När är det dags att kliva av samlade Snobben?

[Nima]

Hur är serien uppbyggd?

Det är strippar, jo, jag vet, men finns det någon form av kontinuitet? Är det storys som pågår under fler strippar, eller..?

Jag har alltid gillat Snobben och blir varm i hjärtat av "A Charlie Brown Christmas" varje gång jag ser den. Även gillat andra "avsnitt" av tv-versionen.Någon som helst likhet?

[Göran Semb]

Det finns i grunden två sorters strippar i serien:

• De som ingår i en övergripande historia som fortgår över en eller flera veckor.

• De (och det här gäller i hög grad även söndagssidorna) som ingår i något av de övergripande teman som Schulz regelbundet återkommer till, det må gälla Karls ensamhet, hans kärlek till den lilla rödhåriga flickan, baseball, Snobben som författare/Woodstocks vän/bokläsare/"galne kickaren" etc.

Många av de övergripande historierna går f ö att sortera in under kategorin "övergripande teman".

TV-versionen utgick vanligen från någon av de längre historierna och plockade in skämt från stripparna ganska rakt av; "A Charlie Brown Christmas" är så gott som helt baserad på en längre seriestripp-historia (om jag inte blandar ihop den med någon helt annan TV-film, vilket jag dock inte tror att jag gör).

[Nima]

Det finns i grunden två sorters strippar i serien:

• De som ingår i en övergripande historia som fortgår över en eller flera veckor.

• De (och det här gäller i hög grad även söndagssidorna) som ingår i något av de övergripande teman som Schulz regelbundet återkommer till, det må gälla Karls ensamhet, hans kärlek till den lilla rödhåriga flickan, baseball, Snobben som författare/Woodstocks vän/bokläsare/"galne kickaren" etc.

Många av de övergripande historierna går f ö att sortera in under kategorin "övergripande teman".

TV-versionen utgick vanligen från någon av de längre historierna och plockade in skämt från stripparna ganska rakt av; "A Charlie Brown Christmas" är så gott som helt baserad på en längre seriestripp-historia (om jag inte blandar ihop den med någon helt annan TV-film, vilket jag dock inte tror att jag gör).

Tack för det. Jag är som sagt sugen på att hugga in.

Men jag funderar på om Schulz hade någon period i sin karriär där han var som bäst, eller om jag i så fall ska läsa i kronologisk ordning.

[Göran Semb]

Jag skulle säga att Fantagraphics' kronologiska samling 1957-58 är rätt ställe att börja; figurerna har börjat få sina personligheter färdigt, och teckningsstilen har också kommit därhän att den är i stort sett klar (den kommer att utvecklas under åren, men figurerna har "satt sig" en första gång i alla fall). Sedan kan du fortsätta en bit in på 70-talet, skulle jag säga. Sedan fick serien även något av en nytändning under sitt sista decennium, med nya situationer för Snobben som andra världskriget och amerikanska frihetskriget, och den tiden brukar jag också rekommendera -- men jag som älskar serien läser även de "svagare" åren och gläds åt att få umgås med figurerna.

[Agentum]

Jag köpte ju en sån bok 71-72 trro jag det var, inte så bar tyckte jag.

Läste dock de som är från tidigt 50-tal då det var en eklare teckningstil och Charlie Brown påminner en del om Calvin, de var roligare tycker jag, så för mig verkar det som att trots alla hyllningar så tappaders nåt med åren iaf.

De där första skulle jag nog kunna tänka mig köpa och läsa om de fanns i biligare version.

Dock ska jag inte skriva SKRÄP eller nåt utan en serie blir inte så här stor som denna blev och är skräp, tyckte inte 71-72 var skräp heller direkt men mycket upprepningar och så den ständiga misslyckade trenden för huvudpersonen i kubik, Snobben stod för det bästa i boken imo med sina fantasier om vem han är för tilfället.

Pris och för mig läsvärde gick inte ihop helt enkelt för mer från den tidsepoken iaf..

edit: kollade på amazon och de var j uinet dyra, jag köper nog de 3 tidígaste tror jag så får det var sen, käns so mat tdet passar mig bättre än senare tider.
Alltså de kostade 70-80spänn kanske styck runt, inte mycket att tjoa om.

[buster89]

Nyligen läst åren 1983-84. Här tycker jag nog att serien går in i en sorts svacka. Visst, "storhetstiden" tog slut redan på 70-talet enligt många, men det här är första gången jag börjat tycka att vissa poänger är rentav märkliga. T.ex. när skämtet är att P.Patty suddar ut nåt med ett radergummi i munden...?? Det förekommer fortfarande bra poänger emellanåt och serien är bättre än väldigt mycket annat, men mitten av 80-talet var nog den minst spännande perioden enligt mig. Den tog upp sig en hel del, efter vad jag minns, under 90-talet.

[Göran Semb]

På 80-talet var det nog mest relationen mellan Pia, Maja och Karl som var det som höll för mig, annars var det mycket som var svagt. Men som du säger så tog det fart igen på 90-talet.

[germund]

Vi kör just nu Snobben från de allra sista åren på 90-talet i Hälge, och jag tycker de är totalt briljanta, faktiskt än mer så än 50-talarna om jag själv ska välja.

[buster89]

Åren 1985-86 känns faktiskt redan bättre än föregående årgången. Många strippar som lika gärna kunnat vara från guldåldern på 60-talet, känns det som. T.ex. sekvensen där Linus bygger en stenmur som "terapi."

[Offissa Pupp]

Eftersom jag alltså inte kommer att kliva av samlade Snobben; läser f.n. boxen 1987-1990 och det ÄR verkligen bra. Kanske inte lika roligt som förr - att läsa stripparna är mer som ett slags tillstånd. Men jag tycker trots allt att övergången till formatet med färre rutor per stripp gör serier något mindre vass. Den är alltså fortfarande bra, men för mig lider strippens helhet ändå av de färre rutorna. Och en sak som ändå förundrar mig - finns det någon stripp med Spike som är rolig eller ens förnöjsam? Hundra och hundra varianter på att Spike pratar med en kaktus som inte kan svara eller röra sig... Personligen har jag inte dragit på munnen en enda gång åt just det temat (eller uppnått ett tillstånd).

Men viktig fråga till panelen: i förordet till 1989-1990 skriver Lemony Snicket att Marcie misstar Patty för en kille - "one of them, out of stupidity or malice, misstakes the gender of the other"?? Vaddå? Tror Marcie att Patty är en kille??? Låter konstigt tycker jag. Är det den vanliga läsningen av deras relation? Snicket själv kallar deras vänskap typiskt nog för "vänskap", och det ligger mer i linje med hur jag har uppfattat standardtolkningen.

[Wakuran]

Men viktig fråga till panelen: i förordet till 1989-1990 skriver Lemony Snicket att Marcie misstar Patty för en kille - "one of them, out of stupidity or malice, misstakes the gender of the other"?? Vaddå? Tror Marcie att Patty är en kille??? Låter konstigt tycker jag. Är det den vanliga läsningen av deras relation? Snicket själv kallar deras vänskap typiskt nog för "vänskap", och det ligger mer i linje med hur jag har uppfattat standardtolkningen.

Hon benämner ju Patty regelbundet som Sir, men det finns inga tecken på att det explicit beror på någon misstagen könsidentitet. Däremot har väldigt många läst in lesbiska undertoner i Pattys och Marcies förhållande.

http://www.thebacklot.com/ask-the-flyin ... n/12/2010/

[UlfK]

Eftersom jag alltså inte kommer att kliva av samlade Snobben; läser f.n. boxen 1987-1990 och det ÄR verkligen bra. Kanske inte lika roligt som förr - att läsa stripparna är mer som ett slags tillstånd. Men jag tycker trots allt att övergången till formatet med färre rutor per stripp gör serier något mindre vass. Den är alltså fortfarande bra, men för mig lider strippens helhet ändå av de färre rutorna. Och en sak som ändå förundrar mig - finns det någon stripp med Spike som är rolig eller ens förnöjsam? Hundra och hundra varianter på att Spike pratar med en kaktus som inte kan svara eller röra sig... Personligen har jag inte dragit på munnen en enda gång åt just det temat (eller uppnått ett tillstånd).

Du säger det själv, det handlar om ett tillstånd. Spike är en spegelbild av Snobben, helt fångad i sin egen fantasivärld. Men där Snobben har en god verklig värld, han får mat, husrum, sällskap o.s.v. har Spike ingenting. Spike använder sin fantasivärld för att inte förgås, Snobben skulle klara sig utmärkt utan sin. Om Schulz själv trodde att Spike-stripparna var roliga vet jag inte, jag läser dem som "å vad skönt att jag inte är den där killen/hunden".

Men viktig fråga till panelen: i förordet till 1989-1990 skriver Lemony Snicket att Marcie misstar Patty för en kille - "one of them, out of stupidity or malice, misstakes the gender of the other"?? Vaddå? Tror Marcie att Patty är en kille??? Låter konstigt tycker jag. Är det den vanliga läsningen av deras relation? Snicket själv kallar deras vänskap typiskt nog för "vänskap", och det ligger mer i linje med hur jag har uppfattat standardtolkningen.

Du glömmer att när Marcie dök upp i serien kallade hon under ett par år konstant Patty för "sir".

[Offissa Pupp]

Det är sant att jag inte tänkt på att "sir" används uteslutande om män. (?) Jag har nog snarare sett det som ett tecken på deras relation; Patty är ju en traditionell "pojkflicka" (sportintresserad, aktiv, skoltrött, oregerlig) medan Marcie uppvisar traditionella "kvinnliga" värden (lugn, tyst, studiemotiverad, högpresterande). Att Marcie kallar Patty för "Sir" känns i det sammanhanget fullt logiskt (och roligt).

[smorkin]

Det är sant att jag inte tänkt på att "sir" används uteslutande om män. (?) Jag har nog snarare sett det som ett tecken på deras relation; Patty är ju en traditionell "pojkflicka" (sportintresserad, aktiv, skoltrött, oregerlig) medan Marcie uppvisar traditionella "kvinnliga" värden (lugn, tyst, studiemotiverad, högpresterande). Att Marcie kallar Patty för "Sir" känns i det sammanhanget fullt logiskt (och roligt).

Jupp, håller med; det är så jag också läst deras förhållande: Marcie är både hövlig och småironisk när hon använder "sir"

[Göran Semb]

Föga originella kommentarer följer, men eftersom det är min favoritserie kan jag inte avhålla mig från att också tycka i frågan:

Marcies "sir" har ju sitt ursprung i när de först träffades och Patty var bossig/ytterst redig och tydlig ledare på sommarläger; hennes närmast militära tydlighet, ordning och reda ledde till att Marcie lade till ett "sir" när hon pratade med Patty och Patty regelmässigt kom med ett "stop calling me sir" i sista rutan. Alltså en väldigt typisk Schulz-grej -- att inte ha kontroll över sin omgivning; Patty må vara bestämd och tuff, men hon kan inte få Marcie att sluta kalla henne "sir". (Själv ser jag dock ingen ironi hos Marcie när hon använder "sir", till en början var det en ärlig reaktion på Pattys sätt, sedan blev det mer eller mindre en namnkonvention; däremot blir förstås effekten ironisk -- också det typiskt för Schulz.)

Därmed har det vad jag kan förstå inget med att Marcie skulle ha missuppfattat Pattys kön att göra; det är bara en reaktion på hennes sätt, och ett sätt att visa (något överdriven) respekt.

Jag ser heller inget erotiskt i deras förhållande; att se det som lesbiskt tror jag har mer med ens egna projektioner att göra. I stället är de ju båda litet -- eller inte så litet -- förtjusta i Charlie Brown. De är helt enkelt vänner, om än kanske litet osannolika sådana eftersom de är så olika; återigen ganska typiskt för Schulz som med tiden övergick från att huvudsakligen skildra konflikt och nedtryckande (Lucy visavi Linus och Charlie Brown) till vänskapsrelationer (Snobben - Woodstock, Charlie Brown - Peppermint Patty - Marcie-triangeln etc). Serien var inte lika rolig under de båda sista årtiondena som när den stod på topp på sextiotalet, men relationsskildringarna håller kvar mitt intresse för den även när jag inte tycker att stripparna är särskilt roliga.

[Magnus]

Marcies "sir" har ju sitt ursprung i när de först träffades och Patty var bossig/ytterst redig och tydlig ledare på sommarläger; hennes närmast militära tydlighet, ordning och reda ledde till att Marcie lade till ett "sir" när hon pratade med Patty och Patty regelmässigt kom med ett "stop calling me sir" i sista rutan.

I amerikanska skolor tilltalas manliga lärare regelmässigt med "sir". Det är väl närmast att översätta med "magistern".
Vet inte hur det är idag, men förr i tiden sa vi alltid "magistern" till läraren i skolan.
Tror artigheten har försvunnit i svenska skolor, men den är kvar i amerikanska skolor.

Att kalla en jämnårig för sir/magistern är förstås en mild kränkning.
Marcie retas med Patty för hennes lillgamla, bossiga beteende.

[Wakuran]

Det har översatts som "Magistern" på svenska, också.

[Cadial]

Vet inte hur det är idag, men förr i tiden sa vi alltid "magistern" till läraren i skolan.
Tror artigheten har försvunnit i svenska skolor, men den är kvar i amerikanska skolor.

Att kalla en jämnårig för sir/magistern är förstås en mild kränkning.
Marcie retas med Patty för hennes lillgamla, bossiga beteende.

Senast jag jobbade pa en svensk skola, nastan 10 ar sedan, horde jag ibland "magistern" och "froken", men det var nog mer fornamnet som gallde. Har det skett en forandring igen? For varje revolution fods en kontrarevolution .
Och jo, artigheten hade redan forsvunnit .

[buster89]

Nu har alltså projektet Complete Peanuts färdigställts. Håller just nu på att läsa sista boken, 1999-2000 (släpptes ju i våras men haft mycket annat att läsa på sistone och har dessutom läst flerparten av stripparna förut). Jag står kvar vid åsikten att serien, som helhet, genomgick en kvalitativ nytändning under de sista åren (jämfört med stora delar av 80-talet). Speciellt tycker jag om hur Schulz så flitigt använde Rerun/Reprisen under de sista åren; han återupplivade i serien en charmig oskuldsfullhet, som serien inte sett sedan resten av gänget blev "vuxna" decennier tidigare.

Men, men, trots detta...så är serien under sitt sista år ändå märkbart mer ojämn än under storhetstiden, tycker jag. Vissa strippar känns lite "märkliga," nästan disträ på något sätt... Men det finns en hel del strippar jag också tycker mycket om, såsom Rerun's kommentar att "I'll probably never be Andrew Wyeth" (Wyeth lär förstås ha varit Schulz' favoritkonstnär på senare år). Och teckningarna är ju hur sköna som helst, "shaky lines" eller inte. Det här är en trevande jämförelse kanske, men Schulz' pennlinje på senare år får mig att tänka på åldrande rockartister vars röst blivit mer "härjad" med tiden men på sitt sätt också nästan vackrare. (Förlåt om liknande jämförelser gjorts förut, men den kom spontant ur mig nu i alla fall. )

49 år +.... det är ju jäkligt imponerande. Också kul och sensibelt att "Li'l Folks," föregångaren till Peanuts från 40-talet, samlats här, även om jag personligen hade läst dessa förut. Och, ja, för att återknyta detta till ämnet, så tycker jag att alla stora fans av Peanuts ska införskaffa ALLA böckerna, utan tvekan. Mer tillfälliga läsare bör nog dock kolla upp 50-60-70-talet i första hand.

[smorkin]

Ska bli kul att läsa den; jag väntar på sista boxen som väl dyker upp mot slutet av året, som vanligt