Svenska Serier andra omgången 1987-96

[Rufus]

Just nu läser jag mina gamla exemplar av Svenska Serier andra omgången (dvs 1987-96) på nytt. Jag håller just nu på med 1987-89, så jag får återkomma senare med mer. Eller om någon annan vill skriva om 1990-talet kanske? Svenska Serier var serietidningen där nya och/eller oetablerade serieskapare fick chansen. Till skillnad från första omgången av Svenska Serier (1979-82), så beställdes det även in material från etablerade serieskapare, vilket skulle lyfta tidningen. Jag tycker dock faktiskt att det blev tvärtom. "Proffsens" serier såsom Martin Udd (Magnus Knutsson & Ulf Jansson), James Hund (Jonas Darnell & Patrik Norrman), Traskens (Jonas Darnell) och Sven (redaktionen+gästtecknare), gillade jag inte då och inte nu heller. Däremot gillar jag absolut t.ex. Ratte (Knutsson/Jansson), och jag gillar många andra serier som dom har gjort, men just Martin Udd var ännu en agentserie. Det speciella med den skulle vara att den utspelas i Sverige, men det räcker inte för mig, och det finns dessutom ganska många andra såna också, och de få skämt som är med är inte särskilt roliga. Martin Udd gavs senare ut i album, men jag tror att de sålde ganska dåligt och nådde även aldrig popularitetsmässigt upp till den nivå som Ratte hade. Ratte var väl helt enkelt själva toppen på Knutsson/Janssons karriär och sedan har det gått nedåt. Det är i alla fall min uppfattning.

"Amatörerna" (senare kallade "gästartister") däremot bjöd på många ganska snyggt tecknade serier och ibland även tecknade i intressanta nyskapande teckningsstilar. På manussidan var det ofta lite tunt, men ändå hyffsat hållbart.

En serie som jag gillar riktigt skarpt är Titanic, en kul serie med rejält mycket crazyhumor. Snyggt och humoristiskt tecknad dessutom. Manus av Mikael Grahn. Tecknad av Johan Andréasson. Eftersom jag från Svenska Seriers första omgång gillade just Dix Dogfight (Grahn) och Flygkapningen (Andréasson bros) bäst, så var det kanske inte heller konstigt att jag gillar just denna serie bäst.

Andra serier som jag gillar är bl.a. Korsmannen (Grahn, Andréasson bros och Jonas Andersson), Peppe (Gunnar Krantz), Berättelser från Midgård (Mikael Oskarsson), Fyrtiotalisternas sammansvärjning (David Nessle) och Leif Carlssons serier. Den sistnämnde var etablerad som fanzineutgivare inom SF-fandom, men han var då helt okänd inom seriesammanhang, och hans serier fick ett ganska blandat mottagande. Men jag gillade (och gillar) hans speciella teckningsstil och speciella innehåll, men så hade jag i och för sig redan vant mig lite vid hans grejer genom hans fanzines.

[Wakuran]

Överlag tycker jag ju annars att den andra omgången var jämnare än den första. Dalarna var i princip aldrig lika djupa. James Hund gillar jag ju själv, även om Traskens känns hyfsat menlös...

[Rufus]

Överlag tycker jag ju annars att den andra omgången var jämnare än den första. Dalarna var i princip aldrig lika djupa. James Hund gillar jag ju själv, även om Traskens känns hyfsat menlös...

Efter att ha gett James Hund en andra chans, så har jag ändrat uppfattning lite. Vissa avsnitt av den serien är roliga.

[Linus van Pelt]

Tycker själv ganska tvärtom, de första årgångarna av omgång 2 var titelns bästa. Den första omgången levde på nyhetens behag men innehöll rätt många svaga inslag redan från första numret. De regelbundet återkommande Martin Udd, James Hund, Korsmannen och Peppe gav däremot omgång två den ryggrad av kvalitet som krävdes för att varje nummer av tidningen skulle vara köpvärt av annat än bara sympatiskäl.

Vidare tycker jag att Martin Udd är långt bättre än Ratte, som tyngdes ned av kravet på krystade kändisuppträdanden och slapstickhumor. Och någon agentserie är det väl inte riktigt, till skillnad från den allvarligare och tråkigare Kodnamn Falken.

[Wakuran]

Tycker själv ganska tvärtom, de första årgångarna av omgång 2 var titelns bästa. Den första omgången levde på nyhetens behag men innehöll rätt många svaga inslag redan från första numret. De regelbundet återkommande Martin Udd, James Hund, Korsmannen och Peppe gav däremot omgång två den ryggrad av kvalitet som krävdes för att varje nummer av tidningen skulle vara köpvärt av annat än bara sympatiskäl.

Vidare tycker jag att Martin Udd är långt bättre än Ratte, som tyngdes ned av kravet på krystade kändisuppträdanden och slapstickhumor. Och någon agentserie är det väl inte riktigt, till skillnad från den allvarligare och tråkigare Kodnamn Falken.

Apropå "regelbundet" så bidrog nog de där proffsserierna också till en regelbunden utgivning. Första Svenska Serier hade ju en mycket märklig hipp-som-happ-utgivning, där det kändes som redaktionen bara planerade för ett nytt nummer i taget.*

Och kan hålla med om att Martin Udd lyckas hålla en starkare stringens. Ratte kan ju vara väldigt rörig med alla cameos, Grönköpingssatir och buskishumor Knutsson stulit från sin tidigare serie Snells Express. Ibland kan man känna att alla älsklingar kanske inte borde ha getts konstgjord andning...

*Edit. När jag kollar upp det så inser jag förresten att utgivningstakten i andra versionen minskade till fyra nummer per år. Så det ledde väl sammantaget till både jämnare nummer och en utgivning som var lättare att hålla regelbunden.

[Rufus]

Vidare tycker jag att Martin Udd är långt bättre än Ratte, som tyngdes ned av kravet på krystade kändisuppträdanden och slapstickhumor. Och någon agentserie är det väl inte riktigt, till skillnad från den allvarligare och tråkigare Kodnamn Falken.

Och kan hålla med om att Martin Udd lyckas hålla en starkare stringens. Ratte kan ju vara väldigt rörig med alla cameos, Grönköpingssatir och buskishumor Knutsson stulit från sin tidigare serie Snells Express. Ibland kan man känna att alla älsklingar kanske inte borde ha getts konstgjord andning...

Lite märkligt att vi här tydligen tycker ganska olika. Flera av de skämt i Ratte som ni kallar slapstickhumor eller buskishumor, har jag förmodligen skrattat glatt åt. Och just detta att det ofta dök upp aktuella kändisar i serien, var en riktigt kul grej som Ratte-serien var ganska ensam om.

Martin Udd däremot känns mer som en "en i mängden-serie", tycker jag.

Vad tycker ni om de serier i Svenska Seriers andra omgång, som jag tycker bäst om då? Dvs Leif Carlssons serier, Titanic (av Mikael Grahn och Johan Andréasson) och Berättelser från Midgård (av Mikael Oskarsson)?