mikaelsol skrev:(Jag tänker även låta hälsa McFarlane att Spawn stagnerade redan i sin första ruta!!! Och då var jag ändå ett fan av den serien länge, utan att någonsin fatta vad den handlade om ... ) ;-P
mikaelsol skrev:(Jag tänker även låta hälsa McFarlane att Spawn stagnerade redan i sin första ruta!!! Och då var jag ändå ett fan av den serien länge, utan att någonsin fatta vad den handlade om ... ) ;-P
Ha ha! Men det var snygga bilder!
Det finns ju en poang dar. Mycket kanns frascht I borjan, sedan blir det en kamp for att halla konceptet vid liv. Jag har alla svenska Spawn som samlade det mesta upp till nummer 100 (tror jag) av den amerikanska. Gillade iden med att salja sjalen till djavulen (som givetvis inte ar en ny ide!), men hur lange kan man halla pa? Och de dar trakiga granderna i slumkvarteren vareviga gang med den maskatna tronen (battre med dodskalletron. aven om det blev trottsamt ocksa for manga ar sedan). Snygga teckningar var det som holl mig igang sa lange betraffande Spawn.
Så Fantomens egna berättelser har nuvarande bara 22 sidor i stället för 32.
Kari Leppänen är inte nöjd med 22 sidor, eftersom det betyder att författarna måste bygga sina historier ännu snabbare än tidigare och de ökar antalet rutor per sida. Annars respekterar han Claes Reimerthis arbete och tycker det är inspirerande. Jag har nämnat det här problemet med för många rutor tidigare på detta forum.
Annars har väl utvecklingen sen 70-talet tydligt gått mot just färre rutor per sida/luftigare berättande? Och 70-talets Team Fantomen-historier var ju bra.
Jag ser. Leppänen skriver om hans kommande berättelse, som borde publiceras senare i år.
Detta problem har varit alttid med de flesta Fantis-författarna (tio bilder per sida var inte alls ovanligt på 70-talet), men antalet historiska detaljer och text har ökat, vilket lätt gör rutor tunga. Redaktionen kan påverka denna sak.
Jag tycker äldre historiska äventyr är bättre, eftersom själv äventyr var då den viktigaste saken.
Apropå Kari Leppänen så undrar jag om han någonsin kommer att få nån egen artikel i Bild och Bubbla.
Han är ju ändå en av de mest populära tecknarna i Fantomen sedan 35 år tillbaka. Och han har arbetat för svenska förlag längre än så. Han har dessutom gjort en hel del serier som vi inte känner till här i Sverige så nog tusan borde väl han platsa med ett reportage.
Men det är ju klart att det är ju inte lika fint att ta båten över till Finland som att åka ner på seriefestivaler i Frankrike mm.
Kajan skrev:Apropå Kari Leppänen så undrar jag om han någonsin kommer att få nån egen artikel i Bild och Bubbla.
Han är ju ändå en av de mest populära tecknarna i Fantomen sedan 35 år tillbaka. Och han har arbetat för svenska förlag längre än så. Han har dessutom gjort en hel del serier som vi inte känner till här i Sverige så nog tusan borde väl han platsa med ett reportage.
Men det är ju klart att det är ju inte lika fint att ta båten över till Finland som att åka ner på seriefestivaler i Frankrike mm.
Kanske snarare Strömberg som ska ta bussen inne i Malmö och intervjua sina gamla elever.
Det är inte mycket utländska tecknare som intervjuas i Bubblan öht. Leppänen kanske har intervjuats i finska tidningar?
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Det är fritt fram för vem som helst att intervjua Leppänen och erbjuda den intervjun till B&B. Alla som skriver för B&B gör det ideellt och väljer av naturliga skäl sådant som de är mest intresserade av personligen eller (som Wakuran antyder) som är mest praktiskt.
Det finns inga garantier för att B&B skulle ta in en Leppänen-intervju ändå, men när det gäller B&B är det så att eget engagemang räcker långt.
Jag har hört att Leppänen är inte mycket social och inte intresserad av att giva intervjuar (många lär ha försökt det i Finland), men det alltid lönar sig att fråga om honom. Han förstår också svenska. I fjol gav han ett intervju till en finsk hästtidning om att teckna hästar. Föståss är Fantomen en karaktär, som han kommenterar villigt.
Leppänen är en ganska isolerad artist i Finland och han aldrig besöker som en högtalare på seriemässor, men han berättar om sina egna verk och sina kritiska åsikter om nya serier mycket på hans websidor på finska. Det finns i en finsk relativt ny scifi-tidskraft ett stort ”intervju” om honom, men huvudsakligen var det bara samlat från hans skrivningar på hans utmärkta websidor.
Det har ju hänt grejer de senaste åren. Kristiina Kolehmainen dog, och Optimal Press, som översatte mycket finska alternativgrejer, tvingades lägga ner. De svensk-finska seriekopplingarna kanske är snäppet vilande nu tills det kommer en ny eldsjäl.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Jag jobbar en del som timvikarie på förskola och jag hade på mig en Fantomen-tshirt på jobbet i veckan. Flera av barnen hade Spider-Man eller Avengers-tröjor på sig och tittade frågande på mig och min tröja och undrade "Vem är det där?!". Jag blev helt bestört. Vart är världen på väg? Kommer det alltså en generation som aldrig har hört talas om Fantomen?
Fantomen håller alltmer på att bli en vuxenserie. Inget för småungar! Intressant nog har ju de två senaste äventyren, Pesten i Venedig och Medicinmannens dotter, understrukit det. Båda har ju en sån hård underton. Det är ju verkligen inte så att F bara kommer och lämnar sin d-stämpel på någons haka och så är allt löst! Båda äventyren är egentligen för realistiska! De är på gränsen till parodier på Fantomens vanliga ont/gott-universum. Gjorda med mycket stor kunskap och kärlek, av garvade manusförfattare. Riktigt bra! Äventyr för intelligenta, vuxna läsare.
Det där måste vara det mest positiva du sagt om Fantomen någonsin, Rio Grande.
Jag blev också väldigt glatt överraskad av Sembs historia. Det bästa var den nya mjölkdrickarskämtet-varianten. Det här var ju en annan slags historia men annorlunda och bra.
Jag läste just "Star of Bengali" i en gammal tidning från 76. Falk/Barry var också riktigt bra när hade flyt.
Jag undrar lite om det här med "medicinman-temat" som är ett tema som alltid funnits i Fantomen. Finns det någon sanning, eller verkliga händelser bakom dessa? Om medicinmän som lurar sina undersåtar och även hövdingarna.
Det finns ju även i moderna västerländska samhällen religiösa ledare som kan få sina anhängare att göra dom mest galna sakerna. (Tänker på Knutby)
Men var medicinmän-styrda byar en kultur man stötte på när européerna började kolonialisera Afrika?
Eller var det en myt som spreds för att bana väg för vår "sanna" religion av missionärerna?