[quote="mikkeX"]
Eh - menar du att kvinnor inte har hjärnan påkopplad när de läser serier?
[/quote]
Ja, precis det menade han. Det förstår väl vem som helst? [V][:(]
Blake & Mortimer (obs: varning för spoilers)
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
Voronov -Konspirationen
Författare: Yves Senté
Tecknare: André Juillard
Första Utgivningsår: 2000, album från "Dargaud"
Handling:
Det är 1957 och kampen om rymdens erövring rasar mellan öst och väst, för närvarande har de förstnämnda ett starkt övertag och chefen för den sovejtiska rymdbasen i Bajkonur, general Oufa ger professor Illioutchine order att skicka upp en testraket trots den stora risken för ett meteorregn. Naturligtvis träffas raketen av en meteor och störtar, vad värre är, den har fört med sig ett dödligt virus tillbaka till jorden. Viruset hamnar i händerna på doktor Voronov, chefen för KGB:s medicinska klinik på basen, som i all hemlighet planerar att använda det för att göra sig av med inte bara Rysslands ledare utan även Västvärldens. Voronov själv har dock inte räknat med att hans assistent, Nastasia Wardynska är i sold hos en viss kapten francis Blake. Innan hon avslöjas lyckas Nastasia smuggla ut ett provrör med viruset ur Ryssland. Provröret hamnar i händerna på Blake, som tillsammans med Mortimer beger sig till Moskva för att ta kontakt med den brittiska ambassaden och sätta stopp för Voronovs planer.
Det som imponerar mest vad gäller "Konspirationen" är manuset. Även om "Affären" är det album i serien som känns mest "Jacobskt" så slår "Konspirationen" sin föregångare på fingrarna rent handlingsmässigt. Vi bjuds på både spänning (eldstriden mellan MI5 och Olrik i parken) tragedi (när Mortimer, utan att säga ett ord, meddelar Pouskachoïs fästmö om hennes älskades död) och humor (scenen på flygplatsen, då Olrik blir rejält förnedrad av den brittiska duon, man kan inte låta bli att tycka lite synd om honom). Det enda felet jag kan komma på med handlingen i "Konspirationen" är att scenerna följer lite väl tätt inpå varandra. Visst är det spännande, men ibland känns det också en aning stressat.
Den svagaste delen av detta album är utan tvekan Juillards teckningar. Juillard är i vanliga fall en mästerlig tecknare (se "Les 7 Vies de L'Èpervier" som han tecknat till manus av Cothias) men hans försök att anpassa sig till Jacobs' stil är inte riktigt lika lyckad som Benoits ditto i föregående album, miljöer och fordon är mycket bra skildrade, men karaktärerna ser något stela och hoptryckta ut.
Den bästa karaktären i "Voronov -Konspirationen" är utan tvekan dess titelfigur. Dr Voronov är en värdig motståndare till Blake och Mortimer; skoningslöst grym, beräknande och hal som en ål. Hans plan för att sprida viruset är både genial och utstuderad ondskefull. Förhoppningsvis kommer han tillbaka en dag, Voronov är en alldeles för bra skurk för att bara få försvinna.
Jag gillar även Nastasia, en vacker och intelligent ung dam. Att hon måste räddas av de manliga hjältarna gör mig inget, hon är trots allt en vetenskapskvinna och inte Modesty Blaise.
Utöver dessa två får vi även återse inspektör Kendall och David Honeychurch i varsin biroll och Mortimer springer vid ett tillfälle på en ung musiker vid namn Paul, som professorn frågar om vägen.
"Voronov -Konspirationen" är ytterligare ett album gjort efter Jacobs död som håller mycket hög klass, det måste ha varit oerhört svårt att följa upp den höga standard som sattes i och med "Affären Francis Blake", men jag måste säga att herrar Senté och Juillard har lyckats över förväntan.
Bilder:
[img]http://img84.imageshack.us/img84/5820/voronov1ts0.jpg[/img]
Vilken trevlig krog, undrar om de serverar szlaszeck med ett glas szprädj?
[img]http://img84.imageshack.us/img84/189/voronov2cr8.jpg[/img]
Voronov förevisar sin samling av sällsynta actionfigurer.
[img]http://img124.imageshack.us/img124/7038/voronov3ox8.jpg[/img]
Meddelande till bifigurer i äventyrsserier: Att rusa rätt på den pistolbeväpnade banditen är knappast bra för hälsan. Tack för er uppmärksamhet.
Författare: Yves Senté
Tecknare: André Juillard
Första Utgivningsår: 2000, album från "Dargaud"
Handling:
Det är 1957 och kampen om rymdens erövring rasar mellan öst och väst, för närvarande har de förstnämnda ett starkt övertag och chefen för den sovejtiska rymdbasen i Bajkonur, general Oufa ger professor Illioutchine order att skicka upp en testraket trots den stora risken för ett meteorregn. Naturligtvis träffas raketen av en meteor och störtar, vad värre är, den har fört med sig ett dödligt virus tillbaka till jorden. Viruset hamnar i händerna på doktor Voronov, chefen för KGB:s medicinska klinik på basen, som i all hemlighet planerar att använda det för att göra sig av med inte bara Rysslands ledare utan även Västvärldens. Voronov själv har dock inte räknat med att hans assistent, Nastasia Wardynska är i sold hos en viss kapten francis Blake. Innan hon avslöjas lyckas Nastasia smuggla ut ett provrör med viruset ur Ryssland. Provröret hamnar i händerna på Blake, som tillsammans med Mortimer beger sig till Moskva för att ta kontakt med den brittiska ambassaden och sätta stopp för Voronovs planer.
Det som imponerar mest vad gäller "Konspirationen" är manuset. Även om "Affären" är det album i serien som känns mest "Jacobskt" så slår "Konspirationen" sin föregångare på fingrarna rent handlingsmässigt. Vi bjuds på både spänning (eldstriden mellan MI5 och Olrik i parken) tragedi (när Mortimer, utan att säga ett ord, meddelar Pouskachoïs fästmö om hennes älskades död) och humor (scenen på flygplatsen, då Olrik blir rejält förnedrad av den brittiska duon, man kan inte låta bli att tycka lite synd om honom). Det enda felet jag kan komma på med handlingen i "Konspirationen" är att scenerna följer lite väl tätt inpå varandra. Visst är det spännande, men ibland känns det också en aning stressat.
Den svagaste delen av detta album är utan tvekan Juillards teckningar. Juillard är i vanliga fall en mästerlig tecknare (se "Les 7 Vies de L'Èpervier" som han tecknat till manus av Cothias) men hans försök att anpassa sig till Jacobs' stil är inte riktigt lika lyckad som Benoits ditto i föregående album, miljöer och fordon är mycket bra skildrade, men karaktärerna ser något stela och hoptryckta ut.
Den bästa karaktären i "Voronov -Konspirationen" är utan tvekan dess titelfigur. Dr Voronov är en värdig motståndare till Blake och Mortimer; skoningslöst grym, beräknande och hal som en ål. Hans plan för att sprida viruset är både genial och utstuderad ondskefull. Förhoppningsvis kommer han tillbaka en dag, Voronov är en alldeles för bra skurk för att bara få försvinna.
Jag gillar även Nastasia, en vacker och intelligent ung dam. Att hon måste räddas av de manliga hjältarna gör mig inget, hon är trots allt en vetenskapskvinna och inte Modesty Blaise.
Utöver dessa två får vi även återse inspektör Kendall och David Honeychurch i varsin biroll och Mortimer springer vid ett tillfälle på en ung musiker vid namn Paul, som professorn frågar om vägen.
"Voronov -Konspirationen" är ytterligare ett album gjort efter Jacobs död som håller mycket hög klass, det måste ha varit oerhört svårt att följa upp den höga standard som sattes i och med "Affären Francis Blake", men jag måste säga att herrar Senté och Juillard har lyckats över förväntan.
Bilder:
[img]http://img84.imageshack.us/img84/5820/voronov1ts0.jpg[/img]
Vilken trevlig krog, undrar om de serverar szlaszeck med ett glas szprädj?
[img]http://img84.imageshack.us/img84/189/voronov2cr8.jpg[/img]
Voronov förevisar sin samling av sällsynta actionfigurer.
[img]http://img124.imageshack.us/img124/7038/voronov3ox8.jpg[/img]
Meddelande till bifigurer i äventyrsserier: Att rusa rätt på den pistolbeväpnade banditen är knappast bra för hälsan. Tack för er uppmärksamhet.
Living well is the best revenge
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
Ny recension. Jag är inte säker, men jag tror att det här är den längsta recension jag skrivit.
Det Mystiska Mötet
Författare: Jean Van-Hamme
Tecknare: Ted Benoit
Första Utgivningsår: 2001, album från "Dargaud"
Handling:
År 1954 händer något mycket märkligt i Colorado, tre mystiska ljusstrålar syns på himlen och liket av en man iförd rödrockarnas uniform upptäcks. Mannen är (eller snarare var) Lachlan Macquarrie, major i den Brittiska armén, som år 1777 försvann spårlöst. För att definitvt kunna klarlägga att mannen som hittats verkligen är Macquarrie kallar den Amerikanska regeringen på en av hans ättlingar: En viss Philip Mortimer.
Det visar sig att man på majorens kropp även funnit en hel del märkliga saker; ett par glasögon som gör det möjligt att se i mörker, en stråle som kan göra en person medvetslös, samt ett kryptiskt meddelande, som major Macquarrie låtit rista in i sitt bälte. Ett meddelade som varslar om en annalkande fara, samt om en viss "Gul Kung". Mortimer börjar gräva i mysteriet kring sin förfaders försvinnande och mystiska uppdykande, men det finns vissa personer som vill göra allt för att sätta p för professorns undersökningar.
"Det Mystiska Mötet" är ytterligare ett utmärkt album serverat av duon Van Hamme & Benoit. Tyvärr är det också det sista album i serien som Benoit tecknat. Synd, för även om jag hyser stor respekt för André Juillard, så anser jag ändå att Benoit var den överlägset bättre tecknaren när det gällde att skildra den Brittiska duons äventyr. Teckningarna i "Mötet" är precis som i "Affären Francis Blake" av mycket hög klass; nu är undertecknad visserligen ingen expert på Benoits skildring av 50-talets Amerika känns precis lika trovärdig och atmosfärisk som hans skildring av England och de skottska högländerna i "Affären Francis Blake". Det är inte mycket mer att skriva på just teckningsbiten. Jovisst, för de som är intresserade så kan jag tala om att herr Benoit är styv när det gäller att teckna snygga bilar.
På manusfronten så ståtar "Mötet" med vad som förmodligen är den mest Science-Fiction inriktade storyn av de nyare albumen. Dr Kaufman, vetenskapsmannen som bär ansvaret för Macquarries lik misstänker länge att majoren blev kidnappad av utomjordingar, dessa misstankar tycks bli bekräftade när Mortimer senare blir attackerad på sitt hotellrum och hans anfallare visar sig ha grön hy.
Van-Hammes manus är dock inte alls lika förutsägbart som min återgivning av händelsen ovan kan få en att tro. Mortimer upptäcker nämligen snart att den mystiska motståndare de har att göra med inte alls är några marsmänniskor utan människor från framtiden. Som vanligt i Science-Fiction är framtiden en mörk och dyster plats i vilken kärnvapenkrig har utplånat större delen av allt liv på jorden. Trots detta så har dessa framtidsmänniskor lyckats skapa en teknologi som gör det möjligt för dem att både färdas i tiden, såväl som fiska upp saker och personer från andra tidsepoker.
Dessvärre har framtidsmänniskorna inget gott i sinnet; inte nog med att de har satt sig i sinnet att hämnas på sina förfäder, genom att förvandla jorden år 1954 till en lika ogästvänlig plats som den är under deras eget årtusende. Nej, de har även lierat sig med ingen mindre än Basam Damdu, den onde diktatorn som lyckades med att lägga världen under sig i det allra första "Blake & Mortimer"-äventyret.
Dessvärre så tar Van-Hamme inte tillfället i akt att utveckla Basams karaktär; den forne diktatorn dyker helt enkelt upp, gormar lite och försvinner sedan ur serien, synd. Det är för övrigt lite märkligt att Basam beslutat för att åter ta Olrik i sin tjänst, med tanke på att senast de sågs så var Den Gule Kejsaren på väg att låta avrätta sin högra hand. Nåja, jag antar att Van-Hamme var tvungen att få in Olrik i handlingen på något sätt.
En annan märklig sak som stör mig desto mer sker i albumets klimax, då en av karaktärerna, Jessie Wingo, ger sig till att hålla föreläsning om Hoover Dam. Lärorikt måhända, men det känns lite konstigt att ta upp hur mycket vatten dammen rymmer när våra hjältar i färd med att hindra sin ärkefiende från att spränga den i småbitar.
Nu kanske ovanstående får er läsare att tro undertecknad inte alls tyckte om handlingen i "Det Mystiska Mötet". Så är inte alls fallet; Van-Hamme har återigen lyckats skapa en mycket spännande historia, i vilken det absolut inte råder någon brist på action.
Min personliga favoritscen i albumet är dock dialogen mellan Olrik och Mortimer, just innan den senare ska bli avrättad. I denna scen lyckas Van-Hamme fånga båda herrarnas karaktär perfekt. Om Olriks medgivande att han förmodligen kommer att sakna Mortimer är uppriktigt eller inte överlåter jag åt var och en att avgöra själv.
På karaktärssidan så är det tre karaktärer som står ut i det här albumet. Den första är Dr Ramirez, vilken tjänar som den "komiska" bifiguren. Som tur är, så är denne excentriske herre inte hälften så påfrestande för läsaren som han kunde ha varit och han förser även, om än ovetandes, våra hjältar med en avgörande ledtråd.
Härnäst har vi tidigare nämnda Jessie Wingo, ytterligare en i raden av handlingskraftiga kvinnor som sällat sig till serien efter Jacobs död. Personligen anser jag att Nastasia Wardynska är den bästa kvinnliga karaktären i serien, men det betyder inte att Jessie är en dålig karaktär. Visserligen är hennes närvaro i serien inte en lika stor sensation som Virginia Campbells i "Affären Francis Blake" och hennes roll i handligen är inte lika viktig som Nastasias, men å andra sidan, så räddar hon Mortimer från att drunkna och skjuter senare Olrik i armen, handlingar som definitivt ger henne pluspoäng.
Men, den bästa karaktären i "Det Mystiska Mötet" är utan tvekan Dr Z'ong; ledaren för framtidsmänniskorna. Z'ongs drygt hånfulla attityd i kombination med hans genialitet gör att han framstår som en grön, diminutiv version av Miloch Georgevitj från "SOS Meteorer". Hans hat mot nutidens (dvs. 50-talets) människor, som han anser stå i skuld till det eländiga tillstånd som det 87nde seklets jord befinner sig i, gör honom till en betydligt mer intressant skurk än Basam.
"Det Mystiska Mötet" är inte riktigt lika bra som sina två föregångare, men det hör ändå till de bättre albumen i serien. Trots detta hoppas undertecknad att det inte är den slutgiltiga epilogen till "Svärdfiskens Hemlighet", ett av de mest episka äventyr som Blake & Mortimer upplevt.
Bilder
[img]http://img213.imageshack.us/img213/4938/etrange1.jpg[/img]
Dr Kaufman: Ja, professor Mortimer, faktum är att jag verkligen äger hela vägen.
[img]http://img9.imageshack.us/img9/8853/etrange2.jpg[/img]
Till denna ruta föreslår er recensent dramatisk musik efter eget val. Carmina Burana, kanske?
[img]http://img17.imageshack.us/img17/652/etrange3.jpg[/img]
Jag kom inte på något att skriva om den här rutan, jag ville bara ha med den på ett hörn.
Det Mystiska Mötet
Författare: Jean Van-Hamme
Tecknare: Ted Benoit
Första Utgivningsår: 2001, album från "Dargaud"
Handling:
År 1954 händer något mycket märkligt i Colorado, tre mystiska ljusstrålar syns på himlen och liket av en man iförd rödrockarnas uniform upptäcks. Mannen är (eller snarare var) Lachlan Macquarrie, major i den Brittiska armén, som år 1777 försvann spårlöst. För att definitvt kunna klarlägga att mannen som hittats verkligen är Macquarrie kallar den Amerikanska regeringen på en av hans ättlingar: En viss Philip Mortimer.
Det visar sig att man på majorens kropp även funnit en hel del märkliga saker; ett par glasögon som gör det möjligt att se i mörker, en stråle som kan göra en person medvetslös, samt ett kryptiskt meddelande, som major Macquarrie låtit rista in i sitt bälte. Ett meddelade som varslar om en annalkande fara, samt om en viss "Gul Kung". Mortimer börjar gräva i mysteriet kring sin förfaders försvinnande och mystiska uppdykande, men det finns vissa personer som vill göra allt för att sätta p för professorns undersökningar.
"Det Mystiska Mötet" är ytterligare ett utmärkt album serverat av duon Van Hamme & Benoit. Tyvärr är det också det sista album i serien som Benoit tecknat. Synd, för även om jag hyser stor respekt för André Juillard, så anser jag ändå att Benoit var den överlägset bättre tecknaren när det gällde att skildra den Brittiska duons äventyr. Teckningarna i "Mötet" är precis som i "Affären Francis Blake" av mycket hög klass; nu är undertecknad visserligen ingen expert på Benoits skildring av 50-talets Amerika känns precis lika trovärdig och atmosfärisk som hans skildring av England och de skottska högländerna i "Affären Francis Blake". Det är inte mycket mer att skriva på just teckningsbiten. Jovisst, för de som är intresserade så kan jag tala om att herr Benoit är styv när det gäller att teckna snygga bilar.
På manusfronten så ståtar "Mötet" med vad som förmodligen är den mest Science-Fiction inriktade storyn av de nyare albumen. Dr Kaufman, vetenskapsmannen som bär ansvaret för Macquarries lik misstänker länge att majoren blev kidnappad av utomjordingar, dessa misstankar tycks bli bekräftade när Mortimer senare blir attackerad på sitt hotellrum och hans anfallare visar sig ha grön hy.
Van-Hammes manus är dock inte alls lika förutsägbart som min återgivning av händelsen ovan kan få en att tro. Mortimer upptäcker nämligen snart att den mystiska motståndare de har att göra med inte alls är några marsmänniskor utan människor från framtiden. Som vanligt i Science-Fiction är framtiden en mörk och dyster plats i vilken kärnvapenkrig har utplånat större delen av allt liv på jorden. Trots detta så har dessa framtidsmänniskor lyckats skapa en teknologi som gör det möjligt för dem att både färdas i tiden, såväl som fiska upp saker och personer från andra tidsepoker.
Dessvärre har framtidsmänniskorna inget gott i sinnet; inte nog med att de har satt sig i sinnet att hämnas på sina förfäder, genom att förvandla jorden år 1954 till en lika ogästvänlig plats som den är under deras eget årtusende. Nej, de har även lierat sig med ingen mindre än Basam Damdu, den onde diktatorn som lyckades med att lägga världen under sig i det allra första "Blake & Mortimer"-äventyret.
Dessvärre så tar Van-Hamme inte tillfället i akt att utveckla Basams karaktär; den forne diktatorn dyker helt enkelt upp, gormar lite och försvinner sedan ur serien, synd. Det är för övrigt lite märkligt att Basam beslutat för att åter ta Olrik i sin tjänst, med tanke på att senast de sågs så var Den Gule Kejsaren på väg att låta avrätta sin högra hand. Nåja, jag antar att Van-Hamme var tvungen att få in Olrik i handlingen på något sätt.
En annan märklig sak som stör mig desto mer sker i albumets klimax, då en av karaktärerna, Jessie Wingo, ger sig till att hålla föreläsning om Hoover Dam. Lärorikt måhända, men det känns lite konstigt att ta upp hur mycket vatten dammen rymmer när våra hjältar i färd med att hindra sin ärkefiende från att spränga den i småbitar.
Nu kanske ovanstående får er läsare att tro undertecknad inte alls tyckte om handlingen i "Det Mystiska Mötet". Så är inte alls fallet; Van-Hamme har återigen lyckats skapa en mycket spännande historia, i vilken det absolut inte råder någon brist på action.
Min personliga favoritscen i albumet är dock dialogen mellan Olrik och Mortimer, just innan den senare ska bli avrättad. I denna scen lyckas Van-Hamme fånga båda herrarnas karaktär perfekt. Om Olriks medgivande att han förmodligen kommer att sakna Mortimer är uppriktigt eller inte överlåter jag åt var och en att avgöra själv.
På karaktärssidan så är det tre karaktärer som står ut i det här albumet. Den första är Dr Ramirez, vilken tjänar som den "komiska" bifiguren. Som tur är, så är denne excentriske herre inte hälften så påfrestande för läsaren som han kunde ha varit och han förser även, om än ovetandes, våra hjältar med en avgörande ledtråd.
Härnäst har vi tidigare nämnda Jessie Wingo, ytterligare en i raden av handlingskraftiga kvinnor som sällat sig till serien efter Jacobs död. Personligen anser jag att Nastasia Wardynska är den bästa kvinnliga karaktären i serien, men det betyder inte att Jessie är en dålig karaktär. Visserligen är hennes närvaro i serien inte en lika stor sensation som Virginia Campbells i "Affären Francis Blake" och hennes roll i handligen är inte lika viktig som Nastasias, men å andra sidan, så räddar hon Mortimer från att drunkna och skjuter senare Olrik i armen, handlingar som definitivt ger henne pluspoäng.
Men, den bästa karaktären i "Det Mystiska Mötet" är utan tvekan Dr Z'ong; ledaren för framtidsmänniskorna. Z'ongs drygt hånfulla attityd i kombination med hans genialitet gör att han framstår som en grön, diminutiv version av Miloch Georgevitj från "SOS Meteorer". Hans hat mot nutidens (dvs. 50-talets) människor, som han anser stå i skuld till det eländiga tillstånd som det 87nde seklets jord befinner sig i, gör honom till en betydligt mer intressant skurk än Basam.
"Det Mystiska Mötet" är inte riktigt lika bra som sina två föregångare, men det hör ändå till de bättre albumen i serien. Trots detta hoppas undertecknad att det inte är den slutgiltiga epilogen till "Svärdfiskens Hemlighet", ett av de mest episka äventyr som Blake & Mortimer upplevt.
Bilder
[img]http://img213.imageshack.us/img213/4938/etrange1.jpg[/img]
Dr Kaufman: Ja, professor Mortimer, faktum är att jag verkligen äger hela vägen.
[img]http://img9.imageshack.us/img9/8853/etrange2.jpg[/img]
Till denna ruta föreslår er recensent dramatisk musik efter eget val. Carmina Burana, kanske?
[img]http://img17.imageshack.us/img17/652/etrange3.jpg[/img]
Jag kom inte på något att skriva om den här rutan, jag ville bara ha med den på ett hörn.
Living well is the best revenge
Har läst Svärdfiskens hemlighet nu. Hmm, till recensionen som inleder tråden kan jag tillägga att det är ett äventyr som tar sig. Efter en kolossal inledning går den lite på tomgång ett bra tag innan den mycket spännande och dramatiska upplösningen. Jag är nog inte lika förtjust i albumen som Svartslipsen, men tycker allt att de är klart läsvärda och absolut ett bra serieäventyr.
Det är också intressant att se hur Jacobs får en mer och mer personlig teckningsstil allteftersom äventyret fortgår.
Det är också intressant att se hur Jacobs får en mer och mer personlig teckningsstil allteftersom äventyret fortgår.
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
Ny recension (det var sannerligen på tiden)
Sarkofagerna från Den Sjätte Kontinenten (del 1 & 2)
Författare: Yves Senté
Tecknare: André Juillard
Första Utgivningsår: 2004, album från "Dargaud"
Handling:
Det hela börjar i Indien, någon gång på 1920-talet. Efter att i många års tid ha studerat i England, återvänder en ung Philip Mortimer till sitt barndomshem i Simla. På vägen dit stöter han även på en ung man i sin egen ålder, en viss Francis Blake. Mortimer upptäcker snart att mycket har förändrats sedan han reste; det indiska folket börjar tröttna på att lyda under brittiskt välde och en orolig stämning ligger och trycker i luften. Mortimers barndomsvän, Sushil tar med honom på ett hemligt möte som hålls av en man som påstår sig vara Acoka, den störste av Indiske kejsare som enligt legenden återvänt för att, med hjälp av sina magiska krafter, leda sitt folk till frihet. På mötet träffar Mortimer även den självutnämnde kejsarens dotter, prinsessan Gita och en förälskelse tycks uppstå mellan de unga tu. Bandet mellan dem blir starkare då Mortimer vid ett senare tillfälle räddar prinsessan undan en rasande tiger. Dessvärre motsätter sig såväl Acoka som Mortimers föräldrar denna romans och då den senare hotar Philip till livet, beslutar sig herr och fru Mortimer för att skicka hem sin son till England.
På stationen konfronteras Mortimer på nytt av Acoka, som överräcker den dolk Mortimer använde för att rädda Gita undan tigern, tidigare. En rasande Acoka anklagar Mortimer för att ha lekt med hans dotters känslor och därmed drivit henne till att ta sitt eget liv. Förvirrad och förkrossad uppfattar Mortimer nätt och jämt Acokas löfte om att hämnden en dag ska drabba honom.
Vi förflyttar oss nu framåt i tiden till 1958. Världsutställningen i Bryssel ska gå av stapeln, Mortimer är där för att basa över den brittiska paviljongen medan Blake är där i tjänstens vägnar. MI5 har genom en anonym informatör fått nys om en terrorist-komplott hopkokad av diverse länder från Tredje Världen. Blake själv har även mottagit ett meddelande som säger att någon i Kongos paviljong planerar att utnyttja Världsutställningen till att smuggla ut uranium ur landet. Ledarna för komplotten är Indiska extremister, därför har Indiens regering skickat en av sina agenter för att kontakta Blake. Denna agent visar sig vara ingen mindre än Blake och Mortimers gamle vän och trotjänare, Ahmed Nasir. Nasir berättar för duon att den verkliga hjärnan bakom allt är en man som sägs äga magiska krafter.
"Sarkofagerna från Den Sjätte Kontinenten" är det första av de Post-Jacobska äventyren som sträcker sig över två album, vilket ger Senté gott om utrymme till att breda ut handlingen, en handling som inte bara sträcker sig över tre kontinenter men också genom tre decennier och som den gode läsaren säkert uppmärksammat så är det en historia som innefattar sådana ingredienser som hat, hämnd och förbjuden kärlek.
Äventyrets höjdpunkt är definitivt tillbakablicken till Mortimers ungdomsår i Indien, det är intressant att få möta professorns föräldrar samt att få se hur han först blev bekant med kapten Blake. Trots att de inte får särskilt många scener tillsammans så känns romansen mellan Mortimer och Gita trovärdig; prinsessan är ytterligare en i raden av intelligenta, handlingskraftiga och vackra kvinnor som dykt upp i serien på senare tid och man kan förstå att den unge Philip blev förälskad i henne.
Det är även i tillbakablicken som vi bjuds på äventyrets mest dramatiska ögonblick, till exempel den ödesmättade scen då Acoka, omringad av sina apor, gör intrång i familjen Mortimers hem. När handlingen förflyttas till Bryssel så tappar serien däremot tempo och det dröjer länge innan något riktigt spännande händer. Denna del tjänar dock mest till att introducera läsaren till nya karaktärer, samt ge honom/henne tillfälle att stöta på några gamla bekanta.
Bland de karaktärer som introduceras i Bryssel står den afrikanske patrioten Mukeba ut som äventyrets utan tvekan mest intressante och sympatiske bifigur. Intressant är även den brittiske miljonären och miljökämpen Lord Archibald Mac Auchentoshan, som dedikerat sitt liv till att resa runt och skydda djurlivet i olika delar av världen. Såväl Lord Archibald som Mukeba visar sig vara värdefulla allierade åt våra hjältar och det är lite synd att deras respektive roller i detta äventyr är relativt små.
Nasir är inte den enda karaktär från tidigare äventyr som återkommer i "Sarkofagerna", vi får även återstifta bekantskapen med Professor Labrousse från "SOS Meteorer". Denne spelar en viktig roll, då det är hans uppfinning; Sub-Glaciorn som ger Blake och de övriga möjlighet att tränga igenom isen till Acokas bas där Mortimer hålls fången. Exakt hur Labrousse, som i sitt första framträdande, "bara" var chef för det Meterologiska Institutet i Paris, skaffat sig den tekniska kunskapen som behövs för att bygga en farkost som kan färdas genom solid is, förtäljer inte serien. Nåja, vi får anta att Labrousse liksom Mortimer är något av en renässansmänniska.
Ibland känns det som om Senté gör det lite väl lätt för våra hjältar, ett exempel på detta är när Blake gömmer sig inne i et stall, vilket är fullt av argsinta slädhundar. Blake lyckas dock få över dem till sin sida genom att ge dem socker. Nu talar jag inte om att kaptenen hade några bitar lämpligt placerade i fickan, nej han sitter gömd i höet med en stor bunke. Var fick han den ifrån? Det kan man fråga sig.
Är det något som Senté & Juillard visat sig vara bra på när det gäller "Blake & Mortimer", så är det att skapa nya och intressanta antagonister för våra hjältar. Acoka är ytterligare en i raden av dessa färgstarka mästerskurkar. Omgiven av de vita apor som sägs vara den odödlige magikerns livvakter, reinkarnerade för att tjäna honom på nytt i detta liv och med ansiktet dolt bakom en hjälm/mask är han en respektingivande och skräckinjagande figur. Acoka är definitivt en av de mest imponerande motståndarna Blake och Mortimer någonsin kämpat mot, visuellt såväl som karaktärsmässigt.
Vad som gör Acoka ännu mer fascinerande är att han kan sägas vara seriens absolut första anti-skurk. Dvs. skurken som visserligen har ett sympatiskt mål, men som använder sig av något tvivelaktiga metoder för att uppnå det. Detta gäller dock bara Acoka från tillbakablicken, den nutide är mer av en klassisk skurk, driven helt av sitt hat mot Mortimer.
Acoka (den nye) assisteras i sina dåd av Radjak, som utan tvekan är den mest kompetente livvakten/hantlangaren som skådat i serien. Han är betydligt farligare och mer seriös än till exempel Sharkey, som är en betydligt mer komisk karaktär. Liksom sin herre uppnår Radjak något av en särställning; han är den enda skurk i serien jag kan komma på som visar prov på ånger. Denna ånger kommer visserligen i det ögonblick han håller på att dö, men det hindrar inte att denna scen, där sanningen om vad som hände i Indien för så många år sedan äntligen avslöjas för Mortimer är nog så effektiv.
Olrik då? Jo, han är också närvarande men dessvärre måste jag säga att detta är hans absoluta bottennapp i serien. Denne än gång så karismatiske ärkeskurk har blivit reducerad till en simpel marionett, en försökskanin som tillbringar i stort sett hela äventyret instängd i en låda (en av sarkofagerna i titeln). Överstens roll som skurkens högra hand har här tagits över av Major Varitch, en karaktär som först dök upp som bifigur i "Voronov-Konspirationen" och som nu blivit befodrad till en av detta äventyrs ärkeskurkar. Synd bara att majoren är en ren dussinskurk i total avsaknad av karisma, så detta försök att förse Blake med sin helt egen, privata nemesis fungerar inte riktigt.
Nu har jag fokuserat en hel del på storyn, men inte särskilt mycket på teckningarna. Det finns inte mycket att säga om dem, Juillard är en utmärkt tecknare och det känns i och med detta äventyr som om han blivit mer varm i kläderna när det gäller att teckna Jacobs karaktärer. Figurerna är betydligt större och ser mer levande ut än de gjorde i "Voronov-Konspirationen", de olika miljöerna känns som brukligt är för denna serie, trovärdigt skildrade.
Ska jag nämna något direkt negativt med "Sarkogagerna" så är det att vissa delar kunde ha kortats ner en aning, samt att Olrik borde ha fått en mer aktiv roll, men som helhet är detta ett värdigt kapitel i serien, om ej på samma nivå som klassikerna.
Slutligen: Omslaget till del 2 kan mycket väl vara det fulaste i denna series historia.
Bilder:
[img]http://img215.imageshack.us/img215/4589/sarcophages1.jpg[/img]
Ett historiskt möte, antar jag.
[img]http://img51.imageshack.us/img51/9388/sarcophages2.jpg[/img]
Acokas driver en sträng etikettskola, nåde den som råkar hålla gaffeln i fel hand.
[img]http://img51.imageshack.us/img51/6493/sarcophages3.jpg[/img]
Ska Professor Mortimer lyckas hindra Olrik från att pilla på utställningsföremålen? Missa inte den spännande upplösningen, samma Blake-tid, samma Blake-kanal
Sarkofagerna från Den Sjätte Kontinenten (del 1 & 2)
Författare: Yves Senté
Tecknare: André Juillard
Första Utgivningsår: 2004, album från "Dargaud"
Handling:
Det hela börjar i Indien, någon gång på 1920-talet. Efter att i många års tid ha studerat i England, återvänder en ung Philip Mortimer till sitt barndomshem i Simla. På vägen dit stöter han även på en ung man i sin egen ålder, en viss Francis Blake. Mortimer upptäcker snart att mycket har förändrats sedan han reste; det indiska folket börjar tröttna på att lyda under brittiskt välde och en orolig stämning ligger och trycker i luften. Mortimers barndomsvän, Sushil tar med honom på ett hemligt möte som hålls av en man som påstår sig vara Acoka, den störste av Indiske kejsare som enligt legenden återvänt för att, med hjälp av sina magiska krafter, leda sitt folk till frihet. På mötet träffar Mortimer även den självutnämnde kejsarens dotter, prinsessan Gita och en förälskelse tycks uppstå mellan de unga tu. Bandet mellan dem blir starkare då Mortimer vid ett senare tillfälle räddar prinsessan undan en rasande tiger. Dessvärre motsätter sig såväl Acoka som Mortimers föräldrar denna romans och då den senare hotar Philip till livet, beslutar sig herr och fru Mortimer för att skicka hem sin son till England.
På stationen konfronteras Mortimer på nytt av Acoka, som överräcker den dolk Mortimer använde för att rädda Gita undan tigern, tidigare. En rasande Acoka anklagar Mortimer för att ha lekt med hans dotters känslor och därmed drivit henne till att ta sitt eget liv. Förvirrad och förkrossad uppfattar Mortimer nätt och jämt Acokas löfte om att hämnden en dag ska drabba honom.
Vi förflyttar oss nu framåt i tiden till 1958. Världsutställningen i Bryssel ska gå av stapeln, Mortimer är där för att basa över den brittiska paviljongen medan Blake är där i tjänstens vägnar. MI5 har genom en anonym informatör fått nys om en terrorist-komplott hopkokad av diverse länder från Tredje Världen. Blake själv har även mottagit ett meddelande som säger att någon i Kongos paviljong planerar att utnyttja Världsutställningen till att smuggla ut uranium ur landet. Ledarna för komplotten är Indiska extremister, därför har Indiens regering skickat en av sina agenter för att kontakta Blake. Denna agent visar sig vara ingen mindre än Blake och Mortimers gamle vän och trotjänare, Ahmed Nasir. Nasir berättar för duon att den verkliga hjärnan bakom allt är en man som sägs äga magiska krafter.
"Sarkofagerna från Den Sjätte Kontinenten" är det första av de Post-Jacobska äventyren som sträcker sig över två album, vilket ger Senté gott om utrymme till att breda ut handlingen, en handling som inte bara sträcker sig över tre kontinenter men också genom tre decennier och som den gode läsaren säkert uppmärksammat så är det en historia som innefattar sådana ingredienser som hat, hämnd och förbjuden kärlek.
Äventyrets höjdpunkt är definitivt tillbakablicken till Mortimers ungdomsår i Indien, det är intressant att få möta professorns föräldrar samt att få se hur han först blev bekant med kapten Blake. Trots att de inte får särskilt många scener tillsammans så känns romansen mellan Mortimer och Gita trovärdig; prinsessan är ytterligare en i raden av intelligenta, handlingskraftiga och vackra kvinnor som dykt upp i serien på senare tid och man kan förstå att den unge Philip blev förälskad i henne.
Det är även i tillbakablicken som vi bjuds på äventyrets mest dramatiska ögonblick, till exempel den ödesmättade scen då Acoka, omringad av sina apor, gör intrång i familjen Mortimers hem. När handlingen förflyttas till Bryssel så tappar serien däremot tempo och det dröjer länge innan något riktigt spännande händer. Denna del tjänar dock mest till att introducera läsaren till nya karaktärer, samt ge honom/henne tillfälle att stöta på några gamla bekanta.
Bland de karaktärer som introduceras i Bryssel står den afrikanske patrioten Mukeba ut som äventyrets utan tvekan mest intressante och sympatiske bifigur. Intressant är även den brittiske miljonären och miljökämpen Lord Archibald Mac Auchentoshan, som dedikerat sitt liv till att resa runt och skydda djurlivet i olika delar av världen. Såväl Lord Archibald som Mukeba visar sig vara värdefulla allierade åt våra hjältar och det är lite synd att deras respektive roller i detta äventyr är relativt små.
Nasir är inte den enda karaktär från tidigare äventyr som återkommer i "Sarkofagerna", vi får även återstifta bekantskapen med Professor Labrousse från "SOS Meteorer". Denne spelar en viktig roll, då det är hans uppfinning; Sub-Glaciorn som ger Blake och de övriga möjlighet att tränga igenom isen till Acokas bas där Mortimer hålls fången. Exakt hur Labrousse, som i sitt första framträdande, "bara" var chef för det Meterologiska Institutet i Paris, skaffat sig den tekniska kunskapen som behövs för att bygga en farkost som kan färdas genom solid is, förtäljer inte serien. Nåja, vi får anta att Labrousse liksom Mortimer är något av en renässansmänniska.
Ibland känns det som om Senté gör det lite väl lätt för våra hjältar, ett exempel på detta är när Blake gömmer sig inne i et stall, vilket är fullt av argsinta slädhundar. Blake lyckas dock få över dem till sin sida genom att ge dem socker. Nu talar jag inte om att kaptenen hade några bitar lämpligt placerade i fickan, nej han sitter gömd i höet med en stor bunke. Var fick han den ifrån? Det kan man fråga sig.
Är det något som Senté & Juillard visat sig vara bra på när det gäller "Blake & Mortimer", så är det att skapa nya och intressanta antagonister för våra hjältar. Acoka är ytterligare en i raden av dessa färgstarka mästerskurkar. Omgiven av de vita apor som sägs vara den odödlige magikerns livvakter, reinkarnerade för att tjäna honom på nytt i detta liv och med ansiktet dolt bakom en hjälm/mask är han en respektingivande och skräckinjagande figur. Acoka är definitivt en av de mest imponerande motståndarna Blake och Mortimer någonsin kämpat mot, visuellt såväl som karaktärsmässigt.
Vad som gör Acoka ännu mer fascinerande är att han kan sägas vara seriens absolut första anti-skurk. Dvs. skurken som visserligen har ett sympatiskt mål, men som använder sig av något tvivelaktiga metoder för att uppnå det. Detta gäller dock bara Acoka från tillbakablicken, den nutide är mer av en klassisk skurk, driven helt av sitt hat mot Mortimer.
Acoka (den nye) assisteras i sina dåd av Radjak, som utan tvekan är den mest kompetente livvakten/hantlangaren som skådat i serien. Han är betydligt farligare och mer seriös än till exempel Sharkey, som är en betydligt mer komisk karaktär. Liksom sin herre uppnår Radjak något av en särställning; han är den enda skurk i serien jag kan komma på som visar prov på ånger. Denna ånger kommer visserligen i det ögonblick han håller på att dö, men det hindrar inte att denna scen, där sanningen om vad som hände i Indien för så många år sedan äntligen avslöjas för Mortimer är nog så effektiv.
Olrik då? Jo, han är också närvarande men dessvärre måste jag säga att detta är hans absoluta bottennapp i serien. Denne än gång så karismatiske ärkeskurk har blivit reducerad till en simpel marionett, en försökskanin som tillbringar i stort sett hela äventyret instängd i en låda (en av sarkofagerna i titeln). Överstens roll som skurkens högra hand har här tagits över av Major Varitch, en karaktär som först dök upp som bifigur i "Voronov-Konspirationen" och som nu blivit befodrad till en av detta äventyrs ärkeskurkar. Synd bara att majoren är en ren dussinskurk i total avsaknad av karisma, så detta försök att förse Blake med sin helt egen, privata nemesis fungerar inte riktigt.
Nu har jag fokuserat en hel del på storyn, men inte särskilt mycket på teckningarna. Det finns inte mycket att säga om dem, Juillard är en utmärkt tecknare och det känns i och med detta äventyr som om han blivit mer varm i kläderna när det gäller att teckna Jacobs karaktärer. Figurerna är betydligt större och ser mer levande ut än de gjorde i "Voronov-Konspirationen", de olika miljöerna känns som brukligt är för denna serie, trovärdigt skildrade.
Ska jag nämna något direkt negativt med "Sarkogagerna" så är det att vissa delar kunde ha kortats ner en aning, samt att Olrik borde ha fått en mer aktiv roll, men som helhet är detta ett värdigt kapitel i serien, om ej på samma nivå som klassikerna.
Slutligen: Omslaget till del 2 kan mycket väl vara det fulaste i denna series historia.
Bilder:
[img]http://img215.imageshack.us/img215/4589/sarcophages1.jpg[/img]
Ett historiskt möte, antar jag.
[img]http://img51.imageshack.us/img51/9388/sarcophages2.jpg[/img]
Acokas driver en sträng etikettskola, nåde den som råkar hålla gaffeln i fel hand.
[img]http://img51.imageshack.us/img51/6493/sarcophages3.jpg[/img]
Ska Professor Mortimer lyckas hindra Olrik från att pilla på utställningsföremålen? Missa inte den spännande upplösningen, samma Blake-tid, samma Blake-kanal
Living well is the best revenge
-
Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Svartslipsen; det är en fröjd att läsa dina texter om allas våra favoritfarbröder. Blake & Mortimer hör till min oantastliga topp 5 (bredvid alster av Hergé, Franquin & Tillieux). Jag har läst två post-JAcobs - Affärren Frances Blake & Det mystiska mötet. Affärren tycker jag var rent ut sagt enastående bra; precis som du säger påminner den om Hitchcock och innehåller allt man kan begära - herresäten som brinner, skotska hedar, gamla borgar och naturligtvis underjordisk ubåtshamn. Det mystiska mötet tycker jag inte alls var riktigt lika bra, men ett habilt och - trots allt - trovärdigt album. Egentligen gillar jag inte sciencefiction och rymdvarelser, men här kommer de undan med det. Men det är något med slutet som jag inte riktigt tycker ligger i linje med Jacobs porträtt - tycker ni verkligen att Olriks reaktion på slutet (vid Hooverdammen) ligger i hans karaktär? Är det inte lite för galet?
Kan det bero på kläderna? Andra SF-serier befolkas ju av hjältar i töntiga dräkter. Självklart är B&M en SF-serie. Men de har den goda smaken att klä sig som gentlemän ändå. Tweed och annat slitstarkt. Endast när det kniper (när det det är strålning och annat otyg på gång) drar de på sig någon form av specialdesignad SF-dräkt. Då kan det vara okej.
Ja, och fordonen. Andra SF-hjältar får ju inte ratta läckra 50-talskärror heller.
Och byggnaderna.
Hrm. Och en massa andra plus...
Ja, och fordonen. Andra SF-hjältar får ju inte ratta läckra 50-talskärror heller.
Och byggnaderna.
Hrm. Och en massa andra plus...
-
Labrador Road 26
- Gem Mint
- Inlägg: 12270
- Blev medlem: tis 13 dec 2005, 05:53
- Ort: Stockholm
[quote="Estelle"]
Kan det bero på kläderna? Andra SF-serier befolkas ju av hjältar i töntiga dräkter.
[/quote]
OT.
Du får nog ta och läsa äventyren om Roco Vargas/Armando Mistral av Daniel Torres, där är det kostym som gäller ofta också. Gått i bland annat Epix och Heavy Metal, för oss som inte kan spanska/franska. Här klär sig även marsianer i pullover och fluga, andra utomjordingar i trenchcoat eller kostym och hatt.
Triton
[img]http://pici.se/pictures/ippmridEb.jpg[/img]
Rösten som väste/The Whisper Mystery
[img]http://pici.se/pictures/LCuilsGif.jpg[/img]
Saxxon
[img]http://pici.se/pictures/FtDhBOiUq.jpg[/img]
Fjärran Stjärna/Distant Star
[img]http://pici.se/pictures/QHQAWEyLT.jpg[/img]
Slut OT.
Kan det bero på kläderna? Andra SF-serier befolkas ju av hjältar i töntiga dräkter.
[/quote]
OT.
Du får nog ta och läsa äventyren om Roco Vargas/Armando Mistral av Daniel Torres, där är det kostym som gäller ofta också. Gått i bland annat Epix och Heavy Metal, för oss som inte kan spanska/franska. Här klär sig även marsianer i pullover och fluga, andra utomjordingar i trenchcoat eller kostym och hatt.
Triton
[img]http://pici.se/pictures/ippmridEb.jpg[/img]
Rösten som väste/The Whisper Mystery
[img]http://pici.se/pictures/LCuilsGif.jpg[/img]
Saxxon
[img]http://pici.se/pictures/FtDhBOiUq.jpg[/img]
Fjärran Stjärna/Distant Star
[img]http://pici.se/pictures/QHQAWEyLT.jpg[/img]
Slut OT.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
-
Labrador Road 26
- Gem Mint
- Inlägg: 12270
- Blev medlem: tis 13 dec 2005, 05:53
- Ort: Stockholm
[quote="Wakuran"]
Haha, marsianerna ser ut som klassiska serienegrer. Kanske bara är min fåniga nördhumor, men jag tyckte det var litet kul. (Han första ser t.o.m. ut som en betjänt...)
[/quote]
OT.
Han är faktiskt en slags betjänt/assistent, det är Samson på både översta och understa bilden. Men nu ska jag inte haffa denna tråd för denna serie. Slut OT.
Haha, marsianerna ser ut som klassiska serienegrer. Kanske bara är min fåniga nördhumor, men jag tyckte det var litet kul. (Han första ser t.o.m. ut som en betjänt...)
[/quote]
OT.
Han är faktiskt en slags betjänt/assistent, det är Samson på både översta och understa bilden. Men nu ska jag inte haffa denna tråd för denna serie. Slut OT.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
-
Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Visst är tweed en av nycklarna till Blake och Mortimers framgångar. Det är kanske därför Den djävulska fällan inte alls håller samma klass, och väl närmast får ses som ett relativt misslyckat album (även om den blir ganska spännande mot slutet). Den svartvita tidsresedräkten som Mortimer har på sig i det albumet, är knappast gentlemannamässigt stilig. Redan vid åsynen av den borde Mortimer anat oråd.