Huvudsaken är att man försöker. Det ska ni ha en eloge för.
Då har Hagel landat i Robertsfors också. Riktigt skönt format tycker jag. Men jag gillar inte dom glätta sidorna riktigt. Jag vet inte om det är mina ögon som inte riktigt är vad dom var, förmodligen när man börjar närma sig dom 50. Eller så är det ovanan att läsa serier på sånt här papper.
Första serien sons of anarchy var ok. Men motorcyklar, hells-angels-liknande gäng, barslagsmål...nja. Det är inte en min typ av serie om jag säger så, men den var snyggt tecknad och rafflande berättad, så den var riktigt behaglig att läsa. Dock inget som kommer att locka mig till att köpa nån fler.
Sen kom 2 guns. Där tappade jag tron lite...orkade bara läsa 3-4 sidor sen tänkte jag ...man ska inte plåga sig igenom en serie om den inte är bra.
Så jag hoppade till Jeremiah Harm. Den här gillar jag. Rymdens Clint Eastwood, tänder cigariller med tumnageln
Råa, äckliga skurkar gör att han ändå blir en hjälte trots sin grymma stil. Lite av Snake Plissken också. Utnyttjad av maktens gubbar som är lika onda som skurkarna, kanske ondare. Ja Jeremiah blir en av anledningarna att köpa åtminstone ett nummer till. Återstår att se om Carthago blir den andra. Den är väldigt vackert tecknad i varje fall...Men nu får ögonen vila sig ett tag.
En svag trea på en femgradig skala blir mitt betyg än så länge. Det hänger alltså på Carthago om den blir värd att köpa igen.