Agentum skrev:Läste den klassiska svar-tvita Den Svarta Ön idag, visst känner man igen sig, det är mycket som en stripserie, nåt måste hända hela tiden så många krockar och skjutscener och Milou ställer till det då han ju här är den komiska sidekicken.
Så delen innan han ens kommer till ön är mycket fler sidor än det man är van vid, dock är serierutorna stora så på 120 sidor är det så att inte dubbelt så mycket än i den slutliga versionen, där har de använt fler rutor, klippt bort onödigheter för ett albumhändelser och det är mycket mer albumkänsla då.
Jag vet att ytterligare en färglagd variant finns, men den har jag inte sett.
Färgversionen tecknades om helt av Hergé och hans studio på 60-talet, då den brittisk utgivaren tyckte att skildringen av landet var för daterad. (Även om albumet ju fortfarande har ett 30-tals-manus i grunden.) Det enda Tintinalbumet som helt tecknats om trots att det redan tecknats om till en färgversion tidigare. Den senaste versionen är den vanligaste idag, vad jag vet.
Agentum skrev:Iaf tycker jag inte är dåligt, lägg till att det är 1938 han gör den och många saker ser man han tecknade som är typiska för den Tintin som senare gjordes om av hans team, de förlorar inte Herges stil.
Trevlig, kanske skaffar jag nån till av dessa faktiskt.
Valde denna för att jag vill minnas att det är det första Tintin jag ägde och att jag tom hade den på kasett.
Hade även rätt snart den med flugsvampen på omslaget på kasett och album rätt snart.
"Den mystiska stjärnan". Rätt märkligt äventyr, egentligen, även om undergångsstämningen och de där svamparna är rätt suggestiva...
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.