Efter 1980 kommer 1981, och nu har jag läst om även denna årgång, så nu blev det recension av den också.
I nr 1 år 1981 stiftade jag första gången bekantskap med Nicolas Krizans “Lillen”, och jag älskar dessa teckningar. Men “stripskämtsserier” uppskattar jag allt mer sällan. Men några av stripparna är fortfarande riktigt roliga. Så min favorit i detta nummer är numera serien “Hunger” av Patrik Lindvall. Den serien har en längre berättelse med skämt lite här och var, vilket blir mycket bättre, tycker jag. Alla skämt är dock inte roliga, men sammantaget en trevlig serie. “Himmelska Hansson” är med igen, och jag både var då, och är nu, rejält trött på den serien.
I nr 2 kom ett betydligt trevligare återseende, Patrik Norrman. Hans serie “Metavansinne” är inte alls dum. Hans bästa serie i Svenska Svenska seriers första omgång, och dessutom min personliga favorit även om man räknar in hans senare serier såsom “Bacon & Egg” och “James Hund”. Vidare i detta nummer kan man inte låta bli att nämna Nisse Hellbergs (från Wilmer X) serie “Helmer Frid”, som han har gjort tillsammans med Clas Rosenberg (manus). Inte alls dum serie, som dock har kortats ner kanske lite för mycket av Semic. Slutligen kan vi njuta av Hans Lindahls serie “Axel B. Storm”. Vilken tecknare! Han blev senare proffs och tecknare åt “Fantomen-tidningen”.
I nr 3 kan vi åter njuta av Hans Lindahls teckningar i del 2 av “Axel B. Storm”, och Stefan Nagy har med en kort serie om “En öde ö i havet”, men i övrigt är det tunt.
Nr 4 är ett nummer som borde passa mig väldigt bra, eftersom det är ett humors-special, men den börjar dåligt med en serie med ett riktigt visset skämt av Alf Woxnerud, som ju kan betydligt bättre. Sen blir det bättre med “Uti vår hage” av Krister Petersson. De läsare som förväntar sig att få se Falo och de andra i dagens “Uti vår hage”, lär dock bli besvikna. Här handlar det om kortare serier utan återkommande seriefigurer. Min favorit i numret är Ian Colbells “Barätta”, som absolut inte är den proffsigaste humorserie, som jag har läst, men som absolut är riktigt rolig emellanåt. Bra är även “Kisen”, “Qnasbollar” och “Ura Kaipa”.
Nr 5 var det sista numret i denna årgång, och här tycker jag att “Kurt Jönssons vardag” med manus av Björn Rosbro är riktigt bra. Kul, bra och fungerande manus. Rosbro har även hjälpt Per Kjellsson med manus i “I grefvens tid”. Dessa båda herrar gav senare förövrigt ut seriefanzinet “Fenix”, vilket även det kan rekommenderas att läsas. “Toby Topp” är en trevlig barnserie, men lite för “plottrig” i teckningarna. Lite för mycket i de annars riktigt snygga teckningarna. Mycket är inte alltid bäst, och där får jag sätta punkt för den här gången.