Hur upptäckte du serier?

[Peral]

Inför blivande projekt! Vi upplever nu en extremt mager kultur gällande serier, så jag ställde mig själv frågan hur upptäckte jag seriemediet? Nu är jag ett extrem fall eftersom min Pappa var kioskägare så det var inte långt till seriehyllorna när jag var barn; men hur upptäckte du seriemediet?

[Magnus]

I mycket tidig ålder. 1966/67 började mina föräldrar köpa barntidningar och läsa med mig. Det var Pelle Svanslös, Pellefant och Kalle Anka som jag gillade.
Några år senare, när jag var 5-6 år fick jag de första Tintin-albumen. Det var De sju kristallkulorna och Solens Tempel. Jag hade aldrig läst något bättre, och på den vägen är det.

[Serieankan]

Jag upptäckte seriemediet för första gången år 2004 då min storebror hade en prenumeration på Bamse. Men, min första var också en bamse-tidning, nummer 13 2004 närmare bestämt. Den fick jag av min farmor när jag fyllde år.

Jag hade kontakt med serier fram till 2006, för att min storebror prenumererade på både Bamse och Kalle Anka & C:o, sedan efter det tänkte jag aldrig på serier förens 2009 igen. för då fick jag en Kalle Anka & C:o tidning av min mormor.Och det var då mitt intresse egentligen började, innan så hade jag väl bara tittat igenom bilderna lite snabbt.
Men nu var jag fast.

[tfels]

Minns inte exakt. Jag var väl 8-9 år. Det bör ha varit en av dessa två händelser. Jag och brorsan fick en Kalle Anka och en Mad inför en längre tågresa. Båda tidningar innebar mycket intressant läsning. Andra händelsen det kan ha varit var då jag vid åtta års ålder hittade Asterix och hans tappra galler på det fritids där jag gick. Slukade det med hull och hår. Sedan hittade jag även Asterix och Kleopatra där och det var ännu bättre. Detta bör ha varit omkring 1975-76.

[larsa66]

Jag var nog 5-6 år.

Jag hade ju bläddrat i Kalle Anka, och 91:an men det var nog när vi hälsade på en farbror då jag blev helt såld.

Dom hade ju också barn men dom var 15-20 år äldre än oss. Deras mamma såg hur jag och mina systrar satt och suckade så hon gick och hämtade en låda med gamla serietidningar.
Dom måste ha varit från 50-talet. Fantomen minns jag tydligt. Dom där små häftena, veckans serie tror jag dom hette. Ja det var då när äventyrsserierna grep tag i mig.

Jag drömmer fortfarande att jag hittar en låda full med den typen av serier. På en vind eller i ett övergivet hus

[Grumme]

Min tio år äldre bror läste (och läser fortfarande) serier, så de har funnits omkring mig så länge jag kan minnas.
Jag ville alltid låna dem av honom, vilket han sporadiskt accepterade. Favoriterna var hans Kalle Anka-pocketar.
I vår sommarstuga hade jag stor glädje av hans kvarlämnade Kalle Anka-tidningar, som lästes om och om igen.

Det var f.ö. tack vare honom som jag blev varse om vem Carl Barks var. Jag hade läst många av hans serier i Ka & Co, men visste bara att de brukade kallas "Favorit i repris", och alltid var riktigt bra äventyr.

Jag minns även att när jag i 6-7-årsåldern lärt mig läsa och skriva, skrev av en hel sida ur Lucky Luke-albumet "Bröderna Dalton maskerar sig". (Givetvis lånat av min bror)

[MagnusR]

Inför blivande projekt! Vi upplever nu en extremt mager kultur gällande serier, så jag ställde mig själv frågan hur upptäckte jag seriemediet? Nu är jag ett extrem fall eftersom min Pappa var kioskägare så det var inte långt till seriehyllorna när jag var barn; men hur upptäckte du seriemediet?

Om och om igen.

Som barn var det inget att upptäcka. Det var en självklarhet att läsa serier och jag fick en prenumeration på Kalle Anka utan att själv fråga.

Sedan upptäckte jag superhjälteserier genom att jag och mina kamrater blev nyfikna på allt i butikernas tidningsställ.

Som vuxen återupptäckte jag serier i serietidningsbutiker.

/Magnus

[Marvel]

Minnet är lite vagt när det gäller tidpunkten men Tintin och andra album läste jag på lågstadiets bibliotek. Borde vara ca 1979/1980.
Hos tandläkaren var det Bamse och Kalle Anka.
Men att handla själv började med Spindelmannen. Sommaren 1980 var jag hemma hos en kompis och fick läsa Spindelmannen.

Finns en gammal tråd som påminner om din frägeställning. Finns kanske en del svar där.

viewtopic.php?f=8&t=373

[K-E Lindkvist]

Jag berörde detta i denna postning (och även i Kalle Anka & c:o, Den kompletta årgången 1966:6).

[Rufus]

Jag hör till den generation som var i rätt ålder för den stora serieboomen på 1970-talet, och jag minns att en av de allra första kontakterna med serier var ett TV-program (eller om det var ett inslag i t.ex. Sveriges Magasin?) som belyste just att serier hade blivit en väldigt stor grej och som berättade om "nya" och "gamla" seriefigurer. Bland dom "nya" fanns t.ex flera av de numera klassiska fransk-belgiska albumserierna.

[Isegrim]

Ju mer jag tänker på det, desto mindre säker blir jag på att jag minns första tillfället. Tror att jag nog har haft serier sen innan jag kunde gå och när jag väl började uppskatta dem, fanns de där hela tiden. Det som för mig var mer revolutionerande var att först upptäcka att på biblioteket fanns en tidskrift som hette Bild o Bubbla, som handlade om serier. Artiklar om serier! Senare fick jag Seriebolen (min skattkammare) var nästa stora grej. Serier var inte bara nåt man konsumerade.

[tfels]

Visst tusan! Snobben var ju en tidig bekantskap också, som förmodligen konkurrerar med Kalle Anka, Mad och Asterix om att ha varit min första serie, kring 7-8 års ålder.

[Allan Kämpe]

Jag lärde mig läsa med hjälp av Tarzan och Kalle Anka-tidningar kring 1966 i 7-årsåldern och Russ Mannings Tarzanserier blev en tidig favorit.
Lite senare kring 1971 började jag aktivt samla på tintinalbumen och väntade otåligt på nästa utgivning i serien.
På det tidiga 70-talet var skräckserierna Frankenten, Varulven och Dracula också bland det bästa jag visste.

En gång (cirka 1968) hittade jag en bunt välbevarade walt Disneys serier som någon glömt kvar i en skogsbacke! Bingo!

[RioGrande]

Fanns serier i hemmet innan jag var född, det fanns aldrig någon sån punkt när "serierna kom in i mitt liv". Mina föräldrar strököpte 91:an, Åsa-Nisse, MAD och lite annat. Nån gång, när jag var ungefär fem eller sex, fick vi ett lass Disneytidningar av någon. Serier lästes som godnattsagor. När det började finnas album på biblioteket lånades såna hem: Asterix, Lucky Luke, Johan och Pellevin osv. Men man läste ("läste") även själv, långt innan man kunde läsa. Det är ju det som är så bra och kreativt med serier: om man inte kan läsa vad figurerna säger så kan man hitta på vad de säger istället!

[Rosen]

Som flera andra fanns det serier omkring mig så länge jag kan minnas. Brorsan läste serier, äldre kusiner läste serier, mina kompisar hade serier...

Ett ögonblick som jag minns tydligt är när jag tittade på en ny tidning som brorsan hade köpt, pekade på den maskerade farbrorn på omslaget och frågade: "Vem är det där?" "Det är Läderlappen."
Lappis nr 10/1968 var det, så jag var tre och ett halvt vid tillfället.

Ett annat tillfälle som bör ha varit vid ungefär samma tid, var när jag hamnade i en diskussion med en jämngammal kusin om ifall Musse, Kalle och de andra Disneyfigurerna fanns på riktigt. Han hävdade att de fanns, jag att de inte gjorde det. Han överbevisade mig genom att plocka fram ett nummer av KA som hade foton på dem (dvs, utklädd personal på Disneyland). Jag tittade på bilderna och visste inte riktigt vad jag skulle tro...

[jens-olof]

Med två storebröder och föräldrar som läste allt de kom över, så upptäckte jag
inte serier, de fanns i mitt liv redan från början.
Det är jag glad för!

Jens

[Peral]

Mina första serier som gjorde intryck på mig var först Tarzan som var min barndoms hjälte. Sedan kom även Tintin när jag fick albumet "Krabban med Guldklorna" Tintin är också den första figur jag (vad jag minns) som jag använde i en serie.

[Schuberg]

Jag har tidigare i annan tråd nämnt att Bamse och Kalle Anka var inkörsporten till mitt serieintresse, jag spinner vidare och berättar del 2, dvs hur intresset uppstod igen och vad som var grunden till mitt intresse idag.(Har kapat och lätt redigerat min presentation på) http://schapter.org/index.php?option=co ... mid=100001


Jag fick upp ögonen för Fantomen när jag var i 7-8års åldern, detta efter att jag fick överta min storebrors tidningar som låg nerpackade på vinden under slutet av 80-talet. Jag fastnade direkt för den svart-vita Fantomen! Började att köpa tidningarna i butik innan jag gick över till att prenumerera, gissar att prenumerationen inleddes under slutet av 1990. Höll även ögonen öppna på marknader m.m. efter de nummer som förkommit i min storebrors årgångar. På den tiden var inte "veckopengen" så stor, så följdaktligen gick införskaffandet av nya nummer sakta men säkert. Men läsvärdet var som jag minns det minst 100%!

Med åren som gick så svalnade intresset, jag vet inte riktigt varför, prenumerationen sades upp och tidningarna såldes!? (Kan det ha varit "moppesjukan med tjejer m.m som spökade?") Under början av 2004 var jag sjuk och jag fick för mig att köpa senaste numret(Devil-Vargen som inte kan dö) av Fantomen i butik, jag var direkt såld igen! Började att köpa de nästkommande numren i butik, och köpte av en Loppishandlare i min trakt alla de olika Fantomentidningar som han hade i lager! Vilken "nostalgi-kick" det gav! Köpte ytterligare nummer på loppisar, och ytterligare nummer bl.a. på Serieboden i Stockholm under resor söderöver.

Strax före årskiftet 2006/07 började det riktiga samlandet på allvar och i Januari 2008 anlände så det sista numret som saknades för en komplett samling av serietidningsutgivningen av tidningen Fantomen. Samlingen innehåller givetvis numera alla utgåvor i seriepublikationsform med tidningar, album, pockets, böcker m.m. som utgivits i Sverige. Har även funderat på att införskaffa 1a numret av både den danska, norska och finska utgivningen. Men ännu har det inte blivit "slag i saken".... Självklart är jag även medlem av den svenska Fantomen-klubben!

[Fortran]

Min pappa började prenumerera på kalle Anka när jag föddes och den prenumerationen fortsatte tills jag var 14. På den tiden, 70-80-talet, fanns det album med Asterix och Lucky Luke att köpa på Ica och jag köpte alla jag kom över. Dessutom så läste jag förstås serierna i dagstidningarna.
Sedan blev det faktiskt ett uppehåll från högstadiet och jag började inte läsa serier fören några år efter 20.
Nu när jag själv har blivit pappa till 3 döttrar så började jag förstås prenumerera på Kalle Anka åt dom...

[Agentum]

Då jag är född på 70tal så tillhörde serier något helt normal, nåt som i princip alla läste ja iaf som yngre, det fanns inte så mycket anna teknik eller 24 om dygnet tecknat och annat på TV.

Men jag "upptäckte" kanske mer vad serier kunde vara in på 80tal med bla Daredevil av Miller tex, dvs sånt man mins ändrade ens inställning till vad mediet kunde innebära.