RioGrande skrev:
Vad är det förresten som gör västerngenren unik? Pangpang kan man få även i en sf- eller gangsterserie... I en krigs- eller agentserie kan pangpangandet dessutom vara inskrivet i en realistisk intrig. Kanske är det miljöerna och kostymerna som är det viktiga? Eller rättare sagt avsaknaden av miljöer och kostymer! Man drunknar inte i konstiga eller historiska miljöer och kostymer... det är bara relativt rena konflikter och konfrontationer mellan människor.... det är en avskalad scenbild som lyfter fram dramat?
Jag tycker du är inne på svaret själv. Fast det är inte pangandet som är det mest dramatiska utan vägen fram till det. Den nästan totala anarkin gör att dom personliga konflikterna lyfts fram. Naturen blir närmare och mer hotfull också. Samma natur som vi känner igen fast utan våra hjälpmedel. Så nära och ändå så långt bort.
När det snöar i en western då känner man hur tungt det går. Inga plogbilar , en häst som plumsar fram och hatten fastvirad runt huvudet. Ingen Lag och ordning, sheriffen är korrumperad och det är den rikaste ranchägaren som har makt. Det är också en anledning till att jag gillar Matt Marriot hans öppna avsky mot rika bankdirektörer och lata sheriffer.
krigsserier är inte samma...dom som krigar är ju en bricka i spelet i en western är det huvudpersonerna som spelar själva...dom kan välja vilken sida dom vill. Det är där agnarna skjiljs från vetet.
Ja det är konstigt att inte western finns kvar. Semic kunde ju ha kört Blueberry i den, istället för Fantomen. Och som du är inne på Jim Cutlass. körde dom alla Buddy Longway? Ni har bättre koll på kvalitetsserier från Frankrike än jag. Men det är ju någon som ges ut i album som liknar Blueberry till teckningsstilen. Det borde finnas fler.