- -Man slipper traggla sig igenom de tre första ganska grovt tillyxade satiralbumen som en rakt kronologisk läsordning innebär.
-Man får ändå en känsla för var Tintinserien har sitt ursprung, då FC i det svart-vita utförandet fortfarande har en stark koppling till följetongsversionen med sin något lösa struktur och otaliga utvikningar.
-Genom att läsa den svart-vita versionen först blir också stilbrottet jämförelsevis mindre när man sedan läser uppföljaren Blå Lotus (då färgversionen av FC är en Studio Hergé produkt av långt senare datum i en mer detaljerad stil).
-I vissa upplagor av FC färgversionen har kopplingen till Blå Lotus gjorts otydligare eftersom förlagsmänniskor haft invändningar mot opiumrökandet däri (se exempel nedan).
Sedan kan man tuffa på kronologiskt med svenska utgåvor (OBS se till att läsa Den svarta ön i faksimil!). De tre första albumen och Alfabetskonsten (som jag ännu inte läst ska erkännas) kan man ta sist som en sorts överkursepilog.
I den svart-vita versionen av FC är det tydligt att resan ska fortsätta till Shanghai, medans...
i (vissa) färgversioner ser resplanerna helt annorlunda ut.