlägg: 12270
- Blev medlem: tis 13 dec 2005, 05:53
- Ort: Stockholm
jens-olof skrev:
...hade gärna sett Horst fortsätta utge den!
Nu blev jag förvånad, vilka utgåvor med Knallhatten/Li'l Abner finns från Horst/Epix Forlag? Känner bara till de där Special-Comics och de är väl från Semic antar jag.
I vilket fall som helst skulle en rejäl kronologisk utgåva vara trevlig.
Det är väl förresten den enda serie utanför Disney och Marvel (jepp Marvel har haft sin egna också en gång i tiden) som haft sin egna nöjespark.
http://www.undergroundozarks.com/dogpatch.html
http://www.youtube.com/watch?v=_314TG7wNno
http://www.youtube.com/watch?v=kwnoKESiut0
Knallhatten fick också några tv-serier/filmer, även om inte all projekt gick i hamn, plus otaliga teater/musikaluppsättningar.
http://www.youtube.com/watch?v=4pyxNuODC20
http://www.youtube.com/watch?v=92pOTacUTL8
http://www.youtube.com/watch?v=xlyOCf_SOUY
http://www.youtube.com/watch?v=OzDhIr2jUVM
http://www.youtube.com/watch?v=qBzbce8Vd2g
http://www.youtube.com/watch?v=FblDMCVGdnc
Så visst var den klart större "over there" än här hos oss, tyvärr för våran del.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Horst gav ut två album i "Stars and Stripes" serien, och
hade väl ambitionen att fortsätta med detta. Fast
förutsättningen är väl att man åtminstone kommer i närheten
av lönsamhet. (Fast det är en del album jag gärna sett att
han avstått ifrån, och gett ut fler Knallhatten i stället...)
Jens
hade väl ambitionen att fortsätta med detta. Fast
förutsättningen är väl att man åtminstone kommer i närheten
av lönsamhet. (Fast det är en del album jag gärna sett att
han avstått ifrån, och gett ut fler Knallhatten i stället...)
Jens
Deus creat, nos mutamus
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=6214012
http://epix.se/catalog/readmore/starsstrips.html
1. "Det ä inte nödvänditvis mänschlit", 1992
2. "Det väschta odjur som nånsin levat", 1996
Det första albumet var tydligen ett "Känguru-album" och är slutsålt från förlaget.
1. "Det ä inte nödvänditvis mänschlit", 1992
2. "Det väschta odjur som nånsin levat", 1996
Det första albumet var tydligen ett "Känguru-album" och är slutsålt från förlaget.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
labrador road 26 skrev:
Det är väl förresten den enda serie utanför Disney och Marvel (jepp Marvel har haft sin egna också en gång i tiden) som haft sin egna nöjespark.
Vet inte om det räknas, men det verkar som åtminstone Yogi Björn haft en del egna parker också.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
- AndreasEriksson
- Near Mint
- Inlägg: 2224
- Blev medlem: fre 21 okt 2005, 13:19
- Ort: Sverige
- Kontakt:
labrador road 26 skrev:I vilket fall som helst skulle en rejäl kronologisk utgåva vara trevlig.
Åren 1934-61 finns samlade på engelska verkar det som:
http://www.amazon.com/Abner-Dailies-Com ... 284&sr=8-5
Ger ut DYLAN DOG och SONS OF ANARCHY på svenska! http://www.adesmedia.se + http://www.facebook.com/DylanDogSweden
- K-E Lindkvist
- Near Mint
- Inlägg: 2173
- Blev medlem: sön 01 feb 2009, 20:22
- Ort: Riverdale
- Kontakt:
Kitchen Sink Press samlingsutgåva av Li'l Abner gäller för att antagligen vara en av de bästa samlingarna som någonsin givits ut av en klassisk dagspresserie. Reproduktionerna gjordes från proofs av absolut bästa kvalitet eller direkt från originalen (många från Denis Kitchens egen samling). Dessutom innehåller varje volym långa, välskrivna (men kanske något torra) artiklar om serien och dess historia. Bland annat får man veta allt och lite till om Capps bråk med Ham Fisher (vilket slutade med att Fisher uteslöts från National Cartoonists Society under *synnerligen* förnedrande omständigheter och på grund av detta tog livet av sig en tid senare).
Utgivningen avbröts tyvärr när Kitchen Sink gick i konkurs 1999, därav att 1961 är den sista volymen i serien. Utöver dessa finns det några specialutgåvor med Fearless Fosdick (Orädde Oskar), Capps parodi på Chester Goulds Dick Tracy, och fyra utgåvor som samlar söndagssidorna från 1954 -1961 (utgivna av Dark Horse i samarbete med Kitchen) då Frank Frazetta assisterade Capp som mest.
Själv har jag åren 1940 - 1952 (6-18) i hyllan. Anledningen till denna avgränsning är att jag har svårt för de tidiga årens buskis och att jag förfäktar åsikten att serien aldrig blev sig lik efter att Knallhatten gifte sig med Daisy Mae.
Som sagt, en verkligt högklassig samlingsutgåva som rekommenderas varmt. En bra början kan vara vol 11 från fredens år 1945 där äventyren verkligen är bisarra även med Knallhatten-mått. Orson Waggon (Orson Welles) har fått en underbar idé, han tänker ta livet av någon i direktsändning i radio. Gissa vem? Moonbeam McSwine tar ett bad (hubba, hubba) och världen blir sig aldrig mer lik...
Utgivningen avbröts tyvärr när Kitchen Sink gick i konkurs 1999, därav att 1961 är den sista volymen i serien. Utöver dessa finns det några specialutgåvor med Fearless Fosdick (Orädde Oskar), Capps parodi på Chester Goulds Dick Tracy, och fyra utgåvor som samlar söndagssidorna från 1954 -1961 (utgivna av Dark Horse i samarbete med Kitchen) då Frank Frazetta assisterade Capp som mest.
Själv har jag åren 1940 - 1952 (6-18) i hyllan. Anledningen till denna avgränsning är att jag har svårt för de tidiga årens buskis och att jag förfäktar åsikten att serien aldrig blev sig lik efter att Knallhatten gifte sig med Daisy Mae.
Som sagt, en verkligt högklassig samlingsutgåva som rekommenderas varmt. En bra början kan vara vol 11 från fredens år 1945 där äventyren verkligen är bisarra även med Knallhatten-mått. Orson Waggon (Orson Welles) har fått en underbar idé, han tänker ta livet av någon i direktsändning i radio. Gissa vem? Moonbeam McSwine tar ett bad (hubba, hubba) och världen blir sig aldrig mer lik...
Senast redigerad av 1 K-E Lindkvist, redigerad totalt 0 gånger.
"Allting kommer till den som kan vänta!"
- Alexander Lukas
- Alexander Lukas
En fin översikt över utgivna Knallhatten-böcker, Lindkvist.
För nybörjare av Knallhatten rekommanderar jag Overlook TP:s "The Short and Happy Life of the Shmoos," en återutgivning av två äventyr med "the Shmoos" (gnurglorna); förordet av Harlan Ellison är ganska torrt och alldeles för självfokuserad, men stripparna i sig är mycket välproducerade i stort förmat.
http://www.amazon.com/Short-Life-Happy- ... 513&sr=8-1
"The Best of Li'l Abner" är även den en fin samling. Den innehåller enbart material från 1952 och framåt, men som sådan bekräftar den, enligt mig, att serien fortsatte att vara sanslöst bra ett bra tag efter det berömda bröllöppet. Senast i går läste jag ett 1956-avsnitt, "Ketch a critic by the toe," som driver med både plastisk kirurgi, kändistillvaron och, naturligtvis, ¨knäpphuvuden i Dogpatch. Fantastiskt roligt.
http://www.amazon.com/best-Lil-Abner-Al ... 984&sr=1-1
Rekommanderar även Al Capp:s "självbiografi" My Well-Balanced Life on a Wooden Leg;" jag har skrivit den senaste recensionen som finns här på Amazon-länken.
http://www.amazon.com/Well-Balanced-Lif ... 017&sr=1-1
För nybörjare av Knallhatten rekommanderar jag Overlook TP:s "The Short and Happy Life of the Shmoos," en återutgivning av två äventyr med "the Shmoos" (gnurglorna); förordet av Harlan Ellison är ganska torrt och alldeles för självfokuserad, men stripparna i sig är mycket välproducerade i stort förmat.
http://www.amazon.com/Short-Life-Happy- ... 513&sr=8-1
"The Best of Li'l Abner" är även den en fin samling. Den innehåller enbart material från 1952 och framåt, men som sådan bekräftar den, enligt mig, att serien fortsatte att vara sanslöst bra ett bra tag efter det berömda bröllöppet. Senast i går läste jag ett 1956-avsnitt, "Ketch a critic by the toe," som driver med både plastisk kirurgi, kändistillvaron och, naturligtvis, ¨knäpphuvuden i Dogpatch. Fantastiskt roligt.
http://www.amazon.com/best-Lil-Abner-Al ... 984&sr=1-1
Rekommanderar även Al Capp:s "självbiografi" My Well-Balanced Life on a Wooden Leg;" jag har skrivit den senaste recensionen som finns här på Amazon-länken.
http://www.amazon.com/Well-Balanced-Lif ... 017&sr=1-1
Ham Fisher är f.ö. upphovsman till boxningsserien Joe Palooka, som inte är särskilt känd i Sverige. Capp var lärling och spöktecknare hos Fisher i början av sin karriär och skapade där hillbillyyboxaren Big Leviticus, en Knallhatten-prototyp som, efter att Capp slutat och fått egen succé med sin serie Knallhatten, Fisher återvände om och om igen i dolda anklagelser om plagiat. Senare gav Capp några slängar tillbaka till Fisher med en elak artikel och referenser i serien till Fishers näsoperation. Det här var runt Wertham-tiden, och Fisher försökte få Capp fälld för osedlighet och utesluten från dagspressen genom att förstora bilder med Sadie Smith och själv rita in pornografiska motiv i bakgrunden. Efter att Capp visade upp sina egna originalteckningar slog planen tillbaka på Fisher själv som uteslöts ur National Cartoonists Society, och blev mer och mer bitter och deprimerad.
Det var f.ö. också någon kommentar om fejden i Mad-varianten Panic.
http://lambiek.net/artists/f/fisher_h.htm
http://www.toonopedia.com/palooka.htm
http://www.popcultureaddict.com/comicbo ... fisher.htm
Det var f.ö. också någon kommentar om fejden i Mad-varianten Panic.
http://lambiek.net/artists/f/fisher_h.htm
http://www.toonopedia.com/palooka.htm
http://www.popcultureaddict.com/comicbo ... fisher.htm
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Striden med Fisher lär ha varit en av orsakerna till att Capp i flera repotager gåv sina assistenter på Knallhatten hyggligt med uppmärksamhet, vilket den gången var nästan otänkbart för en amerikansk serietecknare att göra och fortfarande anses vara ovanligt. Capp var under sin tid hos Fisher inte bara underbetalad utan fick inget beröm alls för sitt arbete på Joe Palooka.