I lördags var det efter ett halvårs planering äntligen dags att ställa till med födelsedagskalas (jag har varit ett veritabelt nervvrak de senaste två veckorna och målat upp allehanda katastrofscenarion för mitt inre) och det är väl ingen större överraskning att det genomfördes under temat
"Karl-Erik Graffiti" i
Sista natten med gänget-anda. Tack och lov gick alla planer i lås (vädret visade sig från sin vackraste sida) och det blev en minst sagt förtrollad kväll där alla verkade trivas och ställt till sig mer eller mindre som man såg ut på 60-talet. Riddarhyttans allaktivitetshus hade kvällen till ära förvandlats till "Kel's Drive-In" med
en parkering som faktiskt i mitt tycke var exklusivare än den i filmen enär jag hade TVÅ Ford 32:or på plats där det i filmen bara finns en, och för snacket svarade förre NAFS(k)-ordföranden Anders B som förklätt sig till
Wolfman Jack och delade ut isglassar åt gästerna när de anlände.
Naturligtvis hade släkt och vänner inte förfallit till den radhusestetik som fick regeringen Reinfeldt att förära kronprinsessan en platt-TV i 30-årspresent
, utan här var det verkligen frågan om kreativt tänkande och alla hade åstadkommit originella och smakfulla gåvor lämpliga för den som har "allt". Av speciellt intresse i seriesammanhang var detta (som fick mig att totalt tappa fattningen):
Det rör sig alltså om vad
jag alltid betraktat som det svenska serieoriginalsamlandets heliga Graal, inte en utan
TVÅ sidor ur
Ratte tecknade av
Ulf Jansson! Visserligen hade jag i ett svagt ögonblick önskat mig dylika, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att mina vänner skulle lyckas med detta "mission impossible". Men lyckades gjorde man och det med besked! Sidan till vänster är från "Den vilda jakten på byrån" och innehåller ett replikskifte som jag citerat i tid och otid under de senaste 30 åren, den till höger är från inledningen till "Ratte i New York" och om jag inte missminner mig unik så till vida att det är enda tillfället Ulf tecknat en bild som går över hela sidans höjd, en nödvändighet när Empire State Building skall avbildas. Känslan när jag öppnade paketet går inte att beskriva, för att inte tala om när
Johan Blixt ropade "Vänd på den!" och jag upptäckte att det fanns ett till!
Men detta var bara en av kvällens höjdpunkter; det är inte alla förunnat att få avnjuta ljudet när en
Top Fuel-dragster av veteranmodell med motorn
framför föraren accelererar i väg på gatan utanför knuten...
Klicka på bilderna för att kunna avnjuta sidorna i större format i mitt
CAF-galleri. (Usch vad äckligt nöjd jag känner mig för tillfället!
)