Lone Sloane och Yragael Urm av Philippe Druillet

[Allan Kämpe]

Den franske serieskaparen Philippe Druillet upplevs som svårbegriplig av vissa tror jag. Men jag fascineras av hans enormt rika bildspråk och mystisism. Serien "Six voyages of Lone Sloane" tycker jag är väldigt häftig om en ensam mans resa genom ett kosmos med märkliga världar och varelser: http://lonesloane.blogspot.se/

En annan av Druillets skapelser är svärdsvingaren "Yragael Urm" som har ett lika fantastiskt bildspråk
http://fpimport.wordpress.com/2009/01/13/when-i-was-a-wee-lad-1-philippe-druillet/

Druillets serier har ingen rapp handling eller snärtig dialog. Seriernas styrka ligger snarare i att de målar upp fantastiska och mystiska universum med bisarra och märkliga varelser. Seriesidorna är omsorgsfullt och vackert komponerade tavlor som man kan betrakta länge om man är förtjust i den här typen av scenerier.

Är det någon annan på serieforum som har läst Druillet som ju var verksam samtidigt som Moebius i
franska Metal Hurlant (tror jag det var).



Den här bilden - hämtad ur serien Six voyages of Lone Sloane -
gav mig inspiration till vikingaskepp på stormigt hav i min serie Kolskeggs färder.

[Labrador Road 26]

Visst har man läst Druillet, i amerikanska Heavy Metal då jag inte läser på franska. Har för mig att han även publicerats i Tung Metall eller om det var Epix.

LSD-färgläggningen gör att jag har lite svårt att skilja på honom och Caza.
http://ring.cdandlp.com/capricorde/phot ... 006943.jpg
http://mitchul.unblog.fr/files/2008/10/ ... 369ftt.jpg

[Allan Kämpe]

Caza tecknar liknande med bisarra figurer och märkliga miljöer. Men jag upplever Druillet som mer strikt i sitt komponerande av sidorna och ibland extremt detaljerade miljöer:



Har en Tung Metall med en av Druillets Lone Sloane-äventyr.

[Wakuran]

Druillets stil känns litet grann som en typ av anti-ligne claire, tunga detaljerade bilder blandas med lika massiva mängder text... Det är väldigt fascinerande, men det är inte helt smidigt att läsa på ett enkelt sätt...

Caza tycker jag känns mycket mer straight i jämförelse, även i hans mest flippade serier är det enkelt att följa med i vad som händer...

[RioGrande]

Läste faktiskt om ett gammalt Lone Sloane-album för några veckor sedan. Gillar Druillet väldigt mycket. Håller helt med om att de nästan är helt oläsliga, att man mest tittar på bilderna. Men just Lone Sloane (som ju gick i den relativt "normala" tidningen Pilote (om jag inte minns fel)) funkar rätt bra att läsa. //// Om man vill ha något riktigt fläskigt och mäktigt i bildväg är nog Druillet det bästa man kan få tag på.... (Kanske även några av Barry Windsor Smiths sena grejer funkar också...)

[Labrador Road 26]

Caza tycker jag känns mycket mer straight i jämförelse, även i hans mest flippade serier är det enkelt att följa med i vad som händer...

Jag pratade om färgläggningen, inte om manuset. Båda kör i mitt tycke med flower power-färgläggning.
https://www.youtube.com/watch?v=WANNqr-vcx0

Även Richard Corben är inne åt det hållet titt som tätt. I Milo Manara-filmen "Quarantasei" finns det också ett parti som är rena LSD-trippen. Färgläggningsmässigt alltså.

[Wakuran]

Okej, låter ganska vagt definierat, men i alla fall...

Corben skulle ha en intressant teknik, då jag hört att han ritade samma teckning 4 gånger, i svart, cyan, magenta och gul, och sedan tryckte han teckningarna tillsammans och såg resultatet.

[Labrador Road 26]

Okej, låter ganska vagt definierat, men i alla fall...

En färgläggning som inte är realistisk, där människor är lila, gröna, eller någon annan ovanlig nyans utan att vara utomjordingar. Har du aldrig sett design från sent 60-tal så du vet hur den hallucinogena stilen såg ut? Det är inte vagt det är bara du som är obildad i så fall. Inte bara människor förstås utan där allting är udda färglagt.
https://www.google.se/search?safe=off&h ... sPYwCal1vA
https://www.google.se/search?safe=off&h ... 80&bih=903
https://www.google.se/search?safe=off&h ... 80&bih=903

Om du kör en nyanscheck på Druillet och bilderna i bifogade länkar kommer du finna att de överlappar varandra väldigt mycket. Fullgott färgseende underlättar förstås.

[RioGrande]

Recension av albumet Chaos på B&Bs sida på nätet. https://bildobubbla.se/2020/12/17/lone-sloane-chaos/