Exempelvis CANGR är typiskt onomatopoetiskt ljud för krossat glas. TRES kan liknas med engelska ”boom” (ett typiskt slangtryck på SBK—serbiska, bosniska, kroatiska som det heter nuförtiden—är ”bum, tres, paf”, för något som händer oväntat). ROARGH när man vrålar. Osv.
Sen så har vi en massa parodiska ljud: ZVEKK exempelvis kommer från verben ”zveknuti” som i slang betyder ”dänga till”, så på svenska blir ljudet ungefär som ”DÄNGG”. NO? har helt korrekt uppmärksammats att det borde läsas upp och ned som ?ON (som Kerac också hade antytt i teckningen), och ordet på SBK betyder ”sula” eftersom Cat Claw slår killen med skosulan. LUTKK kommer från ordet ”lutka” som betyder ”en docka”; Cat Claw slår polisen Betlbol med Spindelmannen-dockan. B-DOLL: en mycket känd och mycket dålig jugoslavisk pop-sångerska från 1980-talet hade ”stage-name” Baby Doll (eller Bebi Dol, som det skrivs på serbiska; och ja, på serbiska skrivs namn från andra språk alltid fonetiskt, för att kunna anpassas till kyrilliska alfabetet; Michael Jackson blir alltså MAJKL DŽEKSON, Carl Bildt blir KARL BILT, och Jens Lapidus blir… Vänta nu! ? Jens Lapidus). Hoppas det förklarar ”mysteriet” av ljudeffekterna från Cat Claw.
Ett sådant ”seriespråk” är Keracs kännetecken och han använder det flitigt i sina serier. Några andra exempel är hans självporträtt och porträtter av hans redaktionskolleger som ofta förekommer som ex. gäster på en fest eller som skurkar i Tarzan. Ett annat exempel kan vara namnet på espressomaskin i en del av serien Kobra: Sybin Caffe, som antyder på hans manusförfattare Sibin Slavkovic. Ljudeffekter finns även i Kobra: huvudkaraktären slår en fet kille i magen och man ”hör” ?KEMB, från „?kemba“ som är serbisk slang för ölmage. Poängen är att Kerac med flyt överdriver med vissa genrers klyschor i teckning, dynamiken mellan scener, dialog och ja, även ljudeffekterna. Cat Claw bör alltså betraktas som en superhjälteserie men samtidigt som en parodi. Likaså hans andra serier som alltid balanserar på gränsen till sofistikerat parodi.
Branislav Bane Kerac är en av levande legender inom jugoslaviska och serbiska serier; han tecknar och skriver inte så mycket nuförtiden utan driver ett serieutgivningsförlag som bl.a. publicerar den långvarigaste serietidskrift i f.d. Jugoslavien (Stripoteka, senaste nummer är 1093) och HC Cat Claw integraler i färg (sju totalt). Nyligen började publiceras även böcker av jugoslavisk produktion av serier om Tarzan från 80-talet, där han var den mest aktive serieskapare i gänget. Han jobbade även på Il grande Blek (tror att i Sverige hette serien Davy Crockett). Hans andra serier populära i Jugoslavien är redan nämnt Kobra (äventyrer av en stuntman som även gästspelar i en Cat-Claw-avsnitt), Löjtnant Tara (om partisanerna i andra världskriget, en genre som var typiskt för Jugoslavien), Kelly Brando, humoristisk Bili D Pljuc (Billy The Spit), osv; mer info kan hittas på hans hemsida.
Annars är seriescenen i f.d. Jugoslavien extremt livlig och många serieskapare arbetar för Marvel och DC samt några franska bolag. Några exempel är kroater Esad Ribic (Thor, Silver Surfer Requiem), Danijel Žeželj (Captain America Dead Man Running, Sandman Corinthian, Luna Park), Goran Sudžuka (Y-The Last Man), Igor Kordey (La Saga de Vam, Tales of Marvels, Cable, några Star Wars serier), Goran Parlov (arbetade mest för den italienska Sergio Bonelli Editore som är kanske de mest populära serier i f.d. Jugoslavien, men också på Punisher MAX, 5 Ronin, Fury MAX), Darko Macan (har skrivit massor för olika franschiser, ex. SW Chewbacca, Vader’s Quest, Cable, Dark Horse Tarzan, men också Topolino och Paperino), Boris Talijancic (BD Hammerfall), Boro Pavlovic (BD El Nino). Serberna är också starka inom serievärlden: Zoran Janjetov tecknade Jodorowskys ”Avant l’Incal” och ”Les technoperes”, Branimir Smudja och Aleksa Gajic arbetar med BD, och Marko Djurdjevic för Marvel (Blade, Cable, Daredevil, Dark Reign, Thor, Ultimate Hulk, Wolverine). Och inte minst har Enki Bilal serbisk påbrå
