Långbens fru?

[Wakuran]

Har de två kusinerna någonsin varit med i samma serie?

Iaf inte enligt Inducks, Max har f.ö. nästan bara varit med i direkt Goof Troop-relaterat material...

[Linus van Pelt]

Nu är det väl inte heller enbart ideologi som åsyftats i de olika trådarna utan även just sådant som vissa moralregler och annat? Visst har Disney sedan skapat och påverkat en hel del, men helt fria att göra som de ville är väl å andra sidan inte helt rätt det heller. Var inte även Disney, när det begav sig, i många fall tvungna att hålla sig till de spelregler som dikterades av t.ex. »The Comics Code Authority« (CCA) i USA?

http://en.wikipedia.org/wiki/Associatio ... Publishers

http://en.wikipedia.org/wiki/Comics_Code_Authority

Jo, nu har väl Disney endast undantagsvis själva producerat serier, detta har varit utlicensierat till fristående förlag och i USA då framförallt Western Publishing, och det är först i relativt sen tid som företaget har låtit seriefigurerna komma in i det egentliga Disneyuniversumet. Så strängt taget kan man väl inte bedöma Disneybolagets eventuella konservatism/moralism utifrån de tecknade serierna - i de fall som t.ex. Barks fick bakläxa så var det väl en sak mellan honom och Western Publishing, och åtminstone dessas underförlag Dell Comics stod väl utanför the Comics Code. Men för övrigt har jag inget intryck av att vare sig Disney eller Western Publishing skulle ha varit sippare än något annat stort kommersiellt produktionsbolag eller förlag med barn som primär målgrupp, men Disney har nog svartmålats till följd av sin framgång som gjort varumärket och figurerna till i flera avseenden lättköpta symboler för amerikansk kulturimperialism.

Vad gäller Disneyimperiets eventuella konservatism så är det svårt att helt bortse från det faktum att Walt Disney själv var en aggressivt fackföreningsfientlig ledare som inte drog sig för att ange anställda och bekanta till FBI:s avdelning för "oamerikansk verksamhet". Att det bara förekommer brorsöner och familjekonstellationer andra än den traditionella kärnfamiljen är väl egentligen mer ett tecken på just den eventuella värdekonservatism; man vill paradoxalt nog inte nyansera bilden av hur en familj kan se ut - en ensamstående pappa får liksom inte förekomma. Ett så stort företag som producerar berättelser att sälja i USA måste ju också ses som en produkt av det ideologiska klimatet, man kanske inte kan förvänta sig något annat än värdekonservatism. Men visst, med en sådan enorm produktion inom olika genrer kanske man kan tolka in både det ena och det andra om man känner för det.

Det blir förstås lätt amatörpsykologiska spekulationer men även om Disney kanske personligen var en knepepajsare på flera sätt tror jag dock inte att han primärt drevs av någon politisk agenda utan i så fall snarare gick "högerut" till följd av strejken, som han väl upplevde främst som ett illojalt svek och ett chockerande grundskott mot den kreativa gemenskap han själv trodde var allas gemensamma drivkraft. Lite som kreatören och entreprenören som motvilligt upptäcker att hans verksamhet blivit en institution och att han själv måste bli administratör och företagsledare i ett slags formell opposition till sina medarbetare. Blev han reaktionär så var det nog därför att han uppfattade fackföreningar och vänsterideologier som de mest konkreta hoten mot företagets fortsatta skapar- och konkurrenskraft, men nu kom han ju i stället ofta att djupt orättvist karikeras som en farbror Joakim-typ vars enda intresse var pengar. Och bortsett från den föga subtila gliringen mot strejkande clowner i Dumbo finns det väl rätt sällan några tydliga uttryck för t.ex. aggressiv fackföreningsfientlighet eller annan politisk satir i studions alster, så i det sammanhanget är nog Disneys personliga åsikter inte så relevanta. Vad gäller familjevärderingarna så tycker jag som sagt inte man kan vänta sig att Disney lika litet som någon annan stor kommersiell studio skall uttrycka några radikala och kontroversiella åsikter förrän marknaden eventuellt efterfrågar det, men visst finns det väl på sitt sätt "ensamstående pappor" redan i Snövit och Pinocchio (för att nu inte nämna senare verk som Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och odjuret, Aladdin och Pocahontas), och överhuvudtaget så pass få funktionella kärnfamiljer i såväl de tecknade lång- och kortfilmerna som i serierna att det är märkligt att just namnet Disney skall förknippas med särskilt konservativa ideal i denna sak.

[skaraborg76]

En stor konstnär behöver inte vara en stor människa.

[Wakuran]

En stor konstnär behöver inte vara en stor människa.

Det är iofs sant.

Apropå Långbens eventuella släktskap hittade jag ett släktträd här på nätet. Som väntat en hel del oklarheter.

http://goofy313g.free.fr/calisota_onlin ... ftree.html

Glory-Bee (på svenska tydligen Glorietta eller Gullan) verkar vara den som oftast blir teoretiserad och spekulerad vara Max mamma.

http://coa.inducks.org/character.php?c=Glory-Bee

[skaraborg76]

Är det inte på wikipedia där de skriver att Långbens fru och max mor är död?

[Mithroth]

Är det inte på wikipedia där de skriver att Långbens fru och max mor är död?

Det här var det som stod när jag kollade:

Rötterna till "Långbens galna gäng" går faktiskt så långt tillbaka som till 1950-talet, då Långben fick en son, Goofy Jr., i de kortfilmer som visades på bio. Det är denne Junior som i dessa kortfilmer kom att växa upp och så småningom få namnet Max i "Långbens galna gäng". Totalt medverkade Goofy Jr. i fem kortfilmer:

* Fathers are People (1951)
* Father's Lion (1952)
* Father's Day Off (1953)
* Father's Week End (1953)
* Aquamania (1961)

Det är också noterbart att Max mamma, Mrs. Goofy, medverkar i ett par av dessa filmer. Vad som hände med henne är dock inte klarlagt.

[skaraborg76]

Kanske var på engelska jag lästet?

[MagnusR]

Har inte Långben en brorson som heter Gilbert?

Det påminner mig - jag kopplar ihop Gilbert med Stållångbenserierna - hur förhåller sig Stållångben till Långben i moderna filmer?

/Magnus

[Wakuran]

Har inte Långben en brorson som heter Gilbert?

Det påminner mig - jag kopplar ihop Gilbert med Stållångbenserierna - hur förhåller sig Stållångben till Långben i moderna filmer?

/Magnus

Vad jag vet förekommer Stål-Långben knappt öht i någon tecknad film, alls. Han gjorde något enstaka gästspel i House of Mouse, men den är ju till stor del en fanboy-serie fylld av smått obskyra cameos.

När jag googlar märker jag f.ö. att han var med i något avsnitt av Mickey Mouse Clubhouse, dessutom...

[PerEricsson]

Men eftersom Max är hund han med så är fru Långben med stor säkerhet hund.

Ja, kan det vara den här damen?

[Mithroth]

Är inte det där Pluto?!

[Wakuran]

Om en "furry-hund" och en "hund-hund" har sex, är det då tidelag? =S

[Wakuran]

Vad gäller familjevärderingarna så tycker jag som sagt inte man kan vänta sig att Disney lika litet som någon annan stor kommersiell studio skall uttrycka några radikala och kontroversiella åsikter förrän marknaden eventuellt efterfrågar det, men visst finns det väl på sitt sätt "ensamstående pappor" redan i Snövit och Pinocchio (för att nu inte nämna senare verk som Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och odjuret, Aladdin och Pocahontas), och överhuvudtaget så pass få funktionella kärnfamiljer i såväl de tecknade lång- och kortfilmerna som i serierna att det är märkligt att just namnet Disney skall förknippas med särskilt konservativa ideal i denna sak.

Studions naturfilmer är dock en fråga i sig, där de flesta djuren skall ha pressats in i någon kärnfamiljsmall där hanen var familjeförsörjaren, oavsett hur väl de passade in med de faktiska förhållanden. Jag tror de fick en hel del problem med lejonen, t.ex.

[Linus van Pelt]

Studions naturfilmer är dock en fråga i sig, där de flesta djuren skall ha pressats in i någon kärnfamiljsmall där hanen var familjeförsörjaren, oavsett hur väl de passade in med de faktiska förhållanden. Jag tror de fick en hel del problem med lejonen, t.ex.

Ja, det där är rimliga argument, jag har själv inte sett någon av dessa true-life adventures men har förstått att de kritiserats för att vara fiktionsberättelser som ser ut som dokumentärer och i det avseendet förstås korrekt kan beskrivas som förljugna. Vet inte i vilken mån Disney presenterade och sålde dem som dokumentärer men true-life-ledet i namnet är ju olycksbådande. Man kan dock notera att fenomenet förstås är äldre än Disney, etnologerna Jonas Frykman och Orvar Löfgren nämner t.ex. i en bok hur de borgerliga familjeidealen kan få segra över naturen och biologin även på gamla svenska skolplanscher: där "vandrar mamma häst, pappa häst och det lilla fölet i kärnfamiljens hage". Och även i ganska ny tid fick väl BBC kritik för att de med oviss rätt implicerade modersinstinkter hos dinosaurier i sina dataanimerade "dokumentärer".

[Offissa Pupp]

så i det sammanhanget är nog Disneys personliga åsikter inte så relevanta.

Jag menade inte heller att Walt Disney själv skulle låta sin eventuellt dolda agenda komma till uttryck i filmer och serier. (Det skulle ju vara att liksom Lars Peterson se medveten politik bakom varje konstnärligt uttryck...) Däremot menade jag att Walt Disneys person, som just aggresivt fackföreningsfiende och angivare, har påverkat mångas tolkning av Disneyimperiets produkter.

Vad gäller familjevärderingarna så tycker jag som sagt inte man kan vänta sig att Disney lika litet som någon annan stor kommersiell studio skall uttrycka några radikala och kontroversiella åsikter förrän marknaden eventuellt efterfrågar det,

Detta är, tycker jag, ett felaktigt sätt att se på saken. Det är inte så att varuproducenter enbart tillhandahåller en vara som kunder efterfrågar; tvärtom bygger kapitalism på att företagare skapar ett behov hos en kund. Man kan som företag aldrig slå sig till ro och hävda att man bara skapar det kunderna vill ha, man har faktiskt ett ansvar för vilket behov man skapar. Ta till exempel Tintin i Kongo, den rasistiska bilden av "infödingarna" mötte ju också ett behov.

Därmed inte sagt att du inte har rätt i din analys.

[Linus van Pelt]

Däremot menade jag att Walt Disneys person, som just aggresivt fackföreningsfiende och angivare, har påverkat mångas tolkning av Disneyimperiets produkter.

Ah, okej, då både är och håller jag med. I och med att Walt Disneys namn och person kom att bli en så väsentlig del av företagets verksamhet och marknadsföring så har nog många kritiker frestats att tolka bolagets filmer och TV-program som uttryck för Walt Disneys egna - av dem ogillade - åsikter, trots att denne ju alltmer tappade intresset för tecknarstudion efter strejken och kom att ägna sin energi åt nöjesparkerna och liknande projekt.

Även det faktum att Walt Disney kom att uppträda som en leende polerad värd och farbrorsfigur i företagets första TV-shower på 50-talet kom säkert att bidra till att han personligen (och därmed bolaget) i allmänhetens ögon inte längre så mycket förknippades med de anarkistiska tecknade matinéfilmerna från 30- och 40-talen som med 50-talets värderingar och familjeideal, med leende permanentade hemmafruar, stärkta vita förkläden och tvättmedelsreklam osv. När dessa programs barnpublik blev tonåringar och unga vuxna på 60-talet och skulle göra upp med sin barndom och föräldragenerationens ideal, blev den mysige "farbror Walt" från TV:ns Mickey Mouse Club förstås en särskilt tacksam måltavla, och det blev snabbt en sport att "avslöja myten" Walt Disney och presentera honom bara som cynisk affärsman, högerextremist, analfixerad och pervers etc.

Detta är, tycker jag, ett felaktigt sätt att se på saken. Det är inte så att varuproducenter enbart tillhandahåller en vara som kunder efterfrågar; tvärtom bygger kapitalism på att företagare skapar ett behov hos en kund.

Nja, där har jag en rätt avvikande åsikt och tror att den enskilde konsumenten-individen är i besittning av en stor mängd självständig vilja och behov och önskningar för sitt liv, och inte bara är en tabula rasa där varuproducenter kan "skapa" än det ena än det andra behovet. En sådan syn grundar sig i ett skuldbeläggande av producenten som samtidigt innebär ett ansvarsbefriande av konsumenten, som bara framställs som ett hjälplöst offer och viljelöst rö. Men det är ju en gammal och förmodligen fruktlös frågeställning att försöka bestämma vad som är orsak och verkan i dessa komplexa system, och för den diskussionen finns det nog bättre platser.

Hursomhelst får man väl vara lite försiktig så att man inte projicerar t.ex. svenska Alfons Åberg- eller Bamse-ideal till att bli något slags universellt kriterium på god barnkultur, som det är ett ansvar för resten av världen att försöka efterlikna med avseende på t.ex. familjeideal eller andra värderingar. Men om nu företag som Disney har ett ansvar att t.ex. "motverka konservatism" - vilket i sig väl innebär att man ändå tycker det är OK att de har en agenda, så länge den överensstämmer med vår egen - så får man väl säga att Disney ändå har tagit det: för det första finns det inte så mycket konservatism i själva filmerna som man kanske tror, för det andra håller ju bolaget sig ständigt på tårna genom att revidera sina gamla filmer - som när judestereotypen i Three Little Pigs snabbt byttes ut mot en "Fuller Brush Man" - eller helt lägga dem på hyllan, som i fallet Song of the South. Men då får man ju i stället ofta kritik för censurmentalitet eller historielöshet eller politisk korrekthet, enligt principen damned if you do, damned if you don't.

[Wakuran]

Apropå Långbens eventuella släktskap hittade jag ett släktträd här på nätet. Som väntat en hel del oklarheter.

http://goofy313g.free.fr/calisota_onlin ... ftree.html

Glory-Bee (på svenska tydligen Glorietta eller Gullan) verkar vara den som oftast blir teoretiserad och spekulerad vara Max mamma.

http://coa.inducks.org/character.php?c=Glory-Bee

Rötterna till "Långbens galna gäng" går faktiskt så långt tillbaka som till 1950-talet, då Långben fick en son, Goofy Jr., i de kortfilmer som visades på bio. Det är denne Junior som i dessa kortfilmer kom att växa upp och så småningom få namnet Max i "Långbens galna gäng". Totalt medverkade Goofy Jr. i fem kortfilmer:

* Fathers are People (1951)
* Father's Lion (1952)
* Father's Day Off (1953)
* Father's Week End (1953)
* Aquamania (1961)

Det är också noterbart att Max mamma, Mrs. Goofy, medverkar i ett par av dessa filmer. Vad som hände med henne är dock inte klarlagt.

Hittade en annan teori att Max mamma ska vara Penny, en ganska obskyr figur som förekom i någon barnbok på 90-talet.
Teorin verkar mest vara baserad på att sonen hade rött hår i 50-tals-filmerna:

http://users.cwnet.com/xephyr/rich/dzon ... penny.html

http://www.amazon.com/Pops-Penny-Minnie ... 1563261057

[PerEricsson]

Det är nog så att Långben (i de flesta av sina inkarnationer) helt enkelt inte har någon fru. Att ha lyckats få en son utan att en fru/partner är inblandad är väl inte konstigare än att han är en hund som pratar.

EDIT: Det jag menar är alltså att det finns en film-Långben som har fru och barn, en serie-Långben som varken har fru, flickvän eller barn, en annan serie-Långben som dejtar Klarabella ko osv. Om man kombinerar alla dessa blir det förvirrande.

[Linus van Pelt]

Hittade en annan teori att Max mamma ska vara Penny, en ganska obskyr figur som förekom i någon barnbok på 90-talet.
Teorin verkar mest vara baserad på att sonen hade rött hår i 50-tals-filmerna:

Av vad man får se av hustrun verkar hon dock både mänskligare och elegantare än dessa föreslagna figurer.

[Offissa Pupp]

... ett skuldbeläggande av producenten som samtidigt innebär ett ansvarsbefriande av konsumenten, som bara framställs som ett hjälplöst offer och viljelöst rö. Men det är ju en gammal och förmodligen fruktlös frågeställning att försöka bestämma vad som är orsak och verkan i dessa komplexa system, och för den diskussionen finns det nog bättre platser.

Du har naturligtvis helt rätt; jag ska inte fortsätta den politiskt laddade och komplexa relationen. Men jag kan inte låta bli att något bara påpeka att det trots allt råder en enorm maktobalans mellan ett miljardimperium och en enskild konsument.

Hursomhelst får man väl vara lite försiktig så att man inte projicerar t.ex. svenska Alfons Åberg- eller Bamse-ideal till att bli något slags universellt kriterium på god barnkultur, som det är ett ansvar för resten av världen att försöka efterlikna med avseende på t.ex. familjeideal eller andra värderingar. Men om nu företag som Disney har ett ansvar att t.ex. "motverka konservatism" - vilket i sig väl innebär att man ändå tycker det är OK att de har en agenda, så länge den överensstämmer med vår egen -

Även här har du naturligtvis helt rätt. Jag kan villigt erkänna att konstnärliga och politiska agendor är helt i sin ordning så länge de överensstämmer med mina. Och visst, tänkte på det vid tidigare inlägg - man kan ju undra vilket ansvar ett kommersiellt företag har för samhället? Och precis som du säger; man kan ju önska samhället i olika riktningar. Så länge det är ett företag i en marknadsekonomi har ju företag trots allt inget annat ansvar än att maximera vinst åt sina ägare.

Men så länge ett företag med ett sådant enormt inflytande aldrig låter några invanda mönster brytas, eller enbart menar att kunderna inte efterfrågar alternativa berättelser, så får de nog finna sig i att betraktas som en icke-progressiv aktör. Sen argumenterar du ju rätt övertygande att den bilden saknar teckning i åtminstone filmerna. Själv har jag knappt sett några av filmerna, så jag har lite svårt att ta ställning.