Vilda västern betraktad genom fra/bel:a glasögon
Av de serier som nämnts hitils håller jag (också) Blueberry högst, men både Jim Cutlass och Bouncer ligger också bra till.
Det gick en hel del westernserier i Fantomen i början på sjuttiotalet, som t ex Idaho och massor av one shots. En nyupptäckt favorit för mig är Mark Trail, men då går vi nog utanför vad man kan kalla westernserie. Det här är en realistisk äventyrsserie i vildmarksmiljö, men tidsmässigt ligger den för sent för att vara western (runt 1950 skulle jag säga) och geografiskt har de två senaste äventyren jag läst utspelat sig i alaska ...
Det gick en hel del westernserier i Fantomen i början på sjuttiotalet, som t ex Idaho och massor av one shots. En nyupptäckt favorit för mig är Mark Trail, men då går vi nog utanför vad man kan kalla westernserie. Det här är en realistisk äventyrsserie i vildmarksmiljö, men tidsmässigt ligger den för sent för att vara western (runt 1950 skulle jag säga) och geografiskt har de två senaste äventyren jag läst utspelat sig i alaska ...
- Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Vill inte ge mig in i tungrodda definitionsstrider (vad är egentligen en 'västern'?), men Blårockarna tyckte jag var en riktigt bra serie. Nu var det visserligen en massa år sedan jag läste ett fåtal album, men hur ligger egentligen läget för denna serie? När man ser albumen på serieantikvariat är de alltid osannolikt dyra, varför åtminstone jag inte gett dem en chans till. Hur kommer det sig, trycktes dem i sjukt små upplagor, eller är det en enormt populär serie här i Sverige? För att vara en populär serie känns den dock som ganska lite diskuterad. Kanske är det dock läge för en nyutgåva?
Offissa Pupp skrev:
Vill inte ge mig in i tungrodda definitionsstrider (vad är egentligen en 'västern'?), men Blårockarna tyckte jag var en riktigt bra serie. Nu var det visserligen en massa år sedan jag läste ett fåtal album, men hur ligger egentligen läget för denna serie? När man ser albumen på serieantikvariat är de alltid osannolikt dyra, varför åtminstone jag inte gett dem en chans till. Hur kommer det sig, trycktes dem i sjukt små upplagor, eller är det en enormt populär serie här i Sverige? För att vara en populär serie känns den dock som ganska lite diskuterad. Kanske är det dock läge för en nyutgåva?
Om du är beredd att läsa dem på engelska kan du kolla vad Cinebook gett ut (http://www.cinebook.co.uk/catalogue~cat~A-008-033B.asp); de finns att beställa billigt på exempelvis engelska Amazon.
Simon säger: Serierecensioner på http://smorkin.wordpress.com
Blueberry har sin nackdel att ett album inte berättar en historia utan det sprids ut över fler, det är en jäkla bra serie men blir svår att sälja i den formen, den skulle funka bättre fortlöpande eller i samlingar.
Jag håller ju ännu på de amerikanska varianterna, men har släppt in sånt som Blueberry med på senare år, det är inte samma sak utan det är bra på ett annat sätt.
Visst vi får hoppas att westenserien kan uppstå igan, som nån skrev struntsamma om inte old west var så hård som det visas i diverse filmer och serie, vad gör det egentligen?
Jag håller ju ännu på de amerikanska varianterna, men har släppt in sånt som Blueberry med på senare år, det är inte samma sak utan det är bra på ett annat sätt.
Visst vi får hoppas att westenserien kan uppstå igan, som nån skrev struntsamma om inte old west var så hård som det visas i diverse filmer och serie, vad gör det egentligen?
9mm, i'm never further away than that.
- Blåbärets Äventyr
- Good
- Inlägg: 5
- Blev medlem: lör 26 dec 2009, 18:00
- Kontakt:
Vi var inne på Blårockarna tidigare i den här tråden. Just Blårockarna är en serie som jag till stor del har missat (jag har läst tre album), och som jag nog borde skaffa mer av. Det kom ju så mycket bra i serieväg på 1980-talet att det inte var möjligt att köpa allt. Vilket Blårockealbum är det bästa? Nr 9 Värvningen är det som jag gillar bäst av dom som jag har läst.
Nog kan man väl prata om även skämtwestern ... För egen del är jag omåttligt förtjust i Stan Lyndes produktion, från tidig Rick O'Shay som är nästan enbart humor till Latigo och sen Rick O'Shay som är mer realistisk äventyrswestern. De är ju inte lika blodiga som Bouncer eller Blueberry, men det hindrar ju inte att spänningen finns där!
(Lyndes senare humorserier, Sluga Räven & co samt Rövar-Bob, ger jag dock inte lika mycket för)
(Lyndes senare humorserier, Sluga Räven & co samt Rövar-Bob, ger jag dock inte lika mycket för)
Wakuran skrev:
Jag tror Jacovitti annars gjorde någon serie som hette Zorro Kid i liknande stil...
"Zorry Kid", väl? Eller var det bara en person i Coco Bill? En del små smakprov publicerades i Fantomen, som
Jacovittis vildsinta värld under 2004-05.
Senast redigerad av 2 rkaj, redigerad totalt 0 gång.
Jo, du har rätt. Jag tänkte att han kanske hette Zorro Kid på italienska, men efter att ha kollat it
http://www.jacovitti.it
hette han såklart Zorry Kid även där.
http://www.jacovitti.it
hette han såklart Zorry Kid även där.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Re:
Agentum skrev:Blueberry har sin nackdel att ett album inte berättar en historia utan det sprids ut över fler, det är en jäkla bra serie men blir svår att sälja i den formen, den skulle funka bättre fortlöpande eller i samlingar.
Nackdel för utgivningen, men stor fördel för berättandet. Det hänger ihop, serien har ett tydligt minne, det är en kolossal fördel. Man kan tänka sig att Blueberry skulle kunna samlas i en komplett tegelsten av Bone-typ med god behållning.
Westernhumor skulle kunna lyftas ut till en egen tråd. Lucky Luke, Rick O'Shay, Blårockarna och Coco Bill. Lucky Luke (med Goscinny-manus) och hyfsat tidiga Rick O'Shay tycker jag är lysande. Blårockarna är klart godkänd. Coco Bill, tja, inget man kan läsa i större doser. De finns så klart fler. De borde vara en egen lista, det går inte att jämföra spänning/äventyr/pangpangwestern med humoristisk western, de är i grunden olika.
Själv har jag en viss svaghet för de lugnare westernserierna, som Buddy Longway. Det är ett annat tempo, mycket mer tid på karaktärsbeskrivningar, och det känns aldrig som om de slänger in kanonmat som de ofta gör i Blueberry och Comanche.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re:
lennon skrev:Ursprungligen postat av Jan Hoff
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
Ser bra ut Själv håller jag Blueberry högst, följt av Comanche. Buddy Longway är också väldigt bra, där fick man också läsa ett riktigt slut, där det inte kan bli mer. (saknas tre album i den svenska utgivningen).
Var inte Indianserien också fransk ? Edit: Hans Kresse var holländare.
Hur slutar Buddy Longway?
Re: Re:
skaraborg76 skrev:lennon skrev:Ursprungligen postat av Jan Hoff
Vi börjar med en lista. Men förhoppningsvis ska detta bli början på en lång, givande diskussion.
1. Jerry Spring.
2. Blueberry.
3. Comanche.
4. Jonathan Cartland.
5. Ringo.
6. Blårockarna.
7. Lucky Luke.
8. Buddy Longway.
9. Jim Cutlass.
10. Bouncer.
11. Al Crane.
Ser bra ut Själv håller jag Blueberry högst, följt av Comanche. Buddy Longway är också väldigt bra, där fick man också läsa ett riktigt slut, där det inte kan bli mer. (saknas tre album i den svenska utgivningen).
Var inte Indianserien också fransk ? Edit: Hans Kresse var holländare.
Hur slutar Buddy Longway?
Den har ju på sitt sätt 2 slut egentligen, dels ett slut för de första 16 albumen, sedan ett nytt slut för de fyra efterföljande. (Finns inte på svenska, dock på danska.) Det 20:e albumet slutar med att Buddy dör, efter ett långt och händelserikt liv, tydligen.
http://comicwiki.dk/wiki/Buddy_Longway
Hmmm, tydligen ska det senaste albumet innehålla en hämndhistoria.
Den bästa westernhämndshistorian jag sett är nog annars Sam Peckinpah's "The Ballad of Cable Hogue".
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ballad_of_Cable_Hogue
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Vilda västern betraktad genom fra/bel:a glasögon
Blårockarna är en favorit serie.
De första nr är mer krigiska. Och det är våld med. De skjuter och hugger in på sydstatare. Även om våldet är ganska balanserat.
Det är också lite mer personer och inte bara den dumme serganten och den smarte korpralen. När jag var yngre tyckte Chesterielf var så dum att jag nästan blev lite arg på honom. Blutch tycks i mitt fall bli mer slug och feg.
Tyvärr så blir det mindre krig och handlingen handlar lite mer om och kring kriget inte om kriget.
Blueberry är bra. Första albumet var General gula håret och jag tycker det nr är bäst. Blåbäret gör sig bättre i militär miljö.
Konspirationen som skylls på Blueberry tycker jag är lite för fantasifull.
Comanche är Okey, men jag känner att persongalleriet och handlingen känns som den berättas förr. Men den är snyggt tecknad.
Buudy Longway var kul. Frugan hans ser ut som en seriefigur i första avsnittet och blir gammal fårad tant i slutet. Också en serie som borde översatts. Man blir snart tvungen att emigrera till Danmark.
En del avsnitt bra och en del mindre bra.
Lucky Luke läste jag som yngre, vem gjorde inte det. Men jag har nog tröttnat. Är det någon mer än jag som undrar om Adolf H fått bidra till Daltons utseende?
Gillade fakta rutan som var med i en del album.
Cartland har läst några nr men sällan och då den var fortsättningsserie i western så missade man ett och annat avsnitt. Gjorde inte saken lättare.
Men visst, det är mycket jämer och elände. Snyggt tecknad, lite skrämande kanske när man var en grabb under 10 år?
Ratata kanske borde vara med. Rolig men inte så man skrattar. Gör sig bäst ihop med Luke och inte som egen serie.
De första nr är mer krigiska. Och det är våld med. De skjuter och hugger in på sydstatare. Även om våldet är ganska balanserat.
Det är också lite mer personer och inte bara den dumme serganten och den smarte korpralen. När jag var yngre tyckte Chesterielf var så dum att jag nästan blev lite arg på honom. Blutch tycks i mitt fall bli mer slug och feg.
Tyvärr så blir det mindre krig och handlingen handlar lite mer om och kring kriget inte om kriget.
Blueberry är bra. Första albumet var General gula håret och jag tycker det nr är bäst. Blåbäret gör sig bättre i militär miljö.
Konspirationen som skylls på Blueberry tycker jag är lite för fantasifull.
Comanche är Okey, men jag känner att persongalleriet och handlingen känns som den berättas förr. Men den är snyggt tecknad.
Buudy Longway var kul. Frugan hans ser ut som en seriefigur i första avsnittet och blir gammal fårad tant i slutet. Också en serie som borde översatts. Man blir snart tvungen att emigrera till Danmark.
En del avsnitt bra och en del mindre bra.
Lucky Luke läste jag som yngre, vem gjorde inte det. Men jag har nog tröttnat. Är det någon mer än jag som undrar om Adolf H fått bidra till Daltons utseende?
Gillade fakta rutan som var med i en del album.
Cartland har läst några nr men sällan och då den var fortsättningsserie i western så missade man ett och annat avsnitt. Gjorde inte saken lättare.
Men visst, det är mycket jämer och elände. Snyggt tecknad, lite skrämande kanske när man var en grabb under 10 år?
Ratata kanske borde vara med. Rolig men inte så man skrattar. Gör sig bäst ihop med Luke och inte som egen serie.
Re: Vilda västern betraktad genom fra/bel:a glasögon
När det gäller Blueberry tyckte jag att serien var bäst när Chihuahua Pearl var med. En bra figur (tuff och självständig -- mer antihjälte än Blueberry) som Charlier och även Giraud utvecklade så långt att hon gärna kunde fått en egen soloserie. Om man jämför Blueberrry och Comanche kan man notera att i B förstoras och förmänskligas den kvinnliga bifiguren medan den kvinnliga huvudpersonen efter hand nästan helt försvinner i skuggan av den manliga bipersonen i C.