Alix av J Martin

[Estelle]

Hittade, köpte och läste Den sista spartanen igår. Fruktansvärt grym historia...
Funderar på en sak och undrar om någon annan tänkt samma sak.
Det finns ju fler paralleller mellan Alix och Asterix än namnlikheten. De båda serierna utspelar sig samtidigt, dvs c:a år 50 fKr., har en galler i huvudrollen som trasslar omkring i den då kända världen (den av romarna kontrollerade världen). Osv.

Kan det möjligen ha varit så att Goscinny och Uderzo medvetet hade Alix i tankarna när de skapade Asterix? Att Asterix var en mot-Alix eller en anti-Alix... Att de inte gillade Alix flathet och undergivenhet i förhållande till romarna (ockupationsmakten). Kanske gillade de inte den mesige Enak heller och ville ge sin hjälte en mer rejäl polare (Obelix)?
Har jag rätt? Vem skulle fått spö om Obelix och Enak fajtats?

[Labrador Road 26]

Trodde Asterix var tidigare än Alix, alltså skapad innan. Enak har väl inga krafter i stil med trolldryck så där är nog utgången given. Det jag verkligen gillar i Alix är färgläggningen, underbara skyar med mera.

Snygg sajt om äventyren:
http://alixintrepide.chez.com/

[Estelle]

Alix började 1948. Asterix började 1959.

[Estelle]

Ang fight kunde ju Enak få lite trolldryck också...

[Labrador Road 26]

Alix började 1948. Asterix började 1959.

Aha, det var som tusan, antar att den hade premiär i Tintin-tidningen som debuterade det året. Martin bör vara den mest framgångsrike från Studio Hergé-gänget (utöver Hergé förstås) gissar jag, med kanske Leloup strax efter. Fasiken blev sugen på att läsa lite Alix nu, men de är inte tillgängliga, korkat att ha sina grejer nerpackade.

[Agentum]

Jag äger bara ett sånt album och det har jag aldrig ens läst, det kändes väldigt standard europeiskt äventyr.

Men man kanske ska läsa det då.

[Estelle]

Har svårt att se hur denna serie någonsin kunde vara en superhit. Finns det någon serie som varit mer okänsligt textad och träigt översatt? Men det är naturligtvis kul att det finns serier som handlar om antiken. Kanske såldes de här albumen huvudsakligen till skolbibliotek? Hoppfulla svensk-, fransk- och latinlärare hoppades (en del historielärare också) att barnen plötsligt skulle väckas till livslång aptit på fornkunskap, grekiska, latin, arkeologi etc etc.
Alltsammans praktfloppade förstås. Nu, i det Alixsanerade samhället, den Alixsanerade skolan, kan inte ens lärarna stava. (Svensk stavning alltså! Andra språk=hahaha [[[Men nu är jag visst offtopic.... OK OK Erik, jag ska sluta......]]]]

[Agentum]

Nä, en superhit förväntade jag mig inte, då skulle man förstås säkert redan läst nåt album för länge sedan, de var helt enkelt inte så populära som andra belg/franska album.

[Estelle]

Någon satte upp färgläggning och himlar på seriens förtjänstkonto. Man skulle kunna lägga till handlingens oförutsägbarhet också. Ibland när man läser någon annan serie (Fantomen, Lucky Luke, Tintin eller vad som helst) brukar man ana vartåt det barkar på sidan 15 eller 20. Men det gör man inte i ett Alix-album. Man förstår inte alltid var Alix och Martins sympatier ligger heller.

Det hade varit lite kul att läsa något av Martin där romarna var utbytta mot nassar eller andra mer "moderna" stövelklampare (eller sandalklampare...)

[Svartslipsen]

Alix började 1948. Asterix började 1959.

Aha, det var som tusan, antar att den hade premiär i Tintin-tidningen som debuterade det året. Martin bör vara den mest framgångsrike från Studio Hergé-gänget (utöver Hergé förstås) gissar jag, med kanske Leloup strax efter. Fasiken blev sugen på att läsa lite Alix nu, men de är inte tillgängliga, korkat att ha sina grejer nerpackade.

Stämmer, det första äventyret, "Alix L'Intrepide" (ung. "Alix den Djärve") publicerades ursprungligen i "Journal de Tintin".

Jag är personligen svag för "Alix", de album jag läst har alla haft bra och precis som Estelle nämnde, ganska oförutsägbara handlingar. Mina personliga favorit-album är "Den Svarta Järnklon", "Den Etruskiska Graven" och "Oribals Tiaria", som samtliga hör till toppskiktet inom Martins produktion.

En sak som stör mig lite är att vi aldrig fick se något av de övriga albumen med Arbacés (eller Arbakis, som han kallas i den svenska översättningen av "Oribals Tiara"). Jag undrar just hur många som köpt just det albumet, läst det och undrat över hur det kommer sig att Alix och skurken känner igen varandra sedan tidigare?

Första albumet jag läste var "Le Sphinx d'Or" ("Guld-Sphinxen") för övrigt och det är också ett bra album, som bitvis känns som en "James Bond"-film, förlagd till antiken (skurken har ett hemligt högkvarter och ska med ett nytt vapen -svartkrutet- lägga under sig världen, för att nämna ett exempel).

[KRax]

Ursprungligen postat av Estelle


Kan det möjligen ha varit så att Goscinny och Uderzo medvetet hade Alix i tankarna när de skapade Asterix? Att Asterix var en mot-Alix eller en anti-Alix... Att de inte gillade Alix flathet och undergivenhet i förhållande till romarna (ockupationsmakten). Kanske gillade de inte den mesige Enak heller och ville ge sin hjälte en mer rejäl polare (Obelix)?

Kan gott tänka mig att Alix var en inspiration till Asterix, men så långt som till anti-Alix, nej det tror jag inte. Asterix är en Heja-Frankrike-serie, javisst, men det är Alix också. Han är inte undergiven, han är en romare, men med galliska rötter, dvs Alix är också en Heja-Frankrike-serie. Alix är den romerske hjälten som är extra mycket hjälte, ty han är fransman. Romarna som folk är inte dåliga i Alix (bara vissa personer), snarast tvärtom, de står för modernt tänkande, religonsfrihet och utveckling.

Skillnaden mellan Asterix och Alix är skillnaden humor/realism. Den komplexa realiteten visas tydligt i Iorix den store. Iorix återvändande till preromansk kultur avslöjas som oönskat i det nya Gallien, trots det spontana sympatiska intrycket det gör på hans eget folk. Visst, romarna var erövrare, men de bidrog med så mycket gott i Gallia Transalpina att de gärna fick stanna.

Jag tycker mycket mycket om Alix. Torr så att det inte är klokt, men ändå med hjärta. Imponerande manus och förbluffande detaljerad och korrekt. De album som finns på svenska håller en mycket jämn kvalitet, de är alla läsvärda.

Sedan, Enak... Problemet med Alix är ju att Jacques Martin gjorde Alix så helylle så att man nästan storknar, mycket mer än Tintin. Det är samma sak med Frank och både Frank och Alix har fått pojkar/ungdomar till partners, för att ännu mer framhäva Alix och Franks hjältestatus. Både Enak och Johan trasslar till det ideligen, så att Alix och Frank måste demonstrera sina kvaliteter. Obelix är också en hjälte bredvid Asterix - de är ett radarpar - men Enak är en stackare som Alix tar hand om och ansvarar för, så att vi verkligen ska förstå vilken jäkla hyvens kille Alix själv är. Det är nästan svårt att inte tro att det ska antyda lite homoerotik.

Ja, jag vill också läsa mer om Arbakis!

[Svartslipsen]

Jag har läst någonstans att Enak från början var tänkt att vara en engångsfigur, men att han blev så populär bland läsarna att han fick vara kvar i serien efter sitt första framträdande.

På tal om inget, är jag den ende som sympatiserar lite med Rafa i "Den Svarta Järnklon". Ok, han är en fanatiker som i sin hämndlystnad inte bryr sig om om oskyldiga (Gallas brorson) far illa, men å andra sidan så blev hans hemstad utplånad och de skyldiga fick aldrig något riktigt straff.

[Estelle]

Någon mer än jag som noterat likheten (som säkert är rent slumpmässig) mellan Xena och Alix (baklänges: Anex och Xila). Enak och Xenas sidekick (vad hon nu heter?) har exakt samma personlighet. Utspelar sig Xena i en fullständig fantasiverklighet eller ska det föreställa antiken?

(Heter hon verkligen något så mesigt som Gabrielle???)

(Spin off till Hercules [enl. IMDB]... det ska allstå föreställa den grekiska antiken... Fast enligt vissa romerska legender hängde hjälten Herakles/Hercules en hel del på den italiska halvön också...)

[Labrador Road 26]

Enak och Xenas sidekick (vad hon nu heter?) har exakt samma personlighet. Utspelar sig Xena i en fullständig fantasiverklighet eller ska det föreställa antiken?

(Heter hon verkligen något så mesigt som Gabrielle???)

OT: Yep, hon heter Gabrielle vilket jag aldrig reflekterat över som mesigt. Finns en bra episod där Gabrielle är som en kvinnlig Indiana Jones och Xena som den lite nördiga sidekicken som ser ut som en bibliotekarie.

Jag har alltid sett det som att serien utspelar i en slags fiktiv grekisk mytologisk tid där gudarna kan interagera med "verkligheten", lite som Army of darkness (Evil dead III) är i en fiktiv medeltid.

Kopplingen om någon undrar är Sam Raimi som är medproducent till Xena och även brorsan Ted medverkar som Joxer (the mighty), även Bruce Campbell är med i några avsnitt.

Systerserien Cleopatra 2525 har förflyttat Cleopatra till framtiden så alternativa verkligheter verkar ligga skaparna varmt om hjärtat.

Mera exakt hur det ligger till med Xenas placering i antiken lär spion13 här på forumet kunna upplysa om. Slut OT.

[Estelle]

Bra info (inte särskilt offtopi heller eller?).
Tänk om Xena fick Enak som sideqiq. Och Enak dessutom bytte stavning till Enax.
Då skulle det bli
X E N A
&
E N A X

Vad det nu skulle vara värt?

[Håll utkik efter "Obelix möter Gabrielle" hos välsorterade tidnings och tobakshandlare under spetember månad]

[Estelle]

Två funderingar angående Martin.
Dels det här med Lefrancs (sv: Frank) och Alix pojksidekickar. Det fanns tydligen en regel i de från katolskt håll hårt kontrollerade belgiska barntidningarna som förbjöd en ogift manlig hjälte att ha en flickkompis vid sin sida (dett kunde kanske hetsa de små läsande katolska gossarna till syndigt och sexuellt tänkande?). Istället uppstod den här typen av sidekick, som återkommer lite här och där i den fransk-belgiska barnkulturen och får hjälten att verka vara lite smygpedo.
Dels det här med politiken. J Martin målade bl a affischer åt rexisterna (en sorts nästan-fascistisk riktning långt ut på högerkanten)i sin gröna ungdom, men är det någon som vet lite mer om det här? Man ser här och där antydningar om att han fortsatte ha sådana värderingar även längre fram i livet --- men finns det något konkret belägg, eller är det bara elakt skvaller?

[Ingemar]

Jag läste en Alix härom dagen, och jag tycker faktiskt serien är nånstans mellan tråkig och förfärlig. Handlingen är träig och lite virrig, men det kan man säga om många äldre serier, men framför allt är den riktigt, riktigt dålig på ansikten. Alla går med samma plastiga, stela ansiktsuttryck och de kan inte se varken glada eller arga ut. Det drar ner en bra bit.

Albumet jag läste hette nåt i stil med "Den onda guden" och handlar om hur en afrikansk stam som behandlas illa av romarna hämnas med en magisk staty som utstrålar en förgörande strålning på nätterna. Så långt är allting bra, men när man helt parallellt har handlingen där Alix och hans vänner luras dir på grund av att Alix skyddslings mor råkar vara hos just denna stam, då blir det för mycket på en gång, irrelevanta parallellhandlingar. Och ovanpå det kommer en idiotisk konflikt mellan Alix och romarnas militäre ledare så blir det hela rätt krystat och får många fokus.

Jag har läst någon annan tidigare och tyckte ungefär likadant om det albumet, vilket det nu kan ha varit. Nej, den serien skall jag inte skaffa fler av.

[Estelle]

Det är väl just träigheten som bidrar till kultstatusen. Det brukar väl vara så. Det är lite som Lisa och Sluggo. Eller Tintins byxor som blev kvar på 1920-talet.
Så fullständigt konsekvent feltänkt att det blir coolt.
Kapten Stofil skulle säkert lägga pengar i kollektbössan om han visste att pengarna gick till ett projekt med syfte att återutrusta högstadiebiblioteken med kompletta Alixsamlingar.

[braxtallrik]

Köpte just mitt första Alixalbum på tradera,Nilfursten.Ska bli skoj och se vad det är för något.Tittade på andra Alixannonser och en skrev så här :"Alix äventyr 1, Carlsen Comics. Tredje upplagan 1976. Blå rygg, ovanligare än första upplagan". Stämmer det? Länk. http://www.tradera.com/Alix-aventyr-1-D ... n_96026336

[Offissa Pupp]

Dags att boosta lite Alix! Tidigare har jag läst lite Alix, men inte riktigt fastnat. Tror att det berodde på att jag inte visste så noga vad jag hade att förvänta mig. Det är ju knappast en serie i marcinelle-skolan direkt, men tar man det för just den "förfäliga och tråkiga" (som Ingmar skriver ovan) allvarliga serie det är så är den fantastiskt! Läste precis det första albumet i serien "Alix l'intrépide" (typ Den djärve) och blev helt fast. Var riktigt spännande och rent filmisk i sina kvalitéer. En serie i juste antikmiljö med en storslagen epik a la mastadontfilmsmatiné! Så - rota fram Alix ur gömmorna, bläddra försiktigt och njut! Se så!