Ge ut fula serier?

[Agentum]

Extra mycket omödig cross hatching osv dvs ofta 90talets imagestil och även Marvel mfl var otroligt att det gick igenom, det visade då att det tydligen gick att ge ut vad fan so9m helst, mne ok det är nog svårare idag.

Vad exakt är fula srier då, amaörmässigt kassa som inte berättar nånting,. som åter 90talets alla poserinsgsbilder i rad över sidorna?

För jag menar en serie med streckgubar bara de kan leverera det serien handlar om ihop med berättelsen så funkar det ju, även om det kunde ha tecknats med datorer så det såg ut som fotografier är det inte säkert att de givit så mycket.

Störande med mycket svenska serier på matörnivå är väl att det vl finns en historia men den andra sidan, dvs att få teckningarna att fungera är floppigt, inte sällan allt av en peson enbart som kanske borde hållit sig till seriemanus och fått nån tat teckna som kan, ok jag förstår att det är svårt, men långt ifrån alla har båda byggklossarna helt enkelt.

[Wakuran]

:)

Nej, nu ska jag inte snacka skit om fanboys...

Eller ursäkta, jag drogs bara med i den allmänna Mignola-negativiteten... Det går fort...

[K-E Lindkvist]

Jag tycker det är svårt att definiera vad som är "fult" vad gäller teckningsstilar men visst finns det sånt som kan verka väldigt fult, men som tidigare sagts i tråden så kan detta vara ett medvetet val för att få till poängen. Jag kommer osökt att tänka på Aline Kominskys serier som jag aldrig själv pallat med att läsa i annat än mindre doser.

Sen förändras ju (tack och lov) den personliga smaken över tid. Ett bra exempel på detta är att det finns väldigt många vittnesmål om hur folk avskydde Frank Robbins superhjälteserier från början av 70-talet för att de skilde sig så mycket stilmässigt från allt annat i dessa tidningar, men att man nu med tilltagande ålder och vishet insett vilka mästerverk det är frågan om.

Många dagspresserier från det förgångna har en teckningsstil som knappast kan kallas "insmickrande" utan snarare "fuktionell". Ett bra exempel är Tug Transom av Peter O'Donnell och Alfred Sindall, ett annat Mike Hammer av Ed Robbins (som avhandlats på annan plats i forumet). Men fortfarande pratar vi personliga preferenser. Jag hade också väldigt svårt att förstå mig på Krazy Kat när jag läste den i Serie-Pressen, men där är konsensus runt omdömet "genial" så kompakt att jag inte gav upp utan fortsatte läsa fast det tog emot.

Vad gäller mitt eget originalsamlande vill jag påstå att jag föredrar sånt som man kan vila ögonen på och som inte "kräver" så mycket av betraktaren. Det osnyggaste jag kan ståta med (enligt min egen smak) är nog denna sida från Vamps av William Simpson.

Så visst skall man ge ut "fula" serier. Om man som förläggare tror på den själv vill säga. Och om de sen hittar sin publik kan man ju hoppas att det ger fler chansen att bli publicerade. En win-win situation alltså.

[mikaelsol]

En serie som mer eller mindre bara består av streckgubbar och som jag tycker är väldigt rolig är Cyanide & Happiness http://explosm.net/comics/

[Wakuran]

En serie som mer eller mindre bara består av streckgubbar och som jag tycker är väldigt rolig är Cyanide & Happiness http://explosm.net/comics/

Eller, isåfall, xkcd ...

[mikaelsol]

Jo, men den är ju inte lika kul. Den kommer väl bara ut för att upphovsmannen har kontakter med Internet? ;-P

[Isegrim]

Order of the Stick, kan jag relatera till. Var bra i början, har inte läst de senaste.

[rkaj]

Jo, men den är ju inte lika kul. Den kommer väl bara ut för att upphovsmannen har kontakter med Internet? ;-P

Inte lika kul? Xkcd är meningen med livet!