Ördög skrev:Leve det pluralistiska samhället! Idag är det helt acceptabelt att inte bara
samla på
Kalle Ankas Pocket, utan också att erkänna att man
gillar dem! Det har väl inte alltid varit så? Åtminstone bland Disney-konnässörer här i Finland var pocketböckerna ett favorithatobjekt under tidigt 80-tal.
Häromdagen kom jag på loppis över en grymt tjock trave gamla (1979-93) nummer av
Sarjainfo, Finlands motsvarighet till
Bild & Bubbla - tidningar som jag minns att jag som snorunge läste på biblioteket, och som det är minst lika kul att bläddra i 30 år senare. I de här numren finns emellanåt förintande recensioner av nyutkomna pockets (eller
Aku Ankan taskukirjat, som serien heter på finska), och artiklar där man ställer Carl Barks' hantverksskicklighet och djupsinne mot pocketböckerna, som framställs "på löpande band" nere i Italien. Skribenterna risar de italienska seriernas andefattiga manus, slarviga teckningar och "telegramspråk". Och de oroas för att unga serieläsare som bara växer upp med Kalle Ankas pocket ska bli så avtrubbade, att de inte mer kan uppskatta riktig seriekonst - som Barks ...
Förekom någon liknande "debatt" i Bild & Bubbla under samma epok?Själv läste jag en hel del Kalle Ankas pocket i min grönaste ungdom, både på svenska och finska. Jag kan inte påstå att min smak tagit skada, men det är ganska få historier ur pocketböckerna som fastnat i minnet. Det har emellertid varit intressant att nu i mogen ålder studera hur de italienska serierna redigerades för att passa nordiska (minderåriga) läsare.
En verkligt spännande episod som jag hoppas att fler forummedlemmar minns är den som på svenska fick titeln
Knatte, Fnatte & Tjatte i kriminaldramat "Bit i tomaten", och som publicerades i pocket nummer 14,
Knattarna ger aldrig upp, från 1973.
http://coa.inducks.org/story.php?c=I+TL++602-APHistorien går ut på att farbror Joakim ska få en leverans guldsand, som för rånriskens skull har packats in i tomater av plast. Björnligan får nys om transporten och anlitar tre specialister på lastbilsrån för att ta hand om den.
Ni som kan språk kan studera de olika förstasidorna hos Inducks. I original hette historien
Il doppio mistero di Slim Magretto e la casa degli svedesi -
Dubbelmysteriet med Slim Magretto och svenskarnas hus. De tre lastbilsspecialisterna är faktiskt
svenskar,
Hans, Erik och
Tuder - även kallade
i tre svedesi infiammibili eller
de tre eldfängda svenskarna. Även eldfängda svenska tändstickor (
fiammiferi svedesi) har en betydande roll i handlingen.
Jag läste episoden som liten grabb, först i svensk och något år därefter i finsk tappning. Och jag förvånades över skillnaderna. I den finska versionen hade såväl bovarnas som tändstickornas svenska härkomst bevarats. I den svenska översättningen hade lastbilsrånarna (de hette om jag minns rätt
Oskar, Otto och
Olle) ingen nationalitet alls, och de svenska tändstickorna var ändrade till
specialtändstickor.
Än intressantare var att en del av originalets sidor och rutor hade plockats bort eller tecknats om i den svenska utgåvan, tydligen för att de ansågs alltför brutala. I den finskspråkiga versionen fanns de däremot kvar. Till exempel var Kalle ett tag de svenska banditernas fånge, och behandlades omilt av dem. De förde honom till ett öde hus och lämnade honom där, sittande fastbunden i en stol.
Den scenen fanns även i den svenska utgåvan. Däremot fick de svenska läsarna
inte se hur skurkarna hånskrattande lade ut torrt hö på husets golv och ställde en flaska med vatten på fönsterkarmen. De sa till sin arma fånge att flaskan skulle fungera som brännglas för strålarna från den uppgående solen, varvid både kåken och Kalle skulle brinna upp.
Och när bovarna slog till mot guldtransporten, var de i originalet utrustade med kpistar. I den svenska versionen hade de inga vapen alls. De bara klev ut på vägen och tecknade åt lastbilschaufförerna att stanna, kliva ut och lägga benen på ryggen. En helt obegriplig scen, nu i efterhand - truckförarna borde ju ha skrattat, tutat ilsket och kört vidare ...
I slutscenen skulle farbror Joakim belöna Kalle som räddat hans guld. De gick ner i Joakims källare, där det fanns stora tunnor och mängder av buteljer. Joakim överräckte Kalle hans belöning, en flaska av "sin bästa äppelmust", varefter en rosenrasande Kalle slog sönder alla tunnorna och hela källaren översvämmades. Vad flaskorna innehöll i den finska versionen minns jag inte, men jag antar att det i den italienska originaltexten förekom en betydligt starkare vara än äppelmust.
Har ni fler exempel på italienska pocket-episoder, som ni vet att har utsatts för liknande ingrepp innan de publicerats hos oss?