Hur gör jag en serie om en händelse i mitt liv

[Wakuran]

Inom SeF föredrar man f.ö. "sekvenskonst".

(Sekvenskonst verkar iofs kunna vara litet vad som helst, att döma av McCloud.)

[Peral]

Nu var det ett tag sedan jag läste Scott McClouds bok om serier, men skrev han inte så att serier kunde vara vad som helst därför föredrog han termen "Sequential Art" som myntades av Will Eisner?

[Wakuran]

Hmmm, enligt McClouds definition, så...

[Stjarnkonst]

Skrev det där inlägget för evigheter sedan och har av någon anledning inte svarat..något hände nog. Om någon har intresse av att svara igen så kan jag berätta att jag tänker mig en serie i stil med åsa grennvald, anneli furmark, klara wiksten. Inte en komisk utan en mer.."vardaglig" serie eller hur man ska tänka.

Förstår vad ni tänker om att det kan bli tråkigt. Jag är inte inne på att göra den komisk eller att göra om "mig" till en figur, men jag börjar känna att det kan vara bra att gå ifrån "mig" ändå. Kanske kan man säga att serien skulle handla mer om bearbetning av händelser, jag har själv uppskattat såna serier och det är väll därför som jag känner att jag skulle vilja göra något. Men...för tillfället så har jag problem 1 jag skäms när jag börjar rita. 2. jag mår dåligt av de saker som kommer upp och 3. Vad är meningen egentligen?

..Ett genomdeppigt inlägg..Tack för alla era svar och ideer.
..Och angående att ha med mycket sex i serien..hur tar man sig förbi den skammen lixom, att rita nakna människor?

[tfels]

Tycker att du bara ska ta och rita och berätta "rakt av". Inte söka effekter eller så. Beskriv händelseförlopp som känns angelägna för dig. Oroa dig inte för teckningarna, annat än att de ska gå att tyda så som du avser. Så tänker jag angående att berätta om vardagen.

[mikaelsol]

Jag tycker att man ska tänka lite som James Cameron med Titanic-filmen, alltså en egen story baserad på verkliga händelser.

[larsa66]

Denna serie kanske är en variant av det du menar:
http://webcomics.se/yxa-klinga-logdansen/

Den bygger på två verkliga,självupplevda historier, en av min far och en av mig. Jag blandade ihop dom och lät våra två seriefigurer spela rollerna. Jag skrev den som rakt av och skickade till Jan (manusförfattare) Han tyckte det skulle bli en bra början på historien och skrev ett manus, fast på ett annat sätt och med nya infallsvinklar.

Det gjorde att historien inte känns, och inte heller blir, självbiografisk. Det skulle kännas väldigt utlämnande och naket om jag gjorde serien precis vad som hände, med mig i huvudrollen, och mina känslor.

Sedan kan ju vissa händelser behöva ligga och gro innan man ser någon mening i dom.

jo...det var jag som var Troubadix