Hur kan maskerade hjältar hålla identiteten??

[Wakuran]

Att koncilierna (som väl var de kongresser / konvent som debatterade vilka bibelböcker som var på riktigt och vilka som inte var det, och hur saker skulle tolkas) uppstod känns ju inte så konstigt, dåtidens munkar var helt enkelt lika nördiga som nutidens seriefantaster och gillar att debattera vad som är kanon etc ...

...eller som Simon Lundström har sagt: "En munk är ju en gud-otaku!".

[Agentum]

Jo, självklart har ni rätt, det har naturligtvis lagts ner enorma tankegångar på dessa berättelser ur olika religioner genom åren, hur ska man tolka det ena eller det andra.

Alla är inte bokstavstroende givetvis, men de måste ändå svälja grundprinciperna.

Jag menar bevisen är väl ungefär lika stora att det finns någon form av gud som att marsupilami finns i nån djungel, alltså om man ska vara krass(som jag är).

[Zara Hero]

Jag är inte heller religionshistoriker, men ...

Att koncilierna (som väl var de kongresser / konvent som debatterade vilka bibelböcker som var på riktigt och vilka som inte var det, och hur saker skulle tolkas) uppstod känns ju inte så konstigt, dåtidens munkar var helt enkelt lika nördiga som nutidens seriefantaster och gillar att debattera vad som är kanon etc ...

Däremot att denna bibelkanon fick så starkt fäste kan mycket väl bero på att det var lättare att manipulera folk så. Kanske inte så att någon har suttit och bestämt att "det ska finnas en och endast en rätta lära för då kan vi manipulera folk", men snarare så att tolkningsfriheter har skurit bort efterhand som folk som företrätt dem har kallats kättare av politiska skäl ...

Fast på 300-talet handlade det inte om några dussin nördiga munkar längre. Då var ju kristendomen etablerad som statsreligion i Romarriket. Visst, ett medel att kuva massorna med men också ett (förmodligen nödvändigt) sätt att tillmötesgå krav från en svårhanterlig befolkning som ville ha en kult med sådana inslag: blod, vin, evigt liv, rättvisa i himlen osv.

[Agentum]

300 år var en enormt lång tid då med, så mycket hinner ändras och putsas på i en sådan värld.

Det fins liksom ingen längre som upplevt det som påstås i böckerna, och det är inte svårt att övertyga folk om saker när de har i princip noll koll på hur världen eller nånting egentligen fungerar.

Men nu ska vi inte göra ern relionsdebatt här tycker jag.

Faktum är ju att det förmodligen funnits otroligt många "religuoner" som kommit och gått, de här kom väl i ett skede när folk började bli mer enade i nationer som ännu finns, de som försvann blev ju av med sina lika tvärsäkra religioner med.

De här började ju gå över gränserna med, alltså det åktes runt för att lära vildarna som vi här i norr tex., egentligen var det hela ganska fånigt då det ofta handlade om fördelar för de kungar och annat ledarfolk som gjorde att de bytte tro bara, det var bara affärer på den tiden, egentligen trodde de inte ett dyft på det hela då.

[Peral]

Apropå religioner så är den Grekiska gudasagan ett absolut måste för alla serieskapare som håller på med superhjältar i en form eller annan, Den är en guldgruva att ösa ur när det gäller att hitta intressanta karaktärer. Den Nordiksa gudasagan är också bra men inte alls lika bred.
För att återkomma till ämnet så kan man undra varför det här med hemlig identitet har blivit en så stor del av superhjälte kulten, en liknelse vore om Ronnie O'Sullivan och Roger Federer spelade i mask och kallade sig själv 147-mannen och Esset för att undvika papparazzis

[Agentum]

Tja den moderna anledningen är för att skydda sina närmaste från att bli utsatta för attacker frrån sura bovar.

Ursprungligen var det väl ett sätt att visa att nåt var hemligt och spännande, de kundee ha dräkter eller förklädnader.

Det här med Grekiska ller andra gamla gudar tycker jag personligen har falerat på superhjältesidan.

Deet blir den amerikanske stilen på allting, mycket lite av Thor är läsvärt tex, allt av Simonson praktiskt taget, han har iaf läst de gamla sagorna märker man, resten är skräp om man ska hårddra det, Ultimate varianten av Thor var/är dock intressant i sig.

De grekiska teman som finns hos Marvel är just heller inget vidare, det är aningen bättre hos DC som har sin Wonder Woman med bakgrunden ur det och där tex Peréz använt sig bra av diverse gudar.
DC har dock inte nordiska gudar inblandade, vilket egentligen käns skönt.

Jag är mycket negativ till gudar som på nåt sätt skulle ställa sig till förfogande för amerikanska intressen, det är löjeväckande, därför gillar jag heller inte så mycket av Marvels idéer kring sånt där.

[Wakuran]

Jag tolkade iofs Peral's inlägg bredare, alltså inte att man explicit ska göra superhjältar av gudar, utan mer inspireras av samt analysera hur myterna är uppbyggda, vad gäller krafter, bevekelsegrunder etc. och sen införliva det i ens egna idéer. Det är ju enormt mycket mytologi i superhjälteserier.

[Zara Hero]

Hallå där, Agentum, ta och spana i Percy Jackson --- helylleamerikan och grekisk hjälte på samma gång. Kommer f.ö. som tecknad serie till hösten...

[Agentum]

Jag tolkade iofs Peral's inlägg bredare, alltså inte att man explicit ska göra superhjältar av gudar, utan mer inspireras av samt analysera hur myterna är uppbyggda, vad gäller krafter, bevekelsegrunder etc. och sen införliva det i ens egna idéer. Det är ju enormt mycket mytologi i superhjälteserier.

Mitt svar var att det iprincip alltid misslyckats helt enkelt, inget annat.

I WW tex. är ite gudarna superhjältar utan gudar och då funkar det ju, men hos Marvel är det ofta tvärtom vilket imho är fiasko OCH att jag bara anser att Simonson lyckades med Thor och de övriga, för att han läst på lite och sen själv som du skriver byggde på det, i de flesta fall är ju bara Thor en avengersmedlem som hjälper USA mot ondingar, det käns ju väldigt troligt, särskilt när han är den där halte läkaren som är amerikan, det hela är så löjligt så jag avskyr eländet.

I andra fall vet vi ju att det går utmärkt att göra serier av gudasagor, det hittar vi ju i Danmark om inte annat.

[Wakuran]

Thor hos Marvel är blond, ung och snygg... Bara det känns tveksamt... =S

[Labrador Road 26]

... i de flesta fall är ju bara Thor en avengersmedlem som hjälper USA mot ondingar, det käns ju väldigt troligt, särskilt när han är den där halte läkaren som är amerikan, det hela är så löjligt så jag avskyr eländet.

I andra fall vet vi ju att det går utmärkt att göra serier av gudasagor, det hittar vi ju i Danmark om inte annat.

Man kan nog se det på ett annat sätt, vilket land i världen är mest ruttet/korrupt och behöver mest hjälp från nordiska gudar? Självfallet är Sverige, med sina fel och brister, inte i närheten av den misär som USA har, både internt och sprider runt sig. Då får asarna rycka in där det behövs som mest, alltså i USA.

Thor hos Marvel är blond, ung och snygg... Bara det känns tveksamt... =S

Det är väl mer eller mindre självklart att han är det, ung är nog inte riktigt rätt, tidslös är nog mer korrekt. Givetvis är han snygg också, som jag skrev i en annan tråd, det är ett grundkoncept att alla hjältarna är så snygga som möjligt, så även en nordisk gud. Precis som gamla statyer av grekiska gudar föreställer vackra människor/gudar, inget konstigt med det.

[Zara Hero]

På tal om gudar så går de ju omkring på "stadens gator precis som en vanlig man" ibland. På sätt och vis är ju Jesus Guds alter-ego, hans Bruce Wayne/Peter Parker/Clark Kent-identitet. Även Oden går ibland omkring som en vanlig man, med långt skägg och grå hatt. Dionysos jobbar på samma vis i Backanterna.
Och Indras dotter, i Ett drömspel.
Men?
Vad vill jag säga?
Det är en flytande skillnad mellan hjältar, superhjältar, halvgudar och gudar.

[Kermit]

Det där med hemliga identiteter då...för mig personligen så gör det hjältarna mer intressanta. Varför? Jo, hela Marvels "koncept" när de kom var ju att många av hjältarna var vanliga killar eller tjejer med många vardagliga problem. Därför kunde man som liten drömma sig bort, tanken att man själv skulle kunna stoppa brott på kvällarna var helt enkelt inte så främmande. Det är helt enkelt lättare att relatera till. Jag menar, var hittar man flest gemensamma nämnare? Hos en utomjording som kraschade i en amerikansk håla och har en ensamhetens fästning på Antarktis? En miljonär/playboy som bor i ett gods och en grotta? Eller - en helt vanlig kille som har problem med hyra, tjejer, få jobb och blev biten av en radioaktiv spindel? För mig är det svaret givet.

Jag är i alla fall inte intresserad av att läsa om superhjältar där alla är allmänt kända och därmed inte har något vanligt liv vid sidan av. Spider-Man blev t.ex inte alls kul när han bodde hos Avengers och alla i hela världen visste att han var Peter Parker. Därför kan man helt enkelt välja att inte se just det där med hemlig identitet helt "realistiskt", alltså en viss suspension of disbelief helt enkelt. Självklart kan man ifrågasätta varför så få t.ex inte fattar att Clark Kent är Superman, men det leder å andra sidan till roligare historier.

[mikaelbergkvist]

Superhjältar var ju för barn från början, så kan det inte bara vara så enkelt som det är med barnteater, när en av karaktärerna delar en hemlighet med barnen i publiken, som de övriga karaktärerna i pjäsen inte känner till?
Barn älskar det, och det var nog en del av nöjet med den tidiga Stålmannen.
Dom visste, men inte Lois Lane eller Perry White, och Clark Kent kunde dela den hemigheten med barnen med en blinkning.

[Linus van Pelt]

Superhjältar var ju för barn från början, så kan det inte bara vara så enkelt som det är med barnteater, när en av karaktärerna delar en hemlighet med barnen i publiken, som de övriga karaktärerna i pjäsen inte känner till?
Barn älskar det, och det var nog en del av nöjet med den tidiga Stålmannen.
Dom visste, men inte Lois Lane eller Perry White, och Clark Kent kunde dela den hemigheten med barnen med en blinkning.

Det är nog en värdefull poäng, det blinkas väl bokstavligen en del till läsaren i de tidigaste serietidningsserierna om jag minns rätt. Men från början hade väl Siegel tänkt sig att figuren skulle rikta sig till en lite äldre publik och ville ju helst ha in den i dagspressen. Då kanske det även ligger något i Feiffers observation om den "omvända leken" (den som sedan återanvändes i Kill Bill), d.v.s. att Stålmannen klär ut sig till Clark Kent bara för att leka att han är en vanlig människa. För såväl Siegel själv som för många läsare (kanske särskilt unga män) skulle det då finnas något djupt tillfredsställande i föreställningen att den egna likheten med Clark Kent likaså i själva verket bara är en mask som man i princip kan kasta av när som helst för att i stället återta sin verkliga identitet som stilig och beundrad man. Att däremot verkligen vara Clark Kent och låtsas vara Stålmannen funkar däremot inte särskilt bra annat än möjligen i barnaåren.

Tycker att det borde ligga någonting i detta som en delförklaring till att den hemliga identiteten varit en så betydelsefull del av superhjältegenren, trots att de flesta superhjältar inte alls är förklädda motståndsmän i stil med Röda Nejlikan och Zorro och alltså inte egentligen skulle behöva någon hemlig identitet alls.

[Peter Eliasson]

Angående Stålmannen: den finns ingenting i serien som indikerar att Stålmannen har en annan identitet än just den som Stålmannen, så varför skulle folk tro det? Eftersom det verkar vara allmän kännedom att han kommer från en annan planet finns det heller ingen som skulle koppla samman Clark Kent från Kansas med en utomjording. Blanda inte ihop vad vi läsare vet med vad karaktärerna i berättelsen vet!

[mikaelbergkvist]

Jag tror att för vuxna så är den hemliga identiteten attraktiv av samma anledning som den är det på webben.
De flesta idag har ju redan en "hemlig identitet", det är bara att det att den inte är så värst "super" jämt.

[Zara Hero]

Jag tror att för vuxna så är den hemliga identiteten attraktiv av samma anledning som den är det på webben.
De flesta idag har ju redan en "hemlig identitet", det är bara att det att den inte är så värst "super" jämt.

Viktig poäng där. Superhjälteaktiviteter ofta olagliga. Det är lite Death Wish över hela konceptet. Bästa att ligga lite lågt med identiteten. Kan nog bli skattetrassel också. Är Superhjältar F-skattare eller A-skattare? Svartjobbare????

[Labrador Road 26]

Kan nog bli skattetrassel också. Är Superhjältar F-skattare eller A-skattare? Svartjobbare????

Skojar du? Var Jan Guillou skattesmitare eller svartjobbare när han skrev åt Folket i Bild/Kulturfront, eller tror du Mattias Klum är det när han säljer sina bilder? Clark Kent och Peter Parker jobbar på dagstidningar så de har mest troligen vanliga deklarationer. Bruce Wayne och Tony Stark är ju företagsledare så de lär ha F-skatt. Xaviers skola får säkert bidrag som alla friskolor.

Man kan liksom inte applicera hela den verkliga världen på fiktion, vissa saker är bara på ett visst sätt utan logiska förklaringar. Tror att man trasslar till det för sig själv om man inte kan underhållas av Sherlock Holmes utan att fundera på hur han köper kokain i gränderna av ruffliga typer.

Blir serierna bättre om man kan knyta allt i dem till verkligheten? Behövs det för att man till fullo ska kunna förstå dem?

[mikaelbergkvist]

Jag tror nog att de faktiskt blir bättre av att knytas till verkligheten.