Ett par reflektioner efter sommarens besök på loppmarknader:
Jag köper generellt inte serietidningar enbart för läsning längre. Jag har läst det mesta jag vill redan och det jag har missat finns på biblioteket i stor utsträckning. Därför är jag i stort sett ganska ointresserad av att själv handla läs-ex på loppisar och marknader. Dock tycker jag mig ha sett en trend i sommar där tidningar och böcker har börjat behandlas allt mer styvmoderligt. Allting vräks fram i stora högar och ingen bryr sig nämnvärt om att böcker och tidningar ligger och blir förstörda i väta och på marken. När började det bli så?
En annan liten rolig spaning är "springarna" och "gamarna" som jag har sett på ett par marknader också.
Springarna kutar så in i h-e när snöret faller och kutar bort till tidningarna (framför allt albumen) och lägger händerna på alla lådor och utbrister "jag tar rubbet!". När någon annan kommer och vill titta är allt "redan sålt". Därefter står springaren lugnt och fint och sorterar och rotar i backarna (han har fortfarande inte betalat för någonting). När han plockat ut 20-30 album (oftast Asterix, Tintin och Lucky Luke) viftar han lite nonchalant med sin hög och säger "äsch, jag har ändrat mig, jag tar bara de här. 5kr/st va?". Det här är vuxna män i åldern 30-50 år med Fjällrävenrygga. Ja, ja.
Gamarna är nästan ännu roligare. De har inte lika bra kondition som springarna och kommer ofta lite senare och får plocka resterna efter springarna. De har trots det samma "handpåläggningstaktik" och utropar någon sorts egenrätt till att titta i backarna. Senast förra helgen kom jag i kontakt med en gam. Med ena handen flitigt flippandes i Lucky Luke-albumen och den andra reservandes lådan bredvid säger killen på fullt allvar till mig: "Du, du är snäll och väntar lite med den, jag ska precis kolla genom där.". Varpå jag tittar först på honom och sen på killen bakom ståndet med en uppoffrande min. Killen i ståndet skruvar på sig lite olustigt, jag gissar att han anar att han kommer att behöva lösa en konflikt, men räddas av en annan kund som vill köpa något. Jag vänder mig till gamen och frågar om han menar allvar. Det gör han. Ja, ja.
Eftersom jag inte är intresserad av Tintin och Lucky Luke i FR-GD så känns det som det kvittar, men allvarligt talat. Gamen var ganska liten och klen och jag hade förmodligen kunnat lyfta både honom och Fjällräven-ryggan och sätta ner honom två meter bort, men ärligt talat, var tog den allmänna hyfsen vägen?
![Glad [:)]](./images/smilies/icon_smile.gif)